Kriget i Ukraina: När det knyter sig i magen – gör det goda du kan

26.02.2022
Jan-Erik Andelin är redaktör för opinion och samhälle på Kyrkpressen.

TA EN DAG i sänder. Undra hur din kompis på nätet har det. Sök sällskap och gemenskap. Ta fram modet att göra det du kan, även om det känns att det bara är lite. Det goda börjar som ett frö. Också när det är krig.

Vi publicerade nyligen prästen Claus Terlindens bönetext, tillägnad den märkliga dag, den 24 februari 2022, då ett krig i Europa bröt ut. Det är hans text som slutar med orden om fröet.

Redan förra veckan hörde vi tankar som spontant kom ur kyrkornas vardagsverklighet. Från unga på skribaläger, av ungdomsledaren, av honom som jobbar i Dragsvik, av Kårkullabrukarnas egen präst.

Nu har kriget nått Europa. För åratal framåt kommer vi sannolikt att mer än någonsin få tänka över vad som är varje människas egen insats mot hat och död, och för livet och det goda.

Det värker i kroppen. Knyter sig i magen. Ukrainakriget berör snabbt också oss. Nu är det mer än bara nya sparbössor, kontonummer och nya flyktingförläggningar. Den här gången kan vår trygghet som nation med långa, obebodda och sårbara gränser stå på spel, för ett oberäkneligt grannlands skull.

"Det finns ett tyst landskap som sällan får några rubriker. Det är där vi tar fram modet och gör det vi kan, också när det känns lokalt och smått."

Vi pendlar, mellan ett ångestfullt nyhetssurfande, och å andra sidan en vardag som ska rulla på. Men mellan det finns ett stort område vi sällan tänker på. Det är ett tyst landskap som sällan får några rubriker. Det är där som det tysta samhället tar fram modet och gör det goda vi kan. Det som ofta känns lokalt och smått, marginellt och pytte.

Det kan kännas som den lite tråkigare, slyigare och skuggigare delen av söndagspromenaden där det inte alltid finns så mycket vyer att tala om. Men det är en del av den lycka vi finländare sägs ha. En lycka som till omvärldens förvåning inte mäts i glam och skratt, utan i trygga inre förvissningar, lojalitet till andra människor och en känsla för vad som är rätt.

Det är där vår nation, vårt samhälle och även våra kyrkor byggs. Inför det nya läget, och kanske en dag inför radikalt förändrade förhållanden i vårt eget land.

"Det som inte kan köpas för pengar är resiliens, uthållighet och motståndskraft, rotade i grundläggande livsvärderingar, i livssyn eller tro."

VÄSTEUROPA har byggts lite ensidigt med ekonomi och dess tillväxt för ögonen. Inte bara den ryska aggressionsmakt som nu rullar på ukrainska vintervägar på dödens kalla larvfötter har sagt det. Också vänner från andra kontinenter påpekar ibland stillsamt att det finns värden vi har sålt ut, för att vi tror att gott liv i alla lägen bygger på vinst utmätt i pengar.

Därmed tror vi kanske också lite väl optimistiskt på att det är med våra ekonomiska straff och bankblockader ensamma som vi ska få arméer, vapen, idéer och svällande imperienationalism på knä. Det kan komma att visa sig att stå för det goda behöver handla om någonting mer som inte kan köpas för pengar. Om en resiliens, uthållighet och en motståndskraft som står rotade i mera grundläggande livsvärderingar, i livssyn eller tro.

"Fredens korn väntar redan i jorden."

DEN ERFARNA Rysslands- och Ukrainajournalisten Kerstin Kronvall skriver på sociala medier "som den mamma och famo jag är" att vi inte ska hänga på nyhetsflödena i ett nu. Någon gång per dag räcker. I stället uppmanar hon oss att också ta tid för att andas, äta, sova, röra på oss och se skönheten i livet.

En dag, ett ögonblick i sänder. Här kommer den livsvisdom som finns bevarad i välnötta psalmtexter. Kornet har sin vila djupt i frusen jord, som det också heter. Också fredens korn.

Det blir fred igen en dag.

Jan-Erik Andelin

kaplansval. Kyrkorådet röstade med rösterna 7-2 för att lämna tjänsten obesatt tillsvidare. 6.2.2026 kl. 13:05

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

kaplansval. Kyrkorådet röstade med rösterna 7-2 för att lämna tjänsten obesatt tillsvidare. 6.2.2026 kl. 13:05

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54