Våga fråga

VÅGA FRÅGA:
Varför talade Jesus så ofta i liknelser som tydligen inte var lätta att förstå? Till exempel gällande liknelsen om såningsmannen säger Jesus till lärjungarna: Ni har fått veta Guds rikes hemlighet, men för dessa som står utanför är allt bara liknelser. Skulle inte Jesus ha velat att så många som möjligt förstår vad han talar om?

SVAR:
Utgångspunkten med Jesu liknelser är nog att Gud vill att alla människor ska kunna ta budskapet till sig och bli frälsta. ”Gud vår frälsare, som vill att alla människor skall räddas och komma till insikt om sanningen” (1 Tim 2:3-4). Meningen med liknelserna kan därför inte ha varit att göra några lyssnare ovissa om frälsningen.

Liknelserna som Jesus berättade har ofta en huvudpoäng. Mera sällan berättade han liknelser där varje detalj ska tolkas symboliskt. Budskapet är enkelt och inträngande. Så till den delen var det alltså inte fråga om att göra budskapet svårtillgängligt. Däremot var det själva innehållet i liknelserna som redan från första början kunde skapa en osynlig vägg i förhållande till lyssnaren. Liknelsens huvudpoäng kunde chocka lyssnaren till den grad att reaktionen blev ilska eller åtminstone en ifrågasättande huvudskakning.

Exempel på det här finner vi i liknelserna vars poäng var att Guds kärlek och förlåtelse är villkorslös, att Gud tar emot syndaren med öppna armar, så som exempelvis liknelsen om den förlorade sonen (Luk 15:11-32). En Gud som likt pappan i liknelsen springer emot sitt barn som kommer hem efter en fullständigt misslyckad resa blev helt enkelt för mycket för en del av lyssnarna. Särskilt för dem som tänkte mycket på sin egen kraft och förmåga. Men budskapet lyser klart i berättelsen – Guds kärlek är alltid större och kan inte begränsas av oss människor.

På samma sätt lyckades också Jesus framställa vårt ansvar för våra medmänniskor. I liknelsen om den barmhärtige samariern (Luk 10:25-37) visar Jesus vårt ansvar för dem som lider nöd. Många försök att krympa ned vårt ansvar för lidande medmänniskor har gjorts och görs fortfarande för att vi själva inte ska behöva gripa in. Men liknelsen släpper inte förbi någon – Guds kärlek till oss kallar oss att älska varandra.
Det är alltså själva innehållet i liknelsen som kan bli en stötesten och hindra lyssnaren från att förstå. Som lyssnare till liknelserna får vår bön vara att Gud ska öppna våra hjärtan så att vi kan ta emot det omvälvande budskapet om Guds kärlek och vårt ansvar.

BO-GÖRAN ÅSTRAND
är kyrkoherde och svarar på läsarfrågor om tro och kyrka.