Seija Stenfors säger att det bästa med att vara stödperson för någon som är allvarligt sjuk är att få lära känna en ny människa och kunna vara till hjälp.
Seija Stenfors säger att det bästa med att vara stödperson för någon som är allvarligt sjuk är att få lära känna en ny människa och kunna vara till hjälp.

Döden är inget konstigt

Stödperson.

– Före sista morfindosen tog hon adjö och tackade mig, säger Seija Stenfors. Hon är stödperson för allvarligt sjuka människor.

21.2.2019 kl. 00:00

Som stödperson för allvarligt sjuka lärde Seija Stenfors känna en äldre finlandssvensk dam i Helsingfors i fjol. De var ungefär jämnåriga.

– Vi blev vänner. Hon berättade om sitt liv och ville höra om mitt.Vi pratade mycket om litteratur och klassisk musik och väldigt lite om döden, begravningar och tro, säger Seija Stenfors.

Innan de träffades var Seija Stenfors nervös.

– Jag var mycket försiktig. Människan är skör när döden är nära.

I fyra månader hann de umgås. Stenfors är finskspråkig och hennes klient var svenskspråkig, men kunde finska flytande.

– Hon fick handskrivna brev på svenska och när jag skulle försöka tyda dem och läsa dem för henne skrattade vi högt.

Seija Stenfors hälsade på henne flera gånger i veckan. Och de ringde varandra varje dag, något som alla stödpersoner naturligtvis inte har möjlighet till.

– Det sägs under kursen för stödpersoner att man träffas en gång per vecka, men det blev mycket mer för oss. Det tar tid att vara stödperson. Samtidigt kan man ju inte dyka ner i det och tänka att nu ger jag hela mitt liv för det här.

Att umgås med en allvarligt sjuk person behöver inte vara dystert, säger Seija Stenfors.

– Man läser eller sitter tyst. Jag läste Tommi Kinnunens böcker för henne. Och hon tyckte mycket om poesi. Om jag slutade läsa när hon började slumra ryckte hon till och sa: Sluta inte!

Innan Seija Stenfors vän och tillika klient blev sämre förberedde hon sig.

– En fredag kväll före sista morfindosen tog hon adjö av mig och tackade mig.

Men hon förblev pigg ännu i några dagar, och på söndagen när Seija Stenfors var ute på promenad ringde telefonen. Det var hennes klient.

– Kan du komma genast? sa hon.

Efter en halvtimme var Seija Stenfors hemma hos henne.

– Den sista veckan var jag där många timmar varje dag.

Hurdan ska man vara?

Under kursen för stödpersoner, som ordnas av Helsingforsförsamlingarna och stadens hälsovårdstjänster, var deltagarna väldigt olika. Så ska det vara, tycker Stenfors.

– Jag tycker inte om ordet ödmjuk, men åtminstone kan man inte vara full av sig själv i den här uppgiften, utan vara redo att lyssna.

– Själv är jag häftig och kan lätt bli arg. Inget av det kan man vara i det här uppdraget, säger hon och skrattar.

Något som skulle vara sämst eller tyngst med att vara stödperson kan hon inte komma på.

– Det bästa är att få lära känna en människa och få känna att man kan vara till hjälp.

Många i Seija Stenfors närhet har gått bort. Hon var anhörigvårdare till sin man i tolv år när han insjuknade i Alzheimer. Han dog 2006.

– I december dog min bästa vän i cancer, så att vistas nära döden är inget nytt för mig. Jag tror att vi, som filosofen Michel de Montaigne säger, måste ”beröva döden dess främmande karaktär, låt oss umgås med den, bli förtroliga med den”

Bli stödperson – svenskspråkiga behövs!

  • Du kan bli stödperson för någon som vårdas hemma och för hens anhöriga. Som frivillig lyssnar du, diskuterar och är närvarande i stunden. Din insats behövs huvudsakligen en gång i veckan i den sjukas hem.
  • För uppgiften får du en utbildning, sammanlagt sju kvällar: 4.4, 11.4, 25.4, 2.5, 9.5, 16.5. och 23.5 kl. 17–20. Utbildningen förutsätter en intervju. Intervjuer ordnas 18–29.3 kl. 10–18.
  • Observera att utbildningen i huvudsak går på finska, med en del inslag på svenska. Var och en får naturligtvis tala sitt modersmål.
  • Anmälning senast 17.3. till Kristiina Hannula som även ger mer information: kristiina.hannula@evl.fi, tel. 050 402 2723 eller via https://vapaaehtoistyo.fi/vapaaehtoistehtava/10828
Ulrika Hansson

Helsingfors . Här hittar du Helsingforsförsamlingarnas annonsering under tiden 15.11 - 29.11. 12.11.2019 kl. 13:03
Peter Strang tycker att man ska fråga sig själv vad man vill hinna med under sitt liv.

prioritera. – Döden är som solen – man kan bara titta på den en kort stund. Den ger perspektiv på livet, men sedan måste man vända blicken mot livet igen. 11.11.2019 kl. 15:04
Mari Johnson jobbar som diakoniarbetare i Matteus församling. Hennes favoritplats i stan är biosalongerna eller bokhandlarna runt om i Helsingfors.

ny i stan. "Ensamhet är ett stort problem för många men det finns skillnad på ensamhet och att vara ensam." 11.11.2019 kl. 13:50
Sakta täcks golvet med sovsäckar och mjukisdjur.

övernattning. Det fnissas och prasslar bakom altaret. En enorm luftmadrasspump surrar intill körläktaren och framför orgeln spelas det ett parti kort. Klockan närmar sig tio på lördag kväll men Matteuskyrkan i Östra centrum är bokstavligen full av liv när 25 barn sover över i kyrkan. 11.11.2019 kl. 13:34
Kai Sadinmaa säger att man också kan tända ljus hemma om graven är för långt borta.

Begravningsplatser. Fjolårets sommar på Malms begravningsplats tvingade Kai Sadinmaa att möta sin dödsrädsla. Nu känns begravningsplatsen rik och levande. 31.10.2019 kl. 00:01
Ronny Thylin är kaplan i Petrus församling.

Tålamod. "Hur skulle våra liv se ut ifall vi inte tillät oss att betrakta någon som ett hopplöst fall?" 31.10.2019 kl. 00:01
Förhoppningen är att begravningsportalen ska hjälpa människor med de praktiska arrangemangen.

begravning. Genom att logga in på begravningsportalen kan du boka både kapell och präst – och församlingen hör av sig till dig så snabbt som möjligt. 31.10.2019 kl. 00:01
Anne Koivula blev först jurist och sedan präst.

Barn i kyrkan. Anne Koivula är ny präst i Petrus församling. Hon vill ge barnen plats i gudstjänsten så att de ska få känna att de är en del av kyrkans familj. 17.10.2019 kl. 00:01
Du kan dela ljusbilder under hashtaggen #delaljus.

hopp. Dagarna blir mörkare, men när timmarna med dagsljus blir allt färre vill kyrkan ta fasta på att vi kan dela ljus och hopp med varandra. 17.10.2019 kl. 00:01
Louise Häggström jobbar som informatör i Johannes församling. Hennes favoritplats i stan är någonstans vid havet.

Saknad. "Kan man sakna något man aldrig haft?" 17.10.2019 kl. 00:01
Slutet nått