Bloggarkiv

Jani Edström
Jani Edström
Jag som gör bloggkalendern har levt drygt 50 år, är gift för andra gången, har fem barn och jobbar i Helsingfors. Hela mitt liv har jag bott i Finland. Dessutom har jag har fått resa en del och träffat människor mycket intressantare än mig själv. Jag betraktar mig som en sorts ekumenisk springpojke som rycker in där det behövs. Kallar mig också jazzpastorn och ser livet som en rad improvisationer kring ett givet tema.

Lucka 11. Tro hopp och kärlek

11.12.2012 00:01

Kardinaldygderna tro, hopp och kärlek lyser som vanligt upp Storgatan i Jakobstad inför julen.
Också många fönster pryds av de tre symbolerna så här i advent. Traditionellt är de röda, men nu har också en vit variant av korset, ankaret och hjärtat lanserats. Undrar vad folk tycker om dem?

Julen förknippas ofta med det flummiga uttrycket ”godhet”, julens egen trevliga, men något odefinierbara kardinaldygd. Sen finns det andra mindre juldygder. Barn ska vara ”snälla” (synas men inte höras) vuxna ska vara ”givmilda” (ge barnen det som de tror att barnen vill ha). Julens uppbyggliga berättelser, ofta i urvattnat disneyformat, vill göra oss till ”bättre människor” (vad det nu sen betyder).

Att sträva efter godhet är ju inte helt fel. Givetvis inte. Alternativet förskräcker. Tänk om julfirandet istället skulle utveckla den mörka sidan oss, ge näring åt vårt habegär, fresta till impulsköp, skapa övertro på reklam och få oss att stänga in oss i vår egen mysbubbla. (Tänkt ironi).

Realitycheck.

Det där med att människan av naturen är enbart god kan vi glömma. Endast Gud är god, säger
Jesus. Däremot vill Gud att vi ska bli heliga. Vad det betyder tar det ett helt liv att lära sig. Men målet är det som Bibeln kallar Andens frukter:
kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Allt det som man behöver för att bli en god musiker. Eller lärare. Eller svetsare. Eller rörmokare. Eller präst. Eller bara människa.

Tro, hopp och kärlek är inget vi föds med. Det är något vi lär oss. De är egenskaper vi kan tillägna oss i det dagliga mötet med Kristus och i mötet med varandra i kyrkan. Så i stället för att sjunga ”morsgrisar...” så kan vi sjunga ”helgon är vi allihopa, jag med och du med”. Utan att varken skämmas eller tro för mycket om oss själva. Mera som ett hoppfullt konstaterande.

Att vara kristen är att drivas av kärlek till Gud (hur konstigt det än låter), en kärlek som kanske kan jämföras med Merlins (Jack Nicholson) replik i filmen As good as it gets: ”You make me want to be a better man.” (ungefär "Du gör att jag vill bli en bättre människa").

Speglat i filmens berättelse förstår jag bättre vad som menas med uttrycket ”bli en bättre människa”. Det betyder att jag accepterar mig själv som den jag är, med alla fel och brister (med kyrkans ord: bekänner min synd och tar emot Guds förlåtele och upprättelse), och utifrån den insikten ägnar mig åt att göra livet bättre för någon annan (med Bibelns ord:  lär mig ’att älska min nästa som mig själv’.)

För det behövs det verkligen både tro, hopp och kärlek. Inte bara som prydnader i julfönstret.

Marika Slotte
12.12.2012 18:28
Hej Jani och tack för fina synpunkter! Jag håller helt med dig, det finns STOR okunskap och enormt mycket tråkiga fördomar hos vissa s.k. "antikristna" (får man använda det ordet...?).
Marika

SEKUNDÄR TRAUMATISERING. Att känna empati är viktigt för dem som jobbar med att möta människor med trauma. Då de känner empatitrötthet eller har svårt att släppa tanken på klientens berättelse har dedrabbats av sekundär traumatisering. 24.7.2022 kl. 19:03

ANDETAG. Språket har en helt central betydelse i Mao Lindholms tillvaro. – Djupt allvar och smågalen humor tvinnar ihop sig till ord och meningar, ibland nästan obegripliga även för mig själv, säger Mao som bloggar på Kyrkpressens sajt. 24.7.2022 kl. 19:13

profilen. Det finns mycket att lära sig av ekumeniken. Men Sara Torvalds som är ordförande för Ekumeniska rådets finlandssvenska arbete gillar som katolik sin egen kyrkas kontinuitet och tradition. 22.7.2022 kl. 15:00

KYRKANS FÖRVALTNING. Stat och kommun har förenklat sin förvaltning. Men den utvecklingen har inte nått kyrkan. Den uppfattningen har Olav Jern i Vasa. 22.7.2022 kl. 08:00

KYRKANS FRAMTID. För ett år sedan blev Edgar Vickstöm präst efter en lång karriär bland annat som bankdirektör. Ett år senare är han förbryllad och lite bekymrad. En kyrka som handskas med personal, tid och pengar borde våga tänka på effektivitet. Men varför vet kyrkan inte ens om den har ett mål? 20.7.2022 kl. 19:12

BRÖLLOP. I mitten på 50-talet bestämde sig Lumparlands marthor att skramla ihop till en brudkrona till kommunens flickor. Till det behövdes 200 gram silver och 13 000 mark. Men när man ville skänka den till församlingen sade dåvarande pastorn nej tack. Några årtionden senare hittade den ändå till kyrkans förvar. Nu har den dammats av för en historisk tillbakablick. 21.7.2022 kl. 15:00

beslutsfattande. I början av juni sände Kyrkpressens redaktion iväg en enkät till alla församlings- och kyrkorådsmedlemmar i Borgå stift, och fick in 180 svar. En av frågorna lydde så här: Kyrkans lagstiftning ger kyrkoherden en stor roll i församlingens beslutsfattande. Tycker du att den är för stor? 6.7.2022 kl. 17:41

Personligt. – Och sen låta sig slukas av dem innan man kan komma upp till ljuset igen, säger My Ström. 7.7.2022 kl. 19:58

Franciskusfest. Sedan år 1979 har den ekumeniska Franciskusfesten firats på Kökar den första helgen i juli. Se foton från årets fest! 3.7.2022 kl. 19:41

Nekrolog. Bjarne Boije somnade in den 19 juni, mätt på livet, 101 år och två månader gammal. 1.7.2022 kl. 15:54

sommarteater. När församlingens ungdomsarbetsledare står på scen kan han plötsligt vara rebell, medan församlingens barnledare driver en bar. Christer Romberg och Mikaela Ståhl-Kokkola sjunger och dansar i Raseborg i sommar. – Vi gör egentligen samma sak som på jobbet: njuter av musik och gemenskap, säger de. 29.6.2022 kl. 19:30

Personligt. – Jag hade inte insett att hälsa är någonting man måste upprätthålla hela tiden, säger Markus Andersén, som bloggar på Kyrkpressens sajt. 25.6.2022 kl. 15:12

folkkyrka. Vad ska det bli av kyrkan? Kyrkskatteflödet sinar. Den evangelisk-lutherska kyrkan stöps om från en riksinstitution till en folkrörelse. Är det den väg frikyrkorna redan prövat i 150 år som väntar? Då finns det saker att ta som förebild. Och annat att att akta sig för, skriver Kyrkpressens opinionsredaktör Jan-Erik Andelin. 23.6.2022 kl. 11:30

PRÄSTÄMBETE. Pastor Dennis Svenfelt behåller sitt prästämbete men får inget förordnande som präst. 22.6.2022 kl. 13:08

profilen. Teologen och författaren Patrik Hagman är Kyrkpressens nya kolumnist. Sedan hösten jobbar han i Linköpings stift i Sverige med att utveckla och starta en utbildning för opinionsskribenter i Svenska kyrkans regi. 21.6.2022 kl. 19:00

Mest läst

    antisemitism. Kritisera Israel är okej. Men nidbilder och grumliga anspelningar om judar av bara farten är inte det, anser ÅA-docenten André Swanström. 8.7.2024 kl. 10:00

    sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström. 5.7.2024 kl. 11:32

    KYRKANS SAMTALSTJÄNST. Det hjälper att prata. De som svarar har tystnadsplikt och du får vara anonym. Tjänsten erbjuder stöd och någon som lyssnar också under sommaren. 5.7.2024 kl. 16:55

    ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt. 1.7.2024 kl. 16:32

    konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför. 28.6.2024 kl. 15:17