Patricia Högnabba jobbar med konfirmand- och ungdomsarbete i Matteus församling.

Och vet du vad jag lärde mig?

Insikt. "Jag har hört till dem som helst klarar sig själva (även om det innebär att man sitter och googlar halva natten)." 10.1.2019 kl. 00:00

I slutet av förra året hade jag förmånen att inom mitt jobb få pröva på helt nya uppgifter – jag vikarierade kyrkoherden i två månader. När jag först blev tillfrågad att axla vikariatet tackade jag skrattande nej. Det kändes som alldeles för stora stövlar att stiga i. Kyrkoherdar vet och kan ju allt – inte skulle jag våga ta ett sådant ansvar. Någon kunde ju märka att jag inte har stenkoll på skillnaderna mellan kyrkolagen och kyrkoordnigen eller att jag glömmer ordningsföljden på Paulus missionsresor.

Av olika anledningar blev jag ändå kyrkoherdevikarie och jag hittade en väg att få det att fungera: hemligheten var att ta emot hjälp. Jag har hört till dem som helst klarar sig själva (även om det innebär att man sitter och googlar halva natten), men nu fanns det så mycket som skulle göras så snabbt att jag aldrig hade fixat det utan att ta emot hjälp. En kollega hjälpte mig med nya krångliga datorprogram, en annan med att leta upp modeller för hur julhälsningarna sett ut förr, en tredje visade hur dammsugaren fungerar och en fjärde spökskrev en adventsandakt. Jag skulle kunna fortsätta listan ett bra tag.

Så vad lärde jag mig under mina vikariemånader? Förutom att jag har fantastiska kolleger, förtroendevalda och församlingsmedlemmar? Jo, jag lärde mig att slutresultatet blir betydligt bättre när man gör tillsammans. Det är roligare och resultatet blir bättre.
Och vet du vad – man behöver inte vara kyrkoherdevikarie för att ta emot hjälp. Jag är övertygad om att det finns situationer också i din vardag där du kunde tacka ”ja” när någon erbjuder dig hjälp. För hur ska Gud kunna hjälpa dig med dina vardagsbekymmer om du inte vill ta emot hans redskap, människorna du har rutomkring dig?
Jag tycker 2019 kunde bli året då vi hjälper varandra mera och året då vi tackar ”ja” till varandras hjälperbjudanden.

Patricia Högnabba jobbar med konfirmand- och ungdomsarbete i Matteus församling.

I dag går hennes tacksamthetstankar till de människor hon har i sin vardag.

Tips: Hjälp varandra i smått och stort!

Hennes kalenderglimt: Jag ser fram emot ett nytt gäng konfirmander. Ta emot dem med värme i era församlingar!

Patricia Högnabba

Kolumn. Min guddotter lever i nuet. Hon behöver knappt fatta några beslut – annat än vilken bok som ska nu ska läsas. Och för en liten stund får jag en glimt av den världen. Den värld där endast det som sker här och nu existerar. 9.4.2025 kl. 17:49

HALLÅ DÄR. Han för fram budskapet om tro och hopp i krisdrabbade Venezuela. 9.4.2025 kl. 17:16

PÅSKANNANDAGEN. Påskannandagen är för mig en riktig knutpunkt i kyrkoåret, och berättelsen om Emmausvägen en av de riktigt stora, säger Anna Maria Böckerman, kantor i Johannes församling. 9.4.2025 kl. 17:10

PÅSKDAGEN. – Tanken om att frälsningen gäller hela skapelsen (och inte enbart människorna) har blivit allt viktigare för mig under de senaste åren, säger Anne Koivula, församlingspastor i Petrus församling. 9.4.2025 kl. 16:57

LÅNGFREDAGEN. Jesu död är ett stort löfte om att Gud är med oss också när allt det onda sker omkring oss. 9.4.2025 kl. 16:42

SKÄRTORSDAG. Om du inte annars brukar gå till nattvarden uppmuntrar jag dig att gå nu. Det firas nattvard i nästan alla kyrkor och kapell, säger Tua Sandell, diakonissa i Petrus församling. 9.4.2025 kl. 16:36

Personligt. – Jag tvivlar ibland på både Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra, säger Marika Westerling. 25.3.2025 kl. 17:10

HALLÅ DÄR. Han är patrulledare i Munksnäs Spejarna och har fått lära sig både uteliv och sociala färdigheter genom scouterna. 25.3.2025 kl. 17:01

Kolumn. För 60 år sedan, då jag började skolan, höll man morgonbön varje dag. Då sjöngs det alltid någon andlig barnsång eller psalm. Några år senare, i samskolan, tågade alla elever varje morgon till festsalen för att delta i morgonsamlingen. 25.3.2025 kl. 16:58

Helsingfors. Det är fredag förmiddag och full fart i Drumsö kyrkas småbarnsutrymmen: stora och små leker, pratar, äter gröt, eller springer runt i gympasalen. Johannes församlings och Lauttasaaren seurakuntas nya tvåspråkiga familjecafé är i full gång. 11.3.2025 kl. 13:37

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Helsingfors. Hon tycker det aldrig är för sent för dop. Lördagen den 26.4 ordnar de svenska församlingarna i Helsingfors en öppen dopdag för den som vill döpa sig eller sitt eller sina barn. 11.3.2025 kl. 13:26

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06