Församlingsvalet – så här hade vi inte väntat oss kollapsen

23.09.2022
Jan-Erik Andelin är redaktör för opinion och samhälle vid Kyrkpressen.

OM VÅRNÄTTERNA smög vattenekologen i Lappland utmed den sovjetiska gränsen. Det var 1980-tal och officiellt fick man då ännu inte tala om miljökatastrofen på den ryska sidan.

Det var under vårnätterna bäckarna dog. I vårsolen smalt snön som var sur av nedfall, och smältvattnet rann ut i vattendragen. Under morgontimmarna hände det dramatiska. Fysikens buffereffekt kollapsade och bäcken blev i ett slag livsoduglig för de flesta organismer och dog; forskaren berättade det här fint och sorgset.


HÖSTENS FÖRSAMLINGSVAL i Borgå stift blev, snarare än en aha-upplevelse, en ojdå-upplevelse. I över 40 procent av församlingarna i Borgå stift ställs församlingsvalet nu in delvis, eller helt och hållet, i brist på villiga kandidater. Det är en kollaps, och för många en krasch på ett frontavsnitt där det var oväntat.

I huvudstadsregionen, där både kristen kyrka och möten på svenska är trängda, är engagemanget så lågt att vem som helst i praktiken hade kunnat gå in på kyrkoherdeämbetet, anmäla sig, och sitta i kyrkofullmäktige från nyår. Till exempel i landets största svenska församling, Esbo svenska, förrättas inget val den 20 november.

VI TRODDE nog inte att det skulle gå till så här. Vi tänkte för det mesta att ivern att gå och rösta skulle fortsätta tyna, kanske med någon procentenhet igen, och så skulle vi kolla på nytt om fyra år. Och någonstans, i någon församling, skulle den kanske rentav fluktuera uppåt med någon decimal till det bättre.

Men nu är vi här. Och från början av 2023 är beslutsfattarna demokratiskt valda i mindre än 60 procent av våra finlandssvenska församlingar. För 70 000 svenskspråkiga medlemmar i kyrkan styrs församlingen utan några som helst demokratiska signaler.

KYRKPRESSENS enkät på försommaren kan ge en del av svaret på varför det går så här. Kyrkan är i sitt lokala beslutsfattande strukturerat så att makten i praktiken ligger hos kyrkoherden. Han eller hon både bereder ärendena och leder ordet i de frågor som rör församlingens verksamhet.

"Kom med och påverka din kyrka!" kan under fyra år av sammanträden klinga som tomma ord, om det finns saker man inte kan påverka på grund av den höga kompetens som systemet anser ligger hos prästen, som är både teologie magister och högtidligt vigd till sin roll.

I alla församlingar är det naturligtvis inte så. Men så länge det är lugna tider och ingen anställning på kansliet är hotad, så finns frestelsen där. Att inte göra det för krångligt, och inte tänka om eller lägga om i onödan. Vi gör väl som vi gjorde i fjol.

SEDAN LIGGER också otrevliga och tråkiga fyra år i råd och fullmäktige framför. Det är i övrigt oroliga tider i samhället och världen, postpandemi och krig. Lägg därtill också hur kyrkans egen inre kris multiplicerar upp det hela. Ett par släktled av indifferens och likgiltighet till den evangelisk-lutherska kyrkan leder till sist till att människors inre fjällbäckar dör. Och så är det inte längre angeläget att höra till kyrkan, eller att låta döpa den lilla där hemma.

För beslutsfattare väntar fyra magra år. Det är inte så mycket nya kyrkoskattemiljoner att fördela med stora gester – utan att spara, lägga ner, tänka om och spåna nytt. Också det kan leda till att många har tvekat att ställa upp som kandidater, för att det är tunga stövlar att ställa sig i.

ÄNDÅ GÖR unga människor fortfarande det. För att de på något plan, som inte har med ekonomiska nyckeltal eller strategier att göra, har upplevt kyrkan som ett andra hem de vill värna om och utveckla. Wilhelm i Borgå, Filip i Åbo eller Axa i Mariehamn. Det är bland dem det är värt att lyssna till vad som i kyrkan fortfarande har ljus och liv.

Och allvarligt tänka om kring det som under många år av sur snösmältning har gått förlorat. I en kvarn av byråkrati. Under vuxnas och kyrkligt mäktigas religiöst färgade stolthet, pösighet och tröghet. Så att ivern, och bäcken, dog.

Jan-Erik Andelin
Ett stenkast från tågstationen i Åbo driver ett gäng birgittinsystrar ett gästhem.

klosterliv. Om man älskar något måste man offra något. Så är det för alla, oberoende av om det är sin frihet, sin familj eller sin Gud man älskar. Det här säger birgittinnunnan och abbedissan syster Dia i Åbo. 20.2.2024 kl. 16:43
”Om palestinierna kan hata oss så, är det deras sak att bygga upp förtroendet på nytt”.

ISRAEL-PALESTINA. Noga Ronen från Israel ville i åratal lyssna till palestinierna och vara pacifist. Men fyra månader efter 7 oktober-massakern vet hon inte om hon vill det längre. 19.2.2024 kl. 13:29
Mohammed Nasser i Borgå ska aldrig ge upp sitt blåa palestinska flyktingspass.

ISRAEL-PALESTINA. Mohammed från Nasaret går här fram. Själv är han inte född i Jesus barndoms stad, utan i en före detta fransk armébarack i Syrien. Sedan över 30 år bor han i Borgå. Men sitt blåa palestinska flyktingpass ska han aldrig ge upp. 19.2.2024 kl. 13:55
Att vara ung har varit en del av Eva Kelas identitet.

UTSEENDE. Eva Kela blev förskräckt när hon plötsligt såg sig bli en ”medelålders tant” och gjorde ett tv-program om det som hon aldrig trodde skulle drabba henne själv. 19.2.2024 kl. 16:41
Lars Lundsten är docent och förtroendevald i Johannes församling.

Kolumn. Då jag skriver dessa ord är det några dagar kvar tills valet till kyrkomöte. Då du läser dessa ord är valet över och vi har fått en ny samling människor som får fatta beslut om kyrkans framtid. 19.2.2024 kl. 08:00
Mia Anderssén-Löf omvald; Torsten Sandell ny i kyrkomötet

KYRKOMÖTET. Mia Anderssén-Löf och Torsten Sandell blir prästombud i det nya kyrkomötet. De försvunna präströsterna från Åland dök upp under veckoslutet efter att ha varit borta i posten. 19.2.2024 kl. 11:56
Sven Grankulla är ordförande
för den arbetsgrupp som utrett framtidsalternativen
för de laestadianska bönehusföreningarna inom LFF.

Nattvard. Den möjlighet kyrkolagen ger att fira nattvard utanför kyrkorummet kan minskalaestadianernas behov att bilda egna församlingar. 16.2.2024 kl. 12:41
Tre av fyra lekmannaombud är nya: Martina Harms-Aalto, Anita Ismark och Olof Widén

KYRKOMÖTET. Tre av fyra lekmannaombud från Borgå stift är nya i kyrkomötet. Präströster efter tisdagens kyrkomötesval är borta – i posten – och valnämnden fick avbryta rösträkningen. 14.2.2024 kl. 18:44

KYRKOMÖTET. Expresspost från Åland var inte tillräckligt för att trygga valprocessen. De 22 röster som är borta avgör vem som blir prästombud i kyrkomötet. 15.2.2024 kl. 12:41

KYRKOMÖTET. Kvasten gick i kyrkomötet. Många av de sittande ombuden blev inte omvalda. Närmare två tredjedelar av plenisalen är nytt folk. Fortfarande finns inte kvalificerad majoritet i frågan om samkönade äktenskap 15.2.2024 kl. 12:14
Man kan skriva ut och sätta upp kalendern på väggen eller på kylskåpet, tipsar Emelie Wikblad.

fastan. Före påsken kommer en fyrtio dagar lång fasta. Den här tiden är en möjlighet att lämna bort och skala av för att hitta fokus inför påsken. 13.2.2024 kl. 14:19
Församlingen och körerna bidrar till att Alex Pollock trivs i Jakobstad.

PERSONEN. Han har varit lärare i engelska i fyra olika länder och lärt sig språket i tre av dem. Alasdair Pollock kom till Jakobstad för snart trettio år sedan. Språket, musiken, årstiderna, havet, skogen och människorna fick honom att stanna. – Jag har fått mycket mer än jag gett, säger han. 9.2.2024 kl. 09:58
– Sista dagen på klostret visade en av nunnorna oss Heliga Birgittas rum. Där i rummet nedkallade hon välsignelsen över oss. Det var starkt. Den välsignelsen följde med mig hem, säger Eva Andersson.

profilen. Eva Andersson har varit i ropet sedan hon stickade vantar till påven. Färre vet att hon också räddat hundar i Korea och extraknäckt som risleverantör. 7.2.2024 kl. 13:40
Modet att våga – som att delta i The Voice – har kommit senare i hans liv.

ETT GOTT RÅD. Christer ”Chrisu” Romberg önskar att hans femtonåriga jag hade fattat att man kommer bara en bit på vägen med talang. Han är aktuell i sångtävlingen The Voice of Finland på teve, men han är också ungdomsarbetsledare i Sibbo svenska församling. I sitt jobb umgås han mycket med konfirmander, alltså 15-åringar. 7.2.2024 kl. 10:00
Fanny Willman är född i Pedersöre och uppvuxen i Nykarleby och Vasa.

PERSONEN. När Fanny Willman var sexton år började hon skriva kolumner för Vasabladet. I februari utnämns hon till ledarskribent för Kyrkans Tidning i Sverige. – För mig är det mer naturligt att skriva ledare än andra journalistiska texter. 6.2.2024 kl. 17:56

Ett stenkast från tågstationen i Åbo driver ett gäng birgittinsystrar ett gästhem.

klosterliv. Om man älskar något måste man offra något. Så är det för alla, oberoende av om det är sin frihet, sin familj eller sin Gud man älskar. Det här säger birgittinnunnan och abbedissan syster Dia i Åbo. 20.2.2024 kl. 16:43
”Om palestinierna kan hata oss så, är det deras sak att bygga upp förtroendet på nytt”.

ISRAEL-PALESTINA. Noga Ronen från Israel ville i åratal lyssna till palestinierna och vara pacifist. Men fyra månader efter 7 oktober-massakern vet hon inte om hon vill det längre. 19.2.2024 kl. 13:29
Mohammed Nasser i Borgå ska aldrig ge upp sitt blåa palestinska flyktingspass.

ISRAEL-PALESTINA. Mohammed från Nasaret går här fram. Själv är han inte född i Jesus barndoms stad, utan i en före detta fransk armébarack i Syrien. Sedan över 30 år bor han i Borgå. Men sitt blåa palestinska flyktingpass ska han aldrig ge upp. 19.2.2024 kl. 13:55
Att vara ung har varit en del av Eva Kelas identitet.

UTSEENDE. Eva Kela blev förskräckt när hon plötsligt såg sig bli en ”medelålders tant” och gjorde ett tv-program om det som hon aldrig trodde skulle drabba henne själv. 19.2.2024 kl. 16:41
Lars Lundsten är docent och förtroendevald i Johannes församling.

Kolumn. Då jag skriver dessa ord är det några dagar kvar tills valet till kyrkomöte. Då du läser dessa ord är valet över och vi har fått en ny samling människor som får fatta beslut om kyrkans framtid. 19.2.2024 kl. 08:00