Det sista mötet? Om att vara diakon nära livets gräns

Lena Blomstedt 19.09.2025

Att vara diakon i en församling och jobba mycket bland äldre är en rikedom, men det innebär också att ständigt röra sig nära livets sköra gränser. I själavården bland äldre märks det särskilt tydligt. Många av dem jag möter har redan levt ett långt liv och för flera är kroppen och orken på väg att ta slut. Ibland också livslusten. Ofta finns där erfarenheter och berättelser som den äldre behöver få dela. Många glädjeämnen, men även svåra upplevelser som satt djupa spår och som mer och mer upptar den äldres tankar och som behöver uttalas.

Att stiga in i deras liv, via hembesök eller på ett vårdhem, är alltid ett privilegium - men också en påminnelse om att mötet kan vara det sista. Man vet aldrig riktigt vad som väntar bakom dörren. Det kan vara en varm famn av igenkännande och glädje - "så roligt att du kom, jag har väntat så på dig" eller ett tungt rum fyllt av sorg, oro eller ensamhet där jag möts av en blick som säger "hjälp mig, jag känner mig rädd"

Samtalet kan handla om små vardagliga ting, om barn och barnbarn, om sjukdomar eller om en rädsla inför döden. Ofta är det just blandningen av det lilla och det stora som gör själavården så mänsklig och äkta. Men oavsett ämne känns det alltid viktigt att vara helt närvarande och lyssna på riktigt.

Ibland är det svårt att gå. Att hantera dessa situationer kräver ett inre förhållningssätt. Ett enkelt "Gud välsigne dig" eller "jag skall komma ihåg dig i bön" innan jag säger hej då. Ofta ber vi den bekanta "Herrens välsignelse" innan jag går. En hand på axeln eller en varm kram, som kan bli det sista avtrycket i en människas liv. Att inte spara på värmen och omsorgen.

Ibland kommer tanken - var detta vårt sista samtal? Var det här den sista gången vi bad tillsammans? Ibland kan jag bära med mig en känsla av otillräcklighet - borde jag ha sagt mer, stannat längre, formulerat bönen på något annat sätt?

När beskedet sedan kommer - kanske genom ett telefonsamtal, via en församlingsbo eller ibland först då jag läser dödsannonsen i tidningen - känns det ibland som en liten stöt i hjärtat. "Var det verkligen sista gången jag såg henne eller honom? Jag trodde vi skulle ses igen." Det blir en påminnelse om livets oförutsägbarhet och om hur bräcklig vår tillvaro är. Samtidigt känner jag tacksamhet över att ha fått dela något viktigt med just den personen.

Det här människonära arbetet innebär också att jag som diakon behöver vårda mig själv. När människor jag följer nära i vardagen dör, kan sorgen också sätta sig i min egen kropp. Därför är det viktigt att ha kolleger att dela erfarenheter med, att själv få ta emot själavård eller arbetshandledning. Vi diakoner kan behöva hjälp med att inte fastna i skuldkänslor eller i den tunga sidan av arbetet, utan istället se det fina och rentav heliga i att ha fått vara en del av någons sista tid.

Själavård och hembesök bland äldre lär mig ständigt något nytt om livet. Det lär mig att ta vara på ögonblicket, att inte skjuta upp det viktiga, att våga tala om döden men också om hoppet. Framför allt påminns jag om att varje möte har ett värde i sig - oavsett om det blir det sista eller bara ett steg på vägen. Jag får vara närvarande i stunden, möta männsikan där och då, med respekt, kärlek och ett lyssnande hjärta. Det är ofta nog.

Kanske är det just i detta spänningsfält, mellan slutskede och evigheten, som själavården blir allra mest meningsfull.

Lena Blomstedt är diakon i Sibbo svenska församling

Stig Kankkonen. Numret dit man skall ringa om man vill köpa kollektivbiljett med mobiltelefon hade jag i telefonens minne. Däremot hade text i det sms-meddelande man skall skicka, en bokstavs- och nummerkombination, bytts för en tid sedan och den nya kom jag inte ihåg. 14.1.2008 kl. 00:00

Ledare. Ledare 3/2008 Planerna på ett finlandssvenskt framtidsinstitut håller på att bli en av de stora finlandssvenska frågorna. Inte helt oväntat har diskussionen om institutet tillsvidare kretsat mera kring från ”vem” än kring frågan ”vad”. 14.1.2008 kl. 00:00

Teologi. De Luther-stiftelsens präster som är prästvigda av Missionsprovinsen är inte präster i evangelisk-lutherska kyrkan i Finland, så de barn som de döper blir inte automatiskt intagna i en kyrka. Det säger Antti Mustakallio, teologisk sekreterare vid Helsingfors domkapitel. 14.1.2008 kl. 00:00

Kyrka. Medan lutherska kyrkan i Finland totalt tappar medlemmar växer flera församlingar i de norra delarna av Borgå stift. 13.1.2008 kl. 00:00

Världen. Johannes kyrka i Stockholm utbjuds till försäljning. Det är första gången en kyrka i staden säljs. Orsaken är att församlingen har inte råd att ha den kvar. 13.1.2008 kl. 00:00

Kyrka. 2008 är ett temaår för bönen med syfte att stärka bönen för Finland, för församlingarna och för evangelisation. 12.1.2008 kl. 00:00

Kyrka. Borde inte kyrkan med ärkebiskopen i spetsen vara glad över varje nydöpt barn? Frågan ställs av Luther-stiftelsens pastor Kalle Väätäinen som enligt ärkebiskop Jukka Paarma provocerar kyrkan genom att döpa barn. 11.1.2008 kl. 00:00

Kultur. Kyrkans informationspris 2007 går till projektet Jumalainen heinäkuu, en temamånad på Rundradions finskspråkiga radiokanal Radio 1 med över 40 veckotimmar radioprogram om Gud, kyrka och religion. 11.1.2008 kl. 00:00

Kyrka. Under Finlands självständighetstid har sammanlagt 60 kyrkor drabbats av det som förr kallades mordbrand. 11.1.2008 kl. 00:00

Kyrka. Kyrkans Utlandshjälp sålde etiska gåvor för 1,7 miljoner euro i fjol. 11.1.2008 kl. 00:00

Kyrka. Ideologiskt baserade kandidatlistor för stiftsfullmäktigevalet upplevs bidra till kyrklig splittring. Dessutom är regional spridning viktigare än ideologi i stiftsfullmäktiges arbete. 10.1.2008 kl. 00:00

Kyrka. Årets kyrkomusikdagar som samlat stiftets kyrkomusiker avslutas i dag på Lärkkulla i Karis. Temat för dagarna har varit tradition och framtid. 10.1.2008 kl. 00:00

Människa. Kamerorna har växlat, likaså motiven. Men bilderna fortsätter att fascinera. – Att fotografera är en mental process, säger Jan-Erik Widjeskog. 10.1.2008 kl. 00:00

Världen. En omfattande förföljelse mot den kristna minoriteten har blossat upp i den indiska delstaten Orissa. Nittiofem kyrkor och 950 kristna hem har bränts eller vandaliserats. 9.1.2008 kl. 00:00

Teologi. Att tala om religionernas återkomst låter främmande i vår kultur där allt vad religion heter anses vara på tillbakagång. Men det gäller bara Europa. På annat håll i världen går religionerna framåt. Globalisering och invandring förändrar situationen också hos oss. 9.1.2008 kl. 00:00

Får man fråga vad som helst med ålderns rätt? Snart tappar jag lusten att delta i släktsammankomster. 26.8.2016 kl. 00:00

tro. Från hemlös knarkare till livsglad medborgare som vill sprida evangeliet. Jesus förändrade Ali Niemeläs liv när han kände att döden var allt som fanns kvar. 22.8.2016 kl. 11:40

norge. Den 15 augusti öppnade Den norske kirke en nättjänst för att skriva in eller ut sig ur kyrkan. 22.8.2016 kl. 10:38

Helsinge kyrka. Helsinge kyrka S:t Lars kommer att genomgå en grundlig renovering i höst. Renoveringen beräknas ta två månader. Vapenhuset och kyrkbänkarna ska rustas upp. 22.8.2016 kl. 10:37

Svenska kyrkan. Korskampanj, kyrkohandbok och bjudresor. I sommar har Svenska kyrkans agerande väckt diskussion både i traditionella och sociala medier. Problemet är kanske att kyrkan strävar efter att presentera en enhetlig mediefasad. 18.8.2016 kl. 12:27