Philip Teir sticker skickligt hål på sina personers självbilder i romanen Så här upphör världen.

Philip Teir skriver om glappet vi inte vill se

Bok. Kyrkpressens recensent Sofia Torvalds har läst Philip Teirs nya roman Så här upphör världen. 23.3.2017 kl. 00:00

Erik har nyss fått sparken från jobbet som IT-chef vid det stora varuhuset i centrum av Helsingfors, Julia skriver på sin andra roman efter att ha nått stora framgångar med den första. De ska tillbringa en sommar i Julias familj gamla sommarstuga vid Mjölkviken i Österbotten tillsammans med barnen Alice och Anton.

Men när de kommer fram luktar det, symptomatiskt nog, konstigt i huset.
I sin andra roman, Så här upphör världen, skriver Philip Teir om en familj i långsam upplösning. Alice fyller tretton och lever redan i en värld som inte har så mycket med föräldrarna att skaffa, också tioåriga Anton ser på dem med nya blickar.

”Varför var vuxna så här, varför såg de så främmande ut när man såg dem på håll, förlorade sin värdighet?” tänker Alice när hon ser sin mamma simma sent en kväll tillsammans med sin barndomsvän. Det är kanske just det här romanen handlar om: hur de vuxna förlorar den värdighet som de självklart äger enbart genom att vara mamma och pappa och utföra moder- och faderskapets vardagsgärningar. Glappet mellan mamma och pappa och de som är Julia och Erik.

Teir beskriver sommarens händelseförlopp genom att byta perspektiv. Livet vid Mjölkviken ur Antons ängsliga, lite undrande synvinkel, ur Alice osäkra, längtande, ur Eriks uppgivenhet med en fernissa av allt-är-som-förr, ur Julias känsla av milt deprimerad förändringslängtan. Perspektiven överlappar varandra, som de gör i en familj: alla har en egen berättelse om samma händelseförlopp.

Det blir än mer tydligt då Julias barndomsvän Marika och hennes karismatiska miljödystopiker till man visar sig bo i stugan intill. Julias debutroman har handlat om Marika, den manipulativa väninnan, ormen i barndomsparadiset – men är Julias perspektiv mer giltigt än Marikas? Är Eriks bror Anders perspektiv mer giltigt än Eriks?

Det intressanta med den här romanen är att Teir så skickligt sticker hål på sina personers självbilder. När jag slår ihop boken efter sista sidan är det inte med en känsla av att ha läst något som skakat mig i grunden, men nog med en känsla av att ha läst någonting som känns sant, något som är verkligt.

För i förlängningen är det jag och du i Mjölkviken, med alla våra förvandlingskonster och illusioner och känslor av spänning, trygghet eller förorättelse. Vi skapar våra berättelser för att kunna leva, men de skiljer oss också från varandra, när åren går förvandlas vi och berättelserna med oss, och en dag går klyftan inte längre att överlappa.

Det är lite som med klimatförändringen: en dag är det bara för sent. Alltså är Så här upphör världen också en insiktsfull äktenskapsroman om klyschan ”vi bara växte i sär”.

BOK: Så här upphör världen
Författare: Philip Teir
Förlag: Schildts & Söderströms 2017

Sofia Torvalds

ledarskap. Teemu Laajasalo leder ett brokigt stift där församlingarna trots sina skillnader ställer samma fråga: Hur kan vi tala om evangeliet så att det blir relevant för människor i dag? 11.7.2019 kl. 00:01

mathjälp. Benjamin Laustiola misstänker att det finns många hungriga stadsbor som inte söker mathjälp fastän de borde. Nu hoppas han på bättre logistik och mindre skam kring brödköerna. 11.7.2019 kl. 00:01

ensamhet. "Vad är det vi vill säga och förmedla? Och hur kan det tänkas se ut i betraktarens öga?" 11.7.2019 kl. 00:01

jourhavande präst. I sommar har prästerna jour på begravningsplatserna i huvudstadsregionen och hoppas på att få samtala med besökare och anställda om livet, döden och allt som ryms däremellan. 27.6.2019 kl. 00:01

dagsutflykt. Jag hade aldrig hört talas om Svartholmen men plötsligt befann jag mig ombord på en färja och gjorde en spontan resa ut till havs. 27.6.2019 kl. 00:01

Kyrka. "Långa, djupa diskussioner, gemenskapen, ön där omvärlden försvinner. Något nytt och spännande, men ändå så tryggt." 27.6.2019 kl. 00:01

kampens kapell. Kampens kapell är ett stilla rum mitt i myllret och trafikbruset i centrum av Helsingfors. Många kommer för att söka stillhet – men i kapellet finns också lyssnande öron för den som behöver prata eller söker hjälp. 13.6.2019 kl. 00:01

glädje. "När livet är som bäst är det lätt att tacka Gud, men hur är det resten av tiden?" 13.6.2019 kl. 00:01

hjälparbete. Hur bryter man bojor av fattigdom som varat i generationer? Allt börjar från ens eget hjärta och Jesus exempel på att bygga relationer och älska dem som ingen annan älskar. 13.6.2019 kl. 00:01

lekholmen. En liten ö som rymmer mycket – sandstrand och klippor, kapell, bastu och framför allt både tid för stillhet och samtal. Den 3 juni öppnar Lekholmen för säsongen och bjuder in till nya möten och återseenden. 29.5.2019 kl. 00:01

lekholmen. Lekholmen är en plats där jag kan släppa stadens stress. Alla problem och oro över framtiden stannar i stan. 29.5.2019 kl. 00:01

psalm. Skolavslutningsnostalgi, sommarlovsspänning och en hyllning till sommaren och Skaparen. Den blomstertid nu kommer väcker många associationer och minnen. 27.5.2019 kl. 10:53

fadderdagen. Hör du till dem som känner fadderskam? Du kanske inte hinner som du tänkt eller känner att du inte vet hur man bäst finns till för någon annans barn. Men just du är den bästa faddern, säger Eeva Salonen. 16.5.2019 kl. 00:01

fadderskap. "Att få förtroendet från föräldrarna är stort och vackert i sig, men att så småningom få tillit och förtroende från barnet är ännu större." 16.5.2019 kl. 00:01

Ämbetsbevis. Ämbetsbevis, bouppteckning, centralregister … Låter det tråkigt? Kanske det, men de flesta av oss kommer i något skede av livet att behöva ett ämbetsbevis. Så här går du till väga när den dagen kommer! 16.5.2019 kl. 00:01