Beni Karjalainen fyller 20 i år och studerar. Han vill få alla att känna sig värdefulla.
Beni Karjalainen fyller 20 i år och studerar. Han vill få alla att känna sig värdefulla.

"Jag lever i hoppet om att vi alla en dag kan känna oss välkomna, oberoende av vår bakgrund"

Kolumn.

Inom Borgå stift har alla församlingar ett eget sätt att möta sina medmänniskor, det som vi alla har gemensamt är kristendomen.

14.6.2023 kl. 17:40

Kultur är något som vi hittar runt omkring oss i vår vardag, en mångfald av kulturer. Idag anses det vara en rikedom att kunna ha en större diversitet av folkgrupper, vilket antyder att flera olika kulturer lever sida vid sida.

Jag arbetade sommaren –22 på Lekholmen som holmungdomsledare med ett superbra ledarteam. På Lekholmen fick jag möjligheten att träffa på en massa nya människor där var och en av dem har sin egen bakgrund och kultur; en kunde vara helt finsk, med ingen i sin närhet som tillhörde någon svenskspråkig församling, en annan kunde vara från ett annat land, antingen med eller utan kristen bakgrund.

Vad jag vill få fram är att på holmen var vem som helst välkommen, som det säkerligen är fortsättningsvis. Men ibland är inte någon välkommen till en plats på grund av sin etnicitet, kultur eller annan orsak, och det är ett stort problem. Det är allt mer vanligt att man vågar öppna upp sig för andra om sin könsidentitet eller sexualitet, och det är här som vi stöter på problem.



”Gud älskar alla.” Något som jag hört väldigt ofta. Hur kommer det sig att människan som följer Bibeln inte kan följa detta simpla meddelande, eller att vi behandlar folk som om de skulle vara mindre värda? För mig personligen är LGBTQ-frågan viktig, men även kulturfrågan, eftersom jag är same.

I mina egna upplevelser har jag stött på både välkomnande och inte välkomnande bemötande under en mässa eller annan form av gudstjänst i kyrkan. Dessa frågor är något som måste arbetas på. På den svenska sidan har jag sett en massa arbete för LGBTQ-frågan, och mindre på kulturfrågan eftersom den inte varit ett stort problem, medan jag på den finska sidan inte upplevt tillräckligt för att kunna påstå nåt annat än att kulturfrågan måste arbetas på mera.

Själv stannade jag kvar i kyrkan och ställde upp i val till församlingsrådet för att kunna se och påverka saker inför en bättre framtid.

Jag lever i hoppet om att vi alla en dag kan känna oss välkomna, oberoende av vår bakgrund. Det budskap jag vill få fram liknar Guds budskap, behandla din nästa som dig själv, ingen skillnad om hen är det ena eller det andra.

Text: Beni Karjalainen