Jaan Siitonen är släktens första hemmapappa. Han tycker det är fint att verkligen få lära känna Ellen som nu är ett år och fyra månader. Hon äter ivrigt av sin pappas croissant på kaféet där vi träffas.
– Genom att vara pappaledig förbättrar jag min position där hemma. Jag är inte bara en utomstående aktör.
I hans föräldrageneration har pappan ofta varit lite mer frånvarande.
– Inte för att pappan vill det, utan för att det helt enkelt har blivit så.
Jaan Siitonen har aldrig varit rädd för att engagera sig. Redan som nittonåring var han kyrkopolitiskt aktiv i Esbo och nu är han aktiv i Arbetets vänner där han bland annat håller ett föräldrakafé. De äldre män han träffar på fritiden och via sitt jobb är nyfikna på hans ledighet.
– De säger det inte högt men de är lite avundsjuka, jag märker att det finns där omedvetet. De kanske tänker: Jag skulle också ha velat. Och det är bra! En förändring är på väg.
Bra för relationen
Han har funderat en del på vad det innebär att uppleva sin partners vardag. Innan han blev pappaledig var hans fru hemma med Ellen i ett år.
– Innan jag blev ledig visste jag inte hur intensivt det är. Jag är jättetrött efter alla dagar, och ofta känner jag att jag inte räcker till.
Han betonar att den insikten har gjort gott för deras äktenskap.
– Jag förstår min fru bättre. Vi delar på känslan.
Han har också funderat på korrelationen mellan en skilsmässostatistik på kring 50 procent och föräldraledigheter.
– Jag undrar om de som varit pappalediga löper mindre risk att skilja sig. Min magkänsla säger att det kunde vara så eftersom det ökar förståelsen mellan föräldrarna.
– Det är också viktigt att man i familjen visar äkta närhet, också mellan föräldrarna, så att det inte bara blir ett familjeföretag.
Är ekonomin avgörande?
Jaan Siitonen är en övertygad pappaledighetsambassadör men betonar att alla förstås själva ska få välja om de är pappalediga eller inte. Själv har han sparat pengar en längre tid inför ledigheten.
– Jag anser att det är en för enkel ursäkt att det skulle vara ekonomiskt omöjligt med pappaledighet. Jag vill gärna ifrågasätta lite: Om man tänker att vi ska jobba i 40 år framåt, är ett halvt år verkligen avgörande då? Varför har mamman möjlighet att stanna hemma då?
Strikt karriärmässigt tror han också att pappaledighet kan vara ett bra drag.
– Det ger en lite möjlighet att fundera vad man verkligen vill, att kanske söka nytt jobb eller utveckla sig inom något område. Dessutom kommer det att finnas fler kvinnliga chefer i framtiden som kanske ser det som en merit att man varit pappaledig.
