Och jag älskar kokt potatis och fiskpinnar. Yellow label-te. Nedsuttna soffor i syntetmaterial. Billiga kopior av märkeskläder. Begagnade barnvagnar i grälla färger.
Jag älskar otrendriktiga glasögon. Uselt inredda lunchrestauranger med lysrör i taket. Bärkräm till efterrätt. Halvfabrikat när jag blir bjuden på mat. Webbsidor med föråldrad design. Förorter i tegel.
Jag älskar slarvigt målade fondväggar i omoderna färger. Körsbärsfärgade laminatgolv. Billig köksinredning i bokimitation. Smutsiga bakgårdar fulla av bråte.
Jag älskar kryssningar med rödvita båtar. Att pendla med lokalbuss. Smutsiga tilltufsade bilar.
Allt det här älskar jag, för det påminner mig om vad vi människor inte är. Vi är inte utställningsmontrar, inte skyltdockor, inte stjärnor i en realityshow. Vi är inte alltid snygga, men ändå alltid vackra. Vi är människor som ska komma ihåg att älska varandra och vara noga med att inte förakta varandra.
Förmågan att uppfatta trender är ingen dygd. Vårt huvudsakliga syfte är inte att framstå som lyckade i våra betraktares ögon. Det blir inte fler soliga dagar på semestern fast du går i Louboutins.
Och den här gråa torsdagen, när inget särskilt händer, kan vara den lyckligaste dagen i ditt liv.
