Morfar predikade mäktigt och länge

Sfp. För Anna-Maja Henriksson är den kristna värdegrunden självklar. Men hon vill inte göra politik på religionen. – Det är den alltför värdefull för. 6.7.2016 kl. 13:10

– Ända sedan barndomen har kyrkan varit närvarande i min familj och jag har själv fått en hel del vägkost i livet därifrån, säger Svenska folkpartiets nyvalda ordförande Anna-Maja Henriksson.

I livsryggsäcken finns också andra saker som format henne, som till exempel att hennes pappa Lars dog när hon var sex månader gammal och hennes mamma Majlis Forss blev ensam med sju barn.

– Min äldste bror var då sjutton år och jag var yngst. Jag har i praktiken vuxit upp i en ensamförsörjarfamilj.

Hennes första minnen från kyrkan är från Kalajoki. Morfar Vilho Kivioja var kyrkoherde på orten och morföräldarna bodde i prästgården. Där blev Henriksson van att gå i kyrkan.

– Morfar gick i pension innan jag började skolan. Men jag minns honom predika. Jag tyckte att han hade en mäktig röst och att han talade länge. På den tiden var jag inte så jätteintresserad av vad han sa.

Också på pappas sida finns det präster i släkten. Två fastrar gifte sig med varsin präst, en med LP Tapaninen som också blev biskop i Uleåborg, och den andra med Eemil Salmi. Deras son Samuel Salmi, Anna-Maja Henrikssons kusin, är nu i sin tur biskop i Uleåborg.

Både Kivioja och Tapaninen var också riksdagmän. Kivioja representerade Agrarförbundet, nuvarande Centern 1929-1945 och Tapaninen Fosterländska folkrörelsen IKL 1933–1935.

Även om morfars predikstol i Kalajoki hör till hennes tidiga minnen ser Henriksson ändå att hennes egen kyrkbänk finns i stadskyrkan i Jakobstad.

– Den kyrkan är liten och familjär. Där blev jag konfirmerad och där gifte jag mig.

Som ordförande för SFP påminner Anna-Maja Henrikssons sits om biskopens, att hålla ihop medlemmarna i partiet respektive kyrkan.

– Det finns vissa likheter, säger hon. Borgå stift är jätteviktigt och det måste vi slå vakt om. Stiftet är en förutsättning för att vi ska ha en finlandssvensk kyrka på en stabil grund.

Några direkta hot mot stiftet ser Henriksson inte

– För mig innebär kristna värderingar att man som grundnorm håller alla människors lika värde. Men jag tycker inte man ska använda religionen som vapen i politiken.

Läs mera i Kyrkpressen 27/2016

Johan Sandberg
Foto: Johan Sandberg



betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36

Personligt. – Jag tvivlar ibland på både Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra, säger Marika Westerling. 25.3.2025 kl. 17:10

METODISTKYRKAN. Nya biskopen Knut Refsdal valdes att leda Metodistkyrkan i norra Europa – fast han sedan i fjol jobbar i en luthersk församling i Norge.. 4.4.2025 kl. 10:45

SAKNAD OCH SORG. När Johanna Evensons pappa plötsligt gick bort i en stroke förlorade hon en av de viktigaste personerna i sitt liv, den ständiga lyssnaren, den trygga basen, familjens nav. – Jag har tänkt sörja honom hela livet. Det kommer inte en dag då jag inte sörjer honom. 3.4.2025 kl. 10:00

Personligt. Migrationsforskaren Tobias Pötzsch växte upp i Östtyskland och Kanada, och har nu bott över halva livet i Finland. Han har upplevt rasism och orättvisor, men också skönhet, lycka och jämlikhet. 1.4.2025 kl. 15:45

NY I USA. Heidi Storbacka med familj blev erbjudna, via den firma hennes man jobbar på, att flytta till USA under en begränsad period. – Jag älskar äventyr, så vi tackade ja direkt. Jag började söka jobb redan förra året – att bli hemmafru var inte aktuellt. 1.4.2025 kl. 13:28