Carla Ihatsu jobbar som vaktmästare i Finlands antagligen mest fotograferade byggnad, Helsingfors domkyrka. På domkyrkotorget breder den glittrande julmarknaden ut sig.

Julkyrkan är till för alla

Stämning.

Tidigt på julaftons morgon står hon i en tyst domkyrka och stryker altardukar. ”Det är bästa stunden på dagen”, säger vaktmästare Carla Ihatsu.

21.12.2018 kl. 11:32

Änglar, röda och vita blommor med enris och levande ljus. Domkyrkan i Helsingfors är vacker när den öppnar sina dörrar för gudstjänstbesökarna på julafton.

– Men jag tycker att julgranen och barnen ger den bästa julstämningen. Allt behöver inte vara så korrekt, inte ens vid julen, säger Carla Ihatsu som arbetar som vaktmästare i Helsingfors domkyrka.

Helsingfors domkyrka hör till de mest fotograferade byggnaderna i Finland. Foto: Malin Aho

I sammanlagt femton år har hon jobbat som vaktmästare. Till hennes specialansvar i domkyrkan hör blommor, värdeföremål och kyrkotextilier. Och julkyrkan kan hon på sina fem fingrar eftersom hon jobbat varje julhelg sedan många år tillbaka.

– Jag har valt det själv. När ska man som vaktmästare arbeta om inte under de stora högtiderna?

Hon har tre barn, som börjar vara stora vid det här laget, och det har inte varit alldeles lätt alla gånger att kombinera familjelivet med jobbet.

– Min yngsta son sa i förskolan: Mamma firar inte jul med oss, säger hon och ler lite.

– Men det gjorde jag ju, men först efter klockan 15 på julafton.

Den 24 december kommer Carla Ihatsu klockan sju till domkyrkan.

– Det är bästa stunden på dagen. Det är två timmar tills dörrarna öppnas, och det är alldeles stilla och alldeles lugnt. Jag är ensam och stryker altardukarna och lägger dem på altaret.

Sedan ska psalmböcker och gudstjänstblad plockas fram, och psalmnummer ska hängas upp på väggen.

– Och så ställer jag julblommor på altaret. Jag har beställt vita och röda tulpaner med enbärsris.

Foto: Carla Ihatsu

Det hör till ovanligheterna att en vaktmästare själv gör blomarrangemang, men eftersom det är Carla Ihatsus specialkunnande får hon det ofta i uppdrag.

Alla välkomnas

Vissa tycker att det känns skevt att många går i kyrkan bara under jul.

– Det är bra att man kommer ens en gång om året. Varje person som kommer in i kyrkan är lika viktig för mig. Ingen får en stämpel vid dörren som visar hur ofta man har kommit, säger Carla Ihatsu med eftertryck.

Kyrkan ska vara öppen för alla och ta emot oss som vi är, vara en medelpunkt när livet tar glada eller mindre glada vändningar, anser hon. Därför är kyrkan också viktig under en högtid som jul.

– Man lugnar ner sig i kyrkan, kanske med sina närmaste. Man har kommit in till kärnan; det är Jesu Kristi födelsefest vi firar. Vi är inför något stort som vi kanske inte själva förstår hur viktigt det är.

– Kyrkan kan aldrig vara finare än på jul. Jag menar inte utseendemässigt. Det handlar om krubban och att Jesusbarnet är fött. Då är det fest!

Koivistos begravning

Carla Ihatsu fick det ärofyllda uppdraget att arrangera altarblommorna till president Mauno Koivistos begravning. Det var hennes första uppdrag till en statlig förrättning.

– Jag tänkte: Vad i all världen har jag gått och lovat? Jag ställde i ordning blommorna kvällen före. På natten drömde jag att hela arrangemanget föll ner från altaret.

Det var som tur ingen sanndröm och uppsättningen med bland annat hortensia, iris och scilla stod snällt kvar.

– Det som mest blivit kvar i mitt minne är när de började bära ut kistan. Det kändes som att det var slutet på en era. Det kommer kanske inte att vara likadant framöver, tiderna förändras och presidentperioderna är kortare.

Det händer något varje dag i domkyrkan.

– Alla dagar är lika viktiga, om det så är statsmän eller människor från gatan som kommer in.

Ulrika Hansson
Malin Aho

Helsingfors domkyrka. Päivi Vähäkangas, kyrkoherde i Munkkiniemen seurakunta i Munksnäs, blir ny domprost i Helsingfors. Hon valdes på söndagen med klar majoritet. 8.12.2025 kl. 16:31

JOHANNES FÖRSAMLIG. På julafton är det öppet hus i Johannes vardagsrum, som ligger i Tomaskyrkan på Rönnvägen i Mejlans. – Jag är riktigt taggad, jag har bjudit in bekanta av alla åldrar, också studerande. Och min kollega Gun Geisor kommer ta med sig hela sin familj. Jag tror det kommer bli en rolig kväll med varm stämning, säger diakoniarbetare Viivi Suonto. 2.12.2025 kl. 16:15

Kolumn. I filmen The Accidental Tourist (1988) tappar huvudpersonen orienteringen. Ordet Accidental beskriver en person som oavsiktligt blir något och som inte vet vad det betyder att vara det. I filmen skrev personen paradoxalt nog guideböcker. 2.12.2025 kl. 16:06

musik. Johannes församlings nya kantor Senni Valtonen vill med musiken gå bredvid människor i vardagen och i deras största livshändelser. – Jag tycker om att stöda och hjälpa människor att uttrycka känslor på ett tryggt sätt. Det är den viktigaste delen av mitt jobb. 5.11.2025 kl. 20:13

Helsingfors. Hilkka Olkinuora har med sina julkalendertexter försökt nå fram till alla – också dem som får panik av pepparkaksdoft och julminnen. 19.11.2025 kl. 13:57

Kolumn. Det blir årsskifte i kyrkan. Psalmbokens låga siffror kommer upp på tavlan, och psalm nr 1, Hosianna, ska ljuda i fullsatta kyrkor. Vid sådana milstolpar brukar vi titta bakåt och framåt. I världen har det varit ett bedrövligt år, i många fall en mardröm! Vi tittar på varandra och ser olyckliga ut. Vi funderar hur världen ska se ut för de generationer som nu växer upp. Hur månne året som nu börjar ska bli? 19.11.2025 kl. 14:58

HALLÅ DÄR. Han bjuder på de vackraste julsångerna i familjens hemkyrka. – Tomten där Åggelby gamla kyrka står är donerad av mina förfäder och mormors bror har ritat klocktornet. Vi firar fortsättningsvis gärna viktiga familjehögtider, så som dop och begravningar, i kyrkan, säger pianisten och dirigenten Henrik Wikström. 19.11.2025 kl. 14:52

Kolumn. ”Jag tycker inte jag är särskilt troende och det jag tror på, om jag tror, håller jag gärna för mig själv. Så hur skulle det gå att jobba vid samfälligheten?” 5.11.2025 kl. 20:09

julklappar. Hon vill att alla ska få en julklapp i år. – Det finns ett stort behov av stöd, allt fler har det knapert. Det ser vi tydligt i arbetet inom församlingarnas diakoni, säger Carita Riitakorpi som är diakonissa i Matteus församling. 5.11.2025 kl. 20:05

Kolumn. För oss som samlas till Höstdagarna från olika delar av Borgå stift blir det extra tydligt. Vi bär med oss olika dialekter, olika erfarenheter och olika vardagar. Ändå hör vi ihop. 20.10.2025 kl. 15:25

Alla helgons dag. Lördagen den 1 november, på alla helgons dag, är det många som besöker begravningsplatsen för att tända ljus. – Ifall du vill byta några ord med oss eller dricka en mugg varm glögg tillsammans så finns vi på plats i Månsas urnlund mellan klockan 16–19, säger diakonissorna Gunilla Riska och Tua Sandell i Petrus församling. 20.10.2025 kl. 15:11

Helsingfors. Textilier i kyrkan är inget nytt fenomen. Faktum är att den allra första “kyrkan” som nämns i Bibeln, tabernaklet, var en enda stor textil – ett tält, vävt tätt av tunna, tvinnade linnetrådar. Den som någon gång satt upp en väv vet vilken otroligt tidskrävande och tålamodsprövande process det projektet måste ha varit! 20.10.2025 kl. 15:07

Helsingfors. Kommer vi att upprepa de misstag som begicks under 90-talets depression? frågar familjerådgivare Anna Korkman-Lopes på familjerådgivningens 80-årsjubileum. 14.10.2025 kl. 15:06

HALLÅ DÄR. De bjuder in till sagostund vid orgeln i Matteuskyrkan, för dig som är i åldern 6–100. Orgelsagan När valen slukade Jona tar med lyssnaren på en berättelse i både ord och toner. 14.10.2025 kl. 15:22

Kolumn. Varför behövde en allsmäktig Gud sju dagar för att skapa världen? Om han är allsmäktig kunde det väl ha varit klart på en gång. Men så berättar inte skapelseberättelsen. Den visar i stället hur Gud skapar steg för steg. Först ljuset, sedan himmel och hav, och småningom växter, djur – och till sist oss människor. 14.10.2025 kl. 15:13