Det är så mycket i vår västerländska vardag som ständigt ska mätas och förbättras. Dessutom ska man ju helst multitaska en stor del av tiden också, trots att hjärnforskning visar att våra hjärnor inte alls i det långa loppet mår bra av det. Inte att undra på att det behövs motpoler till det här eviga effektiverandet, om det så handlar om tysta retreater, yoga, slow food-ideologi eller allmän mindfulness och varierande övningar i att vara närvarande i nuet.

Jag har en liten personlig protest på gång mot allt det här. Jag har i tankarna börjat samla på saker, fenomen eller aktiviteter som inte alls är viktiga eller nyttiga i konsulternas heliga excel-filer eller bildserier, men som kan vara nog så själsuppfriskande och viktiga på helt andra sätt.

Min favorit på listan just nu är såpbubblor! Eller födelsedagstårtor! Men om nånting är förgängligt, så är det väl just såpbubblor. Inte är de väldigt viktiga för samhällsruljangsen heller. Men wow, vad såpbubblor kan sprida glädje! När min två-åring har såpbubbelmaraton med sin mormor är koncentrationen stor och de beundrande utropen klingar högt och liksom i smyg tränas både motorik, tålamod och sociala skills hos dem båda.

Äsch, där slank jag visst lite in på s.a.s. nyttigheter i såpbubbelblåsandet som aktivitet, men jag ser det som fina bieffekter. Det absolut mest kännbara "resultatet" av det gemensamma blåsandet av såpbubblor är glädjen i nuet över hur de tillsammans kan åstadkomma de där sköra bubblorna. Barnets och seniorens förundran över de gnistrande bubblornas korta, svävande stund här på jorden får själen att kvillra till och blomma ut i någonslags existentiell glädje som kanske är svårgripbar, men ack, så viktig, tänker jag mig.

På tal om hjärnforskning: utan att ha källor att konkret hänvisa till just nu har jag förstått att både hjärna, kropp och själ, mår bra av att inte hela tiden pressas till att prestera på topp. Jag ska påminna mig själv om att inte alltid försöka vara så sjuttons nyttig och effektiv. Medan jag i sommar vilar kropp och knopp från nyttighetshetsen ska jag kanske blåsa lite såpbubblor och njuta av just den stundens förgänglighet och (o)nyttighet.

Första gången jag handlade mat efter min ankomst i hemstaden fick jag en smärre kulturchock. Man måste ju väga sina varor här! Jag plockade gladeligen på mig batat, gurka och paprika och stegade mot kassorna. Väl framme vid kassakön kom jag på mig med att ha glömt prissätta mina varor. Snopet gick jag tillbaka och vägde allt.

Är det inte dags att ändra det här systemet? Jag tror på riktigt att det skulle vara mycket smidigare att allt vägs i kassan. Kanske tar det någon sekund längre i kassan men situationen i frukt- och grönsaksdisken skulle vara betydligt mer smärtfri.

Man ska kolla nummern på varorna, ofta köa till en våg och klistra på lappar som är helt onödiga (och gör att påsen inte kan gå i plastsorteringen? Rätta mig gärna om jag har fel). Ofta lossnar lapparna innan man är framme vid kassan, särskilt om man försöker klistra fast dem på en hårig och jordig batat (och man vill spara på plastpåsarna).

Dags att införa det system som typ alla andra länder har, Finland.

Det var allt för mig.

Det finns en evig rytm av död och pånyttfödelse i allting. Det ger My tröst att att vila i den tanken som också hör ihop med hennes relation till Jesus #måndagmedmy

Har i dag lärt mig att det finns olika versioner av prideflaggan. Bl.a en version som liknar Ukrainas flagga men har en ljusröd rand.

Den kanske för mig större nyheten var att den traditionella regnbågsflaggan har fått olika uppgraderade versioner, som inkluderar flera minoriteter. Nyheten var alltså att den traditionella regnbågsflaggan inte inkluderar alla minoriter, om jag förstått detta rätt.

Som vit, medelålders CIS heteroman är jag fullt medveten om att det finns mångt och mycket inom jämställdheten som jag inte är insatt i eller blivit exponerad till. Tursamt nog har jag människor i mitt liv som håller mig uppdaterad.

Nedan är en bild på en mera inklusiv flagga. Jag måste medge att jag inte exakt vet vad alla vinklar symboliserar men utgår från att de är viktiga symboler för någon grupp och då skall de naturligtvis få vara med.

Inklusion och respekt för andra är oerhört viktiga teman. Tyvärr måste vi ha separata temaveckor- och månader för att belysa dem. Förhoppningsvis kan vi gå vidare som samhälle och ha dem inkluderade i vardagen.

Må väl.

För snart en månad sedan blev en länge planerad investering av i vårt hushåll. Vi fick solpaneler installerade på taket. Det har varit på ”att-göra”-listan länge, men tillståndsprocessen var förvånansvärt omständlig, från en lekmans synvinkel. Så det tog sin tid att fylla i alla blanketter. Själva processen att beställa solpanelerna och få dem monterade fungerade bra. Det är en skön känsla att följa med hur mycket el som produceras i varje stund och förstås finns det en app där kan man följa med produktionen över tid.

Jag är medveten om begränsningarna och utmaningarna med solenergi. På vinterhalvåret får man inte just ut någon el på våra breddgrader. Själva solpanelerna tillverkas ofta i Kina, ett land jag helst skulle vilja undvika att understöda. Det är en rätt dyr investering, men skall betala tillbaka sig inom 10-30 år. Med tanke på osäkerheten i andra investeringsformer är det inte så dumt med en beräknad avkastning på 3-9 % enligt vår solpanelleverantör. Än så länge finns det inget bra (tillräckligt lönsamt) sätt att spara el för att använda själv senare. Överloppsel säljer man till elbolaget, vilket är mindre lönsamt än att använda den själv, men det ger lite tillfredsställelse att tänka att någon annan finländare på köpet får köpa grön el och så hjälps vi åt att minska beroendet av fossila bränslen. Solpaneler är ju naturligtvis ingen heltäckande lösning på energibehovet hos finländare men det kan vara en fungerade elkälla även hos oss.

Jag skall fortsätta hålla ett öga på appen. Än så länge har jag ingen realtidsapp över el-användningen i huset. En sådan skulle vara ännu intressantare.