En film om att gå vidare när katastrofen redan hänt

film.

Agnus Dei väcker frågor om hur man bäst tjänar Gud och hur man kan fortsätta att tro när det värsta hänt.

20.1.2017 kl. 15:57

Året är 1945, platsen är Polen den första vintern efter krigsslutet 1945. I ett avskilt beläget kloster fortsätter livet på ytan som förr – nunnorna arbetar och sjunger sina böner. Samtidigt är inget som förr – nunnorna bär fysiska minnen av soldaternas övergrepp och våldshandlingar. Det visar sig att flera av nunnorna bär på våldsmännens barn och klostrets abbedissa gör sitt bästa för att hemlighålla graviditeterna för att, som hon säger, skydda nunnorna från skammen. Här kommer filmens huvudperson, den unga franska läkaren Madeleine Pauliac (Lou de Lâage), in i bilden – av en del sedd som en räddande ängel, av andra som ett hot. Pauliacs rollfigur är baserad på en verklig person med samma namn som verkade som läkare för franska Röda Korset. Händelserna i filmen är fiktiva, men beskriver en verklighet som kunde ha funnits.

I Agnus Dei har katastrofen redan skett, trots abbedissans försök att skydda sina nunnor. Frågan är hur man hanterar konsekvenserna efteråt. Här går en skiljelinje mellan å ena sidan tron på att Gud kommer att komma hjälpa den som tror, å andra sidan tron på att människorna själva kan göra en skillnad. Allra finast skildras detta i scenen där en av nunnorna står på knä i bön utanför läkarens fönster. Filmen låter vara osagt om det är Guds ingripande eller nunnans uthållighet som får läkaren att vekna och till slut följa med nunnan till klostret. Agnus Dei väcker också frågor om hur man bäst tjänar Gud och hur man kan fortsätta att tro när det värsta hänt och det, som en nunna uttrycker det, känns som om ”tro är 24 timmar av tvivel och en minut av hopp”.

Agnus Dei är en grym film, ändå oftast osentimental och utan överdrivet dramatiska effekter. Däremot innehåller filmen en epilog som känns onödigt påklistrad i sin ambition att ge upprättelse åt dem som handlat gott och bestraffningar åt dem som inte gjort det. Epilogen sitter illa i en film som i övrigt inte serverar lättuggade moralkakor utan snarare erbjuder en inblick i en situation där det inte finns enkla svar, men där det finns skäl att inte blint följa auktoriteterna.


FILM
Agnus Dei
Regissör:
Anne Fontaine
I rollerna: Lou de Lâage, Agata Kulesza, Agata Buzek m.fl.

Erika Rönngård

matteus. Hon är ny kyrkoherde i Matteus, Helsingfors minsta församling, men känd för bland annat sitt progressiva ungdomsarbete. 11.9.2023 kl. 18:54

Kolumn. Mitt under brinnande corona flyttade min rumskompis ut och lämnade mig kvar med en deprimerande stor lägenhet som gapade tom. Soffan tog hon med sig, vilket lämnade kvar ett stort hål i vardagsrummet. Eftersom jag jobbade hemifrån (tänk att vi alla gjorde det!) behövde jag verkligen en ny soffa. Och en ny rumskamrat. 11.9.2023 kl. 18:52
Lägergårdarna står för en lång tradition inom kyrkan samtidigt som de utgör ett konkret stöd för församlingsgemenskapen.

lekholmen. – I sommar har vi slagit rekord, jag tror faktiskt inte att det varit så mycket folk på Lekholmen förut, säger verksamhetsledare Daniel Jakobsson. 11.9.2023 kl. 18:49

Helsingfors. Hon leder fem körer under hösten och hoppas på att du som funderat på att börja sjunga tar chansen! 1.9.2023 kl. 14:07
Mats Almqvist tycker att världen blir lite bättre när man får prata bort en stund – och bjuder in män till lördags-
frukost.

Helsingfors. Mats Almqvist gjorde en omstart som 40-åring. I höst dukar han fram frukost för män i arbetslivet som tappat bort sina kompisar. 1.9.2023 kl. 14:01

Kolumn. I år firar diakonin i Tyskland 175-årsjubileum. Startpunkten för diakonin var Johann Hinrich Wicherns tal vid Evangeliska kyrkans kongress den 22 september 1848. Han förespråkade ett nätverk av ”kärlek som räddar”. Den moderna diakonin föddes 1.9.2023 kl. 13:56
Båtttidtabell, blogg och programinfo på lekholmen.fi och @lekholmen_insta

lekholmen. Ungdomsverksamhet, barnprogram, grillkväll och strandliv – Lekholmen är öppen för alla och vi bjuder på program också för dem som inte är på konfirmandläger. 14.6.2023 kl. 17:52
Beni Karjalainen fyller 20 i år och studerar. Han vill få alla att känna sig värdefulla.

Kolumn. Inom Borgå stift har alla församlingar ett eget sätt att möta sina medmänniskor, det som vi alla har gemensamt är kristendomen. 14.6.2023 kl. 17:40
– Mina vänner åker på andra sommarläger istället för skriftskolläger, säger Ellie Antell.

lekholmen. Hon bor i Tallinn men ska åka på skriftskolläger på Lekholmen i sommar. 14.6.2023 kl. 17:32

Kolumn. Under en vanlig söndagsgudstjänst, i mitten av mars, börjar en bekant melodi spelas från synten. Min hjärna och mun förbereder sig för att inleda ”Härlig är jorden …”, tills jag några sekunder senare inser att texten är på engelska och med ett annat budskap. Jag befinner mig långt hemifrån, och deltar i en gudstjänst i den protestantiska kyrkan i Oman. 31.5.2023 kl. 08:00
– Som kyrkoherde vill jag kunna medge att det finns saker jag inte är bra på. Jag vill kunna be om hjälp i stället för att delegera, säger Patricia Högnabba.

MATTEUS FÖRSAMLING. – Jag tror att vår kärna alltid måste vara andlighet. Visst kan vi bjuda på brunch, men Fazers gör det bättre, säger Patricia Högnabba, som installeras som kyrkoherde i Matteus församling i september. 31.5.2023 kl. 19:31
Victoria Airola, mentorn Ben Fernström och Nadine Mabinda i soffan i Petruskyrkan.

petrus. Petrus församlings färska projekt parar ihop unga som behöver en vuxen att prata med med en mentor som förbinder sig till att ge av sin tid under minst ett års tid. 31.5.2023 kl. 08:00

petrus. Han är designstuderande vid Aalto­universitetet och konstnären bakom det nya konstverket i Petrus­kyrkan. 31.5.2023 kl. 08:00
Maria Repo-Rostedt, Helene Liljeström och Markus Kartano uppmanar oss att vila i steget och odla långsamhetens kultur i sommar.

pilgrimsvandring. Pilgrimsvandring är populärt. Mobilapplikationen Citynomadi hjälper vandraren hitta lugnet. 17.5.2023 kl. 08:00
Malin Lindholm är förtroendevald i Johannes församling och studerar pedagogik.

Kolumn. Millenialerna är den stora och osynliga målgruppen. – In i Johanneskyrkan brukade jag stiga en gång om året för att gå på julkonsert. I min bubbla är en liknande relation till församlingen väldigt normal. 17.5.2023 kl. 08:00