Peter Strang är cancerspecialist vid Karolinska institutet i Stockholm. Han säger att insikten om att livet är kort kan hjälpa oss att göra kloka val.
– En svår diagnos leder ofta till en omprioritering. Vi som tror att vi är mitt i livet tänker att vi kan göra allting ”sen”. När man blir sjuk funderar man på vad som är viktigt i livet, vad som är huvudsak och vad som är bisak.
Strang säger att så länge vi är friska är vi teoretiskt medvetna om att vi en dag ska dö, men att vi ofta tror att det inte gäller just oss. Får man ett sjukdomsbesked kan man inte längre vifta bort döden utan måste hitta ett sätt att förhålla sig till den.
– Många har sagt att nu när livet inte längre är självklart blir det värdefullt.
Men det som många längtar efter när de fått en svår sjukdomsdiagnos är inte extravaganta äventyr eller jordenruntresor.
– Det som många anser vara viktigt i den situationen är: vardag.
Hur kan insikten om att vi är dödliga hjälpa oss att leva det liv vi vill? Peter Strang säger att man till exempel när man ska fatta svåra eller dyra beslut kan föreställa sig att man bara har fem eller ett år kvar att leva och fråga sig om det här är vad man skulle vilja göra i så fall.
– Det kan ge perspektiv och påminna om att livet kan vända ganska snabbt.
Man kan visualisera sin livstid genom att rita upp sin livslinje på ett papper. I början av linjen finns födelsen, i slutet döden.
– Sedan krävs det att man är lite ärlig och ritar ett kryss på den del av linjen där man tror att man befinner sig just nu.
Titta sedan på linjen: Det som är till vänster om ditt kryss är tid som redan gått, det som ligger till höger är den tid man hoppas att man har kvar.
– Vad vill jag hinna med under den tiden, vad är viktigt i mitt liv?
Om det känns som om tiden inte räcker till för allt som är viktigt tipsar Strang om att på några lappar skriva ner saker som man känner är viktiga och sedan titta på alla lappar och välja den viktigaste.
– Står det jobb på lappen: Jobba över. Står det familj eller vänner måste du ge dem tid.
Peter Strangs arbete med patienter nära döden har gjort att hans egen syn på döden är lugn och positiv.
– Det kommer alltid en fas när det är tungt och ångestfyllt, men det brukar bli lugnt i slutet. Jag har en varm bild av döden, jag tror inte att döden är något farligt.
