Livet är inte perfekt – men det blir jul ändå

19.12.2019

BISKOPENS JULHÄLSNING.

Jag och min fru Karin har flyttat från Jakobstad till Borgå. Här är fint. Det ser vi särskilt nu i december då vi promenerar omkring i julstaden Borgå på kvällarna tillsammans med vår bruna labrador Doris. Vackra ljusdekorationer och julmarknaden är sådant som alla blir glada av att se. Första gången jag såg Borgå var då jag i skolan fick en ask med oljekritor. Domkyrkan och bodarna var färgglatt återgivna utanpå asken. Då kunde jag inte tro att mitt hem en dag skulle ligga 100 meter från den kyrkan.

Det jag måste erkänna att jag ändå saknar är de stora symbolerna tro, hopp och kärlek som lyser över Storgatan i Jakobstad. När de tänds vid första advent har jag känt att nu blir det jul. Men, alltid lyckas inte arrangemanget lika bra. För några år sedan ändrades placeringen och av någon anledning hängde inte julsymbolerna riktigt i en rak rad. En bekant sade till mig när vi träffades på gågatan: Hänger de inte lite snett?

Jag tittade en extra gång. Jo, han hade rätt. När jag såg riktigt noga, så såg jag att helt rak var ju inte raden med tro, hopp och kärlek. En av symbolerna var liksom lite på sidan och gjorde att raden såg aningen sned ut. Efter det lade jag märke till saken flera gånger när jag gick genom stadens centrum. Men hade ingen påpekat det, så hade jag knappast märkt hur det såg ut.

Det är lite som med livet. För inte heller det är spikrakt. Hur vi än försöker och anstränger oss blir inte allt som vi tänkt oss. Tron på Gud och tron på framtiden kan få sig en törn. Hoppet om att något vi väntat länge på skulle bli just så perfekt vi drömt om kanske får sprickor i kanten. Och vår kärlek kanske inte är så varm och stark varje dag.

»Det kommer alltid att finnas något som hänger lite snett.«

Allt det här kallas vardagsliv. Det vanliga livet som vi delar med varandra. I den här världen är det få saker som är spikraka och perfekta. Och hur vi än anstränger oss kommer nog inte den dagen när allt skulle vara precis som vi önskat oss. Det kommer alltid att finnas något som hänger lite snett och inte riktigt är som vi vill att det skall vara.

Jag tänker att det är befriande att komma ihåg det. Nu är inte tid för att sträva efter en perfekt jul! Istället får vi vara glada över att vi finns just nu och får dela livet med varandra. Då kan ljuset och värmen komma in genom de sprickor och brister som finns i våra liv. Och då blir det så tydligt att vi behöver varandra.

Vinternatten då Jesus föddes var det mesta inte perfekt. Det hade varit bråttom, det var trångt och förberedelserna hade knappt börjat. Ändå blev den natten den finaste någonsin i vår värld. Det var som om Gud hade sagt: ”Jag är här nu!” Maria och Josef, herdarna, änglarna och djuren, alla var glada. Det större och djupare perspektivet på livet öppnade sig. De såg att de inte var ensamma. De hade varandra och de hade Jesus Kristus som lovar att vara med oss alla dagar i livet.

Låt oss därför fira jul med varandra. Låt oss visa gästfrihet, omtanke och barmhärtighet. Då gör det inget fastän inte allt är spikrakt och perfekt.

Bo-Göran Åstrand är biskop för Borgå stift.

Bo-Göran Åstrand
Mari Valjakka har återvänt till hemtrakterna i Ivalo.

samiska. Mari Valjakka gläds över att som samepräst kunna bidra till att de samiska språken går vidare till en ny generation – något som inte var självklart när hon själv växte upp. 21.9.2020 kl. 13:16
Biskop Bo-Göran Åstrand och Johan Bärlund, professor i nordisk rätt, kommenterar HFD:s beslut för Kyrkpressen.

äktenskapssyn. I dag kom beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen – Uleåborgs domkapitel hade rätt att utfärda en varning till präst som vigt ett samkönat par. Rättsväsendet griper inte in för att hjälpa kyrkan fatta beslut om äktenskapssynen – men kyrkan måste enligt biskop Bo-Göran Åstrand bestämma sig snart. 18.9.2020 kl. 16:15

Borgå stift. Se alla nyheter från domkapitlet i Borgå inne i artikeln. 18.9.2020 kl. 12:25
I skogen hittar Nina Lindfors tröst och frid.

diakoni. I många år kunde Nina Lindfors andas ut bara om veckosluten – då kom ingen post, och hon slapp högarna av obetalda räkningar och indrivningsbrev. Utan stöd från församlingens diakoniarbetare Taina Sandberg hade hon inte orkat. De brukar mötas på Ninas favoritplats: i skogen. 17.9.2020 kl. 15:20
Finland har handlat proaktivt, och det är bra, säger Peter Strang, professor i palliativ medicin vid Karolinska institutet.

coronaepidemin. Peter Strangs forskning visar att covid-19-döden var svårast för de unga och starka. Han ger Finland goda poäng för proaktivt handlande då coronaepidemin bröt ut. 16.9.2020 kl. 15:45
Ulrika Hansson är redaktör på Kyrkpressen. Jaktlaget är hennes första bok.

romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30
Katarina Gäddnäs har varit präst i två år. 
– Men jag började läsa teologi genast efter gymnasiet med inriktning på att bli sjukhuspräst.

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12
Helene Liljeström tycker att citatet vid domkyrkan
är väldigt väl valt. På svenska lyder motsvarande bibelställe: ”Jag skall ge er en framtid och ett hopp.”

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01
Johan Westerlund är kyrkoherde i Johannes församling. Hans favoritplats i stan: olika kaféer runt järnvägsstationen.

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

mathjälp. Helsingfors-hjälpen avslutades för att behoven inte längre ser likadana ut som i våras. Men församlingarna erbjuder fortfarande mathjälp och samtalsstöd, och dörrarna till de gemensamma måltiderna har öppnats på nytt. 16.9.2020 kl. 00:01