- Men jag kan skriva ganska bra. Det tar lång tid, eller längre än förr, säger Christa Mickelsson.

”Jag bara måste skriva, fast jag inte kunde”

Kyrkpressen.

För nästan exakt två år sedan fick Kyrkpressens redaktör Christa Mickelsson en hjärnblödning och förlorade sitt språk. Idag är hon tillbaka på redaktionen igen.

4.9.2019 kl. 09:45

Trodde du att du skulle återvända till Kyrkpressen?

– Först trodde jag det. Det var självklart att jag kommer. Det hade inte gått upp för mig vad hjärnblödningen och afasin egentligen handlade om. Men när jag förstod det, då trodde jag inte.

– Inte heller min talterapeut – som var jättebra – trodde på det. Hon sa: ”Jag tror inte att du kommer att klara av att jobba med språk mer. Du kan kanske skriva en bok, tillsammans med någon annan.” Då tänkte jag: Jag ska faktiskt skriva en bok alldeles själv! Och då hade jag aldrig ens drömt om att skriva en bok, och jag vet inte om det blir en heller.

Men du skriver. Du har till exempel skrivit en kolumn i den här tidningen (se sid 20). Har du jobbat hårt för att komma så långt?

– Jo, men för mig är det inte det hårda jobbet som har varit svårast. Jag bara måste skriva och prata. Det är inte jobb, det är en nödvändighet.

Vad ska du göra på jobbet?

– Jag ska inte jobba mycket. Jag har fortfarande terapier som tar mycket tid. Tidigare jobbade jag som webbjournalist, så jag börjar med det, för det är enkelt. Men jag kan faktiskt skriva ganska bra. Det tar lång tid, eller längre än förr. Min talterapeut ger mig lite för tråkiga uppgifter. Jag tycker det är bättre att göra någonting som betyder nånting, och som behövs.

Är det någonting du oroar dig för nu när du börjar jobba igen?

– Jag är lite orolig för att jag ska ta för mycket jobb på mig, så att mina terapier lider. Jag måste gå på fysioterapi och träna mycket, annars blir kroppen stel och sjuk. Så kanske är jag orolig för att det ska bli för roligt att jobba.

Hur har du tagits emot?

– Först tänkte jag: De vill inte ha mig. De tar mig bara för att vara snälla. Men jag hoppas att det inte är så. Vår personalchef sa att jag kan fundera på om jag behöver något hjälpmedel.

– För ett drygt år sedan kom jag kom in på besök och tittade på mitt arbetsbord och alla foton jag hade där och sa: ”Jag borde plocka ner dem och ta hem dem.” Men en kollega på förlagssidan sa: ”Inte ännu.” Det har jag tänkt på många gånger.

Text: Sofia Torvalds



kvevlax. Över 30 år undervisade han i musik i grundskolan. Men också efter pensioneringen är musiken ett heltidsjobb för Yngve Svarvar. Hans engagemang som kör- och orkesterledare ser inte till församlingsgränser 30.9.2020 kl. 12:40

samiska. Mari Valjakka gläds över att som samepräst kunna bidra till att de samiska språken går vidare till en ny generation – något som inte var självklart när hon själv växte upp. 21.9.2020 kl. 13:16

äktenskapssyn. I dag kom beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen – Uleåborgs domkapitel hade rätt att utfärda en varning till präst som vigt ett samkönat par. Rättsväsendet griper inte in för att hjälpa kyrkan fatta beslut om äktenskapssynen – men kyrkan måste enligt biskop Bo-Göran Åstrand bestämma sig snart. 18.9.2020 kl. 16:15

Borgå stift. Se alla nyheter från domkapitlet i Borgå inne i artikeln. 18.9.2020 kl. 12:25

diakoni. I många år kunde Nina Lindfors andas ut bara om veckosluten – då kom ingen post, och hon slapp högarna av obetalda räkningar och indrivningsbrev. Utan stöd från församlingens diakoniarbetare Taina Sandberg hade hon inte orkat. De brukar mötas på Ninas favoritplats: i skogen. 17.9.2020 kl. 15:20

coronaepidemin. Peter Strangs forskning visar att covid-19-döden var svårast för de unga och starka. Han ger Finland goda poäng för proaktivt handlande då coronaepidemin bröt ut. 16.9.2020 kl. 15:45

romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

mathjälp. Helsingfors-hjälpen avslutades för att behoven inte längre ser likadana ut som i våras. Men församlingarna erbjuder fortfarande mathjälp och samtalsstöd, och dörrarna till de gemensamma måltiderna har öppnats på nytt. 16.9.2020 kl. 00:01

Närpes. Mikaela Björklund är färsk stadsdirektör i Närpes. Bakom sig har hon många år av engagemang i lokalsamhället, med början från när hon var tonåring i församlingen. Tron är grunden hon står på – den gör det naturligt att vilja vara med och bygga samhället för medmänniskorna. 17.9.2020 kl. 10:30

Borgå. Tålamodet tryter i Borgå. – Det är kanske dags att hyra lokal i stället för det fuktskadade svenska församlingshemmet, säger kyrkoherde och domprost Mats Lindgård. 11.9.2020 kl. 10:06

kronoby. Samarbetsförhandlingarna i Kronoby församling har avslutats. En kantor, en kanslist och en församlingsmästare sägs upp. 10.9.2020 kl. 15:46

Kyrkodagar. De finlandssvenska kyrkodagarna i Mariehamn får en annorlunda och mer lokal prägel. Arrangörerna tycker ändå det är viktigt att samlas även under rådande omständigheter. 9.9.2020 kl. 14:04

HÖSTDAGARNA. Årets Höstdagar arrangeras det här veckoslutet i Toijala. Årets tema är "Kamp". Dagarna bjuder på traditionellt upplägg med verkstäder, café, musik, show, mässor, andakter, glada människomöten, bön, gemenskap och skratt. 4.11.2023 kl. 15:52

Kolumn. Jag slogs en morgon av hur mycket det finns att förundras över när sommar går över till höst och höst till vinter. Färgerna, dofterna, tystnaden. Det är något speciellt när naturen skiftar och går in i en annan säsong. Det påminner mig om att världen och livet har en rytm att följa. 6.11.2023 kl. 08:00

Stiftsdagar. Firandet av Borgå stifts 100-årsjubileum kulminerade i en festmässa i Borgå domkyrka. Kyrkpressen frågade några festdeltagare vad de tyckte mest om under stiftsdagarna i Borgå – och vad de tror om de följande 100 åren. 29.10.2023 kl. 15:22

Kolumn. På vägen till kyrkan möter jag tiggare och brödköer. Nyheterna har påmint mig om krig, människor på flykt, ensamhet, våld i hemmen och om hur dåligt vår underbart vackra planet mår. Det gör ont och jag känner mig maktlös. Helst skulle jag stänga ut alltsammans, leva i min egen bubbla, sluta bry mig. 28.10.2023 kl. 21:38

BORGÅ STIFT 100 ÅR. Att Borgå stift finns är ingen självklarhet, det hängde på ett hår. När stiftet inledde firandet av sitt 100-årsjubileum i Borgå idag, fredag, diskuterades bland annat behovet av en plats där vi kan träna på att se på saker från olika håll. 27.10.2023 kl. 18:29