Rofa Blauberg är modersmålslärare och församlingsrådsmedlem i Matteus församling.

Jag försöker leva ut min vägran

Bråttom.

"Nej, konstaterade jag förra hösten en kväll då jag satt i mitt arbetsrum ..."

21.2.2019 kl. 00:00

Jag är modersmålslärare och just nu lever jag det liv jag alltid drömt om. Jag träffar människor, umgås med ungdomar och får ibland vara vittne till omvälvande händelser eller ta del av livsviktiga berättelser om sköra förhoppningar. Jag får vara med där andra bygger liv och jag känner ofta att jag inte räcker till.

Lärarlivet deluxe innebär högar av uppsatser, sena kvällar, vakna nätter och ett hem med nära och kära som ständigt försummas. Det händer att livet i allt mer oavbrutna perioder kretsar kring jobb, hets och jäkt. Det är svårt att hitta stunder då det är okej att stanna upp.

Jag vet att jag inte är ensam med min stress. På jobbet ser jag kollegor och studerande som kroknar under bördan. De gånger min fritid består av annat än soffa, streamningstjänst och umgänge med den jag älskar berättar vänner och bekanta om en vardag som innehåller samma element som min. Det verkar höra till att ha bråttom.

Det verkar höra till, men ska det faktiskt få göra det? Nej, konstaterade jag förra hösten en kväll då jag satt i mitt arbetsrum och frågade mig om jag hade tid att engagera mig i den nya hemförsamlingen och om jag någonsin igen skulle få göra långa och lugna promenader med hundarna. Nej, konstaterade jag, och vill tro att jag sakta men säkert blir bättre på att leva ut den vägran som ska ge tid att stanna upp.

I min vardag försöker jag hitta stunder för stillhet och reflektion. Jag finner ro i naturen, på tidiga promenader som förgylls av den blyga vårsolens första försiktiga strålar. Jag läser böcker och ser tecken på skaparkraft. Jag ber i bilen. Jag ber på jobbet. Ber om att få orka och om att de jag älskar ska få göra det. Ber för att inget ska hända våra hundar. Jag finner nåd i den lovsång som alltid väcker mig precis då jag tror jag är på väg att somna vid ratten, och jag känner att någon bär mig då jag blir en för tung börda för mig själv.

Jag är modersmålslärare och just nu lever jag det liv jag alltid önskat. Jag träffar människor, umgås med ungdomar, delar liv med en människa jag älskar. Jag får vara med då andra bygger liv, och av Guds nåd får jag räcka till.

Rofa Blauberg är modersmålslärare och församlingsrådsmedlem i Matteus församling.

I dag tänker han på tempot i samhället och vad det gör med oss.

Hans tips: Var nådig mot dig själv. Tillåt pauser, andhämtning och reflektion. Låt hjärnan vila.

Rofa Blauberg

ANSVAR ATT STÅ UPP MOT RASISM. – Jag längtar efter ett forum där kyrkan och samhället kan mötas, och jag är mycket glad över att de här kvällarna har kommit i gång igen i Petruskyrkan, säger Pamela Granskog. 12.2.2026 kl. 14:52

Kolumn. Det händer något särskilt vintertid i stadens kyrkor. Jag ser det nästan varje dag. Människor kommer in utan ärende, utan ord, ibland utan tro. De stannar en stund – och går igen. Det är lätt att missa hur djupt kristet det egentligen är. 12.2.2026 kl. 15:09

HALLÅ DÄR. Hon är ny familjearbetsledare i Petrus församling. Inför sin 50-årsdag längtade Katja Andersson efter en förändring – det visade sig bli både nytt jobb och ny hemort 12.2.2026 kl. 15:02

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

Kolumn. Jag firade jul i min hemby i Österbotten. Jag gick förbi min gamla skola, som är utdömd och ska rivas. Jag tittade in genom de igendammade rutorna, in i mitt gamla klassrum. 29.1.2026 kl. 20:19

HALLÅ DÄR. Hon håller spanskan vid liv runt kaffebordet. – Jag har jobbat som guide på Mallorca och Grand Canaria och lärde mig spanska genom att lyssna. Senare har jag också tillbringat flera vintrar på Solkusten, berättar Christel Carlsson. 29.1.2026 kl. 20:15

petrus. Söndag 1 februari installeras Pia Kummel-Myrskog vid en festgudstjänst i Petruskyrkan. Alla är välkomna! 19.1.2026 kl. 10:48

Kolumn. Inkommande höst går vi till val i församlingarna runtom i landet. Det kan låta avlägset men det är nu samtalen och kandidatsökandet börjar. Vem vågar och vill ställa upp? Vem vill och kan ta ansvar? Deltagandet i församlingsvalet spelar en viktig roll. Församlingen behöver dig! 19.1.2026 kl. 10:36

HALLÅ DÄR. Hon vet vad det innebär att stå mitt i en rasismstorm. När Daniela Owusu valdes till Finlands Lucia 2024 utsattes hon för omfattande rasism. Stina Heikkilä, HR- och utvecklingschef på Folkhälsan, fungerade den vintern som språkrör för Owusu, som behövde koncentrera sig på lucia-uppdraget. 19.1.2026 kl. 10:31

Helsingfors domkyrka. Päivi Vähäkangas, kyrkoherde i Munkkiniemen seurakunta i Munksnäs, blir ny domprost i Helsingfors. Hon valdes på söndagen med klar majoritet. 8.12.2025 kl. 16:31

JOHANNES FÖRSAMLIG. På julafton är det öppet hus i Johannes vardagsrum, som ligger i Tomaskyrkan på Rönnvägen i Mejlans. – Jag är riktigt taggad, jag har bjudit in bekanta av alla åldrar, också studerande. Och min kollega Gun Geisor kommer ta med sig hela sin familj. Jag tror det kommer bli en rolig kväll med varm stämning, säger diakoniarbetare Viivi Suonto. 2.12.2025 kl. 16:15

Kolumn. I filmen The Accidental Tourist (1988) tappar huvudpersonen orienteringen. Ordet Accidental beskriver en person som oavsiktligt blir något och som inte vet vad det betyder att vara det. I filmen skrev personen paradoxalt nog guideböcker. 2.12.2025 kl. 16:06

musik. Johannes församlings nya kantor Senni Valtonen vill med musiken gå bredvid människor i vardagen och i deras största livshändelser. – Jag tycker om att stöda och hjälpa människor att uttrycka känslor på ett tryggt sätt. Det är den viktigaste delen av mitt jobb. 5.11.2025 kl. 20:13

Helsingfors. Hilkka Olkinuora har med sina julkalendertexter försökt nå fram till alla – också dem som får panik av pepparkaksdoft och julminnen. 19.11.2025 kl. 13:57

Kolumn. Det blir årsskifte i kyrkan. Psalmbokens låga siffror kommer upp på tavlan, och psalm nr 1, Hosianna, ska ljuda i fullsatta kyrkor. Vid sådana milstolpar brukar vi titta bakåt och framåt. I världen har det varit ett bedrövligt år, i många fall en mardröm! Vi tittar på varandra och ser olyckliga ut. Vi funderar hur världen ska se ut för de generationer som nu växer upp. Hur månne året som nu börjar ska bli? 19.11.2025 kl. 14:58