Bortom julglittret – vad längtar vi egentligen efter? 

Anna Edgren 18.12.2025

Tre ljuslågor fladdrar redan i adventsljusstaken. Snart är de fyra, sedan är det jul! Jag som tycker att det alldeles nyss var augusti är lite häpen över detta faktum.

Medan tiden runnit vidare har jag under adventsveckorna varsamt försökt styra mina tankar, förväntningar och drömmar förbi decemberklassikerna julklappshysteri, städmani och allmänt överväldigande julplaner.

Vi väntar ju så på julen, men det är lätt att tappa bort sig i väntans dagar. Jag har försökt inspireras av adventstiden försynta förundran och stillhet. Bakom det lockande glittret, varuhusmusikens smöriga klanger och uppfattningar om hur en lyckad jul ska se ut kanske det finns något annat vi längtar efter? Något som verkligen skulle beröra oss på djupet? Något som skulle göra att livet får annan gestalt, så där som vi sjunger i adventspsalmen Gå Sion, din konung att möta.

Jag väntar, längtar och förbereder. Varför, inför vadå? Det skulle vara lätt att svara att jag väntar på julens mirakel, på hur Gud kom till jorden som ett hjälplöst barn för att ge oss kärlek, hopp och frid. Men allt det där är så stort, det är svårt att greppa. Min förundran blandas med otillräcklighet i att inte fatta, otålmodighet över att jag ens försöker fatta det ofattbara, att jag är så trög inför överlåtelsen.

Så här inför fjärde advent kan Maria bli en förebild när det ofattbara överskuggar förundran. Inte kunde väl Maria heller helt fatta och ha koll på läget när hon fick änglabud om att hon skulle föda Guds son, men ändå sa hon Låt det ske.

Jag sneglar på min julklappslista, varken där eller på matlistan för juldagarna kommer något att ske av sig själv. Men på helt andra plan kan Marias svar på Guds initiativ inspirera mig. Min väntan och längtan i advent får forma mig, den inre förberedelsen låter mig ana nya vidder omkring mig och inom mig.

Jag vill liksom Maria säga Låt det ske. Inte som passiv lydnad, utan som aktiv tillit. Jag menar inte Gör vad du vill, jag bryr mig inte, utan Jag väljer att ta emot det du vill, jag bereder plats för dig. Överlåtelsen kanske kan börja försiktigt fladdrande som ljuslågorna i adventsljusstaken. Inte med säkerhet och i full kontroll, men i ett stilla erkännande om att jag behöver ljus, jag behöver Gud.

Åbo. Åbo svenska församling arbetar aktivt för flyktingar. – Jag har insett hur ensam en människa kan vara, och hur mycket kontakt betyder, säger Malena Björkgren. 1.10.2020 kl. 11:37

Utmärkelse. Församlingspastorn Patricia Högnabba i Matteus församling i Helsingfors har beviljats Kyrkans förtjänsttecken för barn och ungdomsverksamhet. Priset delades ut idag vid Forum för kyrkans fostran. 30.9.2020 kl. 15:29

jordbruk. För Mats Björklund handlar jordbruket om att anpassa sig till vädret och naturen, om att odla det som andra ska äta – och om att förvalta Guds gåvor. 30.9.2020 kl. 11:53

vardagsbön. "Öppna varsamt upp det mina fingrar krampaktigt håller tag om i onödan." 30.9.2020 kl. 10:30

Lärkkulla. Lärkkulla-stiftelsens direktor Björn Wallén avgår på egen begäran från och med årsskiftet för att övergå till andra arbetsuppdrag. 29.9.2020 kl. 17:01

kvevlax. Över 30 år undervisade han i musik i grundskolan. Men också efter pensioneringen är musiken ett heltidsjobb för Yngve Svarvar. Hans engagemang som kör- och orkesterledare ser inte till församlingsgränser 30.9.2020 kl. 12:40

samiska. Mari Valjakka gläds över att som samepräst kunna bidra till att de samiska språken går vidare till en ny generation – något som inte var självklart när hon själv växte upp. 21.9.2020 kl. 13:16

äktenskapssyn. I dag kom beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen – Uleåborgs domkapitel hade rätt att utfärda en varning till präst som vigt ett samkönat par. Rättsväsendet griper inte in för att hjälpa kyrkan fatta beslut om äktenskapssynen – men kyrkan måste enligt biskop Bo-Göran Åstrand bestämma sig snart. 18.9.2020 kl. 16:15

Borgå stift. Se alla nyheter från domkapitlet i Borgå inne i artikeln. 18.9.2020 kl. 12:25

diakoni. I många år kunde Nina Lindfors andas ut bara om veckosluten – då kom ingen post, och hon slapp högarna av obetalda räkningar och indrivningsbrev. Utan stöd från församlingens diakoniarbetare Taina Sandberg hade hon inte orkat. De brukar mötas på Ninas favoritplats: i skogen. 17.9.2020 kl. 15:20

coronaepidemin. Peter Strangs forskning visar att covid-19-döden var svårast för de unga och starka. Han ger Finland goda poäng för proaktivt handlande då coronaepidemin bröt ut. 16.9.2020 kl. 15:45

romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00

kyrkoherdeinstallation. Hård vind gjorde att förrättarna vid kyrkoherdeinstallationen i Saltvik inte kom i land på Åland. 17.3.2024 kl. 11:15