Drottning Kristina, en av 1600-talets starkaste och mäktigaste europeiska kvinnor, vem var hon? Frågan har förundrat och fascinerat otaliga forskare och konstnärer, och i filmen Tyttökungingas ger regissören Mika Kaurismäki sin tolkning.
Han porträtterar en mångbottnad kvinna, begåvad, passionerad, oerhört stark och viljekraftig men också skör. Men samtidigt sällar sig Kaurismäki tyvärr till den skara som mest av allt tycks fascineras av drottningens sexualitet och gör denna sexualitet till nyckeln som ska öppna upp för all annan förståelse av hennes liv. I den meningen förminskar Kaurismäki både sina ambitioner och den Kristina som han väl ändå har för avsikt att framställa som den sin tids banbrytande feminist hon var. Och det förargar.
Kristinas sexuella identitet är inget det bland forskare råder konsensus kring, ändå drivs Kaurismäkis Kristina av sitt begär till sin hovdam Ebba Sparre. Nu framstår det som att Kristinas intresse för Descartes filosofi, hennes motvilja mot den lutherska ortodoxin och hennes slutliga abdikering 1654 (och konvertering till katolicismen) främst fick sin näring ur denna påstådda passion och olyckliga kärlek.
Tornedalsfödda skådespelaren Malin Buska i huvudrollen gör verkligen det mesta av manuset och mycket tack vare henne blir filmen ett levande konstverk som lämnar avtryck. Filmen spelades in i Åbo vintern 2014 och visst är det roligt att få se praktfulla Åbo domkyrka och slott i en så här stor produktion. Att en storfilm om en av Sveriges mäktigaste drottningar spelats in i just Åbo av en finsk regissör får mig som åskådare att känna mig delaktig i ett historiskt skeende.
Christa Mickelsson
FILM
Tyttökuningas
(The Girl King)
Regi: Mika Kaurismäki
I rollerna: Malin Buska, Sarah Gadon, Michael Nyqvist, Laura Birn
