Poliokoordinator Jan-Marcus Hellström har ibland Theodor, 12, med sig i fält.

På vaccinjobb i hela världen: ”Jul – det är att lära känna nya människor”

BISTÅNDSARBETE.

Epidemiexperten Jan-Marcus Hellström med finländsk hemadress i Kimito har bott den största delen av sitt vuxna liv utomlands. Nu är det ett far och son-liv med tolvåriga Theodor.

18.12.2025 kl. 18:01

Arton miljoner barn i Moçambique vaccinerades i juli 2025 mot polio. Ett vilt poliovirus hade år 2022 upptäckts i landets nordöstra del vid gränsen mot Malawi, i provinsen Tete.

I landet utlystes epidemiberedskap och vaccinkampanjer startades av landets hälsoministerium i samarbete med FN-organisationen Unicef.

Unicefs kampanjkoordinator på plats blev finlandssvenska Jan-Marcus ”Masse” Hellström, 48, med hemadress Kimito.

Totalt 18,2 miljoner vaccinerade barn, det bör väl ha varit ett mål som uppnåddes över en längre tid?

– Nej-nej! Det här var en runda. På fem dagar, säger Masse Hellström.

Det är något av det som är hans expertis: team­ledar­skap, kommunikation, utvärdering och sedan kunskapen om vaccinerna.

Sommarens vaccin kom från Indien, barnen vaccinerades med vaccindroppar i munnen och så färgade man en lillfingernagel på dem för att visa att de var åtgärdade.

– Svårt att förklara, men principen är att se till att vaccinera så många som möjligt under en så kort tid som möjligt. Människor rör på sig och flyttar, polio smittar effektivt och så måste du hålla reda på vem du har vaccinerat. Går det fort sparar du en väldigt massa pengar. Vi hade 30 000 team och det här var vår trettonde kampanj på tre år.

Jan-Marcus Hellström med Eugenia och Marcelino från polioteamet.

Jobben har fört honom runt världen och därför bor han just nu med sonen Theodor, 12 år, i Mocambiques huvudstad Maputo. Sedan Theo­dors mamma och Masses sambo Sini-Tuulia dog i cancer 2023 är de på tumanhand i världen.

Livet i Afrika hindrar honom inte från att älska julen som årets bästa högtid. Då kokar han risgrynsgröt, läser ibland julevangeliet och lyssna på finländsk julmusik via Yle. Men i övrigt är julen annorlunda säger Masse Hellström.

– I Afrika blir julen någonting mer, säger han.

Poliovaccinet tillverkas i Indien.

1987 Mogadishu, Somalia
Finnida, tuberkulos

Masse Hellström gick sina första tre skolår i Ekenäs, yngst av fem syskon. Som tioåring flyttade han med sina föräldrar till Somalia och har sedan dess mest bott utomlands.

Hans pappa, läkaren Pähr-Einar Hellström, hade halkat in i riksdagen som suppleant efter SFP:s Pär Stenbäck som hade börjat jobba för Röda korset.

Inte heller pappa Hellström fortsatte i riksdagen efter sitt korta inhopp, utan tog upp ledningen för ett finländskt tuberkulosprojekt i Somalia.

– Jag kommer fortfarande ihåg första natten i Mogadishu. Min kära far hade glömt bort att varna mig för att vi bodde precis bredvid moskén med böneutrop klockan fem på morgonen. Jag blev livrädd.

Mogadishu var för fyrtio år sedan en trygg stad, strikt under kontroll av diktatorn Siad Barre, säger Masse Hellström. Det var tryggt på gatorna. Somaliska kolleger kan i dag ibland be om att få se foton från den tiden.

Julen 1987 blev improviserad:

– Strömmen gick och vi hade en yuccapalm som julgran och gjorde en julstjärna av aluminium­folie. Den liknade en arg varg. Det var ingen skinka, inga lådor och ingen gran som hemma. Det kunde i och för sig ha blivit en katastrof, men det blev väldigt bra till slut på något sätt.

– Jag tror att mina föräldrar gjorde det för min skull så att jag skulle få en bra jul. Men det ändrade min syn på julen.

Familjen har berättat om hur Masse, tio år, snabbast fick nya vänner i kvarteren i Mogadishu – på närmsta fotbollsplan.

– Det säger jag till Theodor också när han brukar hänga med mig i fält. Ta med en fotboll, så har du kompisar överallt.

"Allt var kaos. Vi satt hemma med räkor och pepparkaksdeg."

1992 Maputo, Moçambique
WHO, tuberkulos

Julen är tänkt att vara en fest på Svenska skolan i Maputo i Moçambique. Familjen Hellström har efter Somalia fortsatt arbeta här och i Angola. Masse är ton­åring. En stor gemensam nordisk jullunch är planerad på skolan.

– Då började det regna, åska och blåsa så det blev inställt. Allt var totalt kaos. Det var så mycket vatten på vår gata så vi inte kunde köra ut. Alla skulle ta med sig någonting till jullunchen och där satt vi hemma med räkor och pepparkaksdeg och fick ta det som fanns i frysen och det blev vår julmat.

– Där kom min mammas skärgårdsattityd in; man får ta det som det kommer.

Det blev också en vemodig jul, eftersom det var den sista Masse firade på tumanhand med sina föräldrar Pähr-Einar och Carita.

Masse Hellström utbildade sig i Sverige i geografi och antropologi. Också den övriga familjen förblev internationell, en syster är en tid pilot i Kenya, en annan är miljöbiolog i Australien. Masse får sitt första praktikantjobb i Tanzania, senare sitt första projekt­jobb i Pakistan.

2011: Kathmandu, Nepal
UNAIDS, hiv och aids

I Kathmandu i Nepal arbetade Masse Hellström för FN-takorganet Unaids med hiv och aids. Där träffade han Sini-Tuulia med rötter i Åbotrakten, hon jobbade vid FN:s nationella koordinatorskontor i Nepal. De blev ett par, flyttade ihop och Masse fick två bonusbarn.

I Kathmandu ställde de till med Masse Hellströms ”bästa jul någonsin” – paret bjöd in alla bekanta som var kvar i stan över jul.

"Jag har kompisar i Nepal som fortfarande äter finländsk morots- och potatislåda."

– Fortfarande en av de bästa idéerna vi har haft. Jag köpte en gris som jag grillade på ett spett. Och så kom det massor med folk, från hela världen. Alla var inte kristna och några firade jul för första gången.

– Jag tror att vi är väldigt, nästan lite för försiktiga med att vi måste tänka på andras tro när vi firar jul och så. Människor tycker generellt om att fira. Jag har aldrig träffat någon som tackat nej till en inbjudan; hindu, buddhist eller muslim.

Festen pågick i tre dagar – från jul­afton till jul­annandag, så alla kristna traditioner skulle få sitt. Gästerna gick hem till natten, men kom följande dag på nytt.

– Jag har kompisar i Nepal som fortfarande äter morots- och potatislåda. De har världens bästa mat själva men …

Masse och Sini-Tuulia återvände till Finland och landade i Kimito. Theodor föddes. Under en period reste Masse på ett långpendlarjobb mellan Finland och Pakistan. Till slut beslöt man ändå att tumma på säkerhetsreglerna kring projekten och hela familjen följde med.

– Vi hade en väldigt bra jul i Pakistan, traditionellt med mina pakistanska vänner, men också det fint och stämningsfullt.

Efter Pakistan fick Masse Hellström ett erbjudande han inte kunde tacka nej till – i ett örike i Söderhavet.

2019: Honiara, Solomonöarna
Unicef, rutinvaccinering av barn, polio

– Det var den perfekta kulturkrocken för oss alla! Solomonöarna var vackert, väldigt vänligt och väldigt kristet. Varje dag inleddes ett möte med att någon bad en bön, likaså innan man åt lunch tillsammans med kollegorna. Kyrkan hade en väldigt central roll.

På de små öarna ute i Stilla havet nordost om Australien är det 32 grader varmt året om och åttio procents luftfuktighet.

Julkyrkan i huvudstaden Honiara med bara 30 000 invånare och ett enda, vandaliserat trafikljus blev den katolska kyrkan, en ganska strikt och sträng kyrka.

Att klä upp sig stort kom inte på fråga. Klädkoden på öarna var färggrann skjorta med shorts som täckte knäna, och sandaler. Var det inte högtid var det flipflops.

– Kommer man i västerländsk kostym ber dom en att gå ut. Det är hett och svettigt och man börjar lukta efter ett tag …

"Sista julen tog hon fram sitt lilla julhäfte som vanligt och vi sjöng julsånger."

Masse Hellström blev god vän med den katolska biskopen, amerikanen John, som var kusin med actionskådespelaren Sylvester Stallone. Självaste Stallone hade också dykt upp förklädd i peruk på biskopens installation.

– Vi blev kompisar, biskopen och jag. Han hade varit där länge och det blev sena kvällar med utbyte om allt möjligt, från litteratur till religion och politik.

Efter Solomonöarna flyttade Masse, Sini-Tuulia och Theodor till Finland. Kimitoön är fortfarande deras hem i världen och det är där Theo­dor har sina kompisar och ett av sina sammanhang.

– En community jag själv alltid saknade som barn. Vi hade ingen fast punkt. Mina föräldrar sålde huset och när vi var i Finland bodde vi hos släktingar. Vi köpte mammas barndomshem, men det var mera ett sommarställe, och jag har aldrig själv bott där.

Snart fick Sini-Tuulia besked om att hon hade cancer. Sista julen tillsammans med Sini 2022 var trots sjukdomen en ganska vanlig jul i Finland med risgrynsgröt, bastu och finsk julradio.

– Hon tog fram sitt lilla julhäfte och vi sjöng julsånger, säger Masse Hellström.

På hösten 2023 gick Sini-Tuulia bort.

2024 Tofo, Moçambique
WHO, Unicef: polio

Masse och Theodor bor i Moçambique igen. Theo­dor går i samma skola som Masse själv gick i för trettio år sedan.

Masse Hellström leder vid Moçambiques hälso­ministerium ett stort team mot polio och mässling för WHO och Unicef.

Hans kontrakt går mot sitt slut och det är oklart om det förlängs. Sedan USA har dragit sig ur biståndet världen över finns det märkbart mindre resurser.

Vaccinationen är snabb, med droppar i munnen.

I polioprojektet har man tränat upp en stor mängd spanare, också bland traditionella healers, för att upptäcka symptom, inte bara på polio utan också mässling, tuberkulos eller andra sjukdomar man råkar spana efter.

– Ett barn som leker en dag, men som dagen därpå inte kan röra en arm eller ett ben. Då ska det anmälas till närmaste hälsostation, prover tas och skickas till Sydafrika för analys. Med USA:s stöd försvann de transporterna. Kvaliteten på vårt arbete har gått ner. Vi har färre surveillance officers, hälsoövervakare, som kan utbilda andra. Så nu vet vi inte riktigt vad som finns där ute.

Julen 2024 i Moçambique blev stilla men minnesvärd för Masse och Theodor; den andra julen utan Sini-Tuulia. Masse och Theodor reste till beach­staden Tofo, åtta timmars bilväg norrut längs kusten från Maputo.

– Det blev också tid för att prata. Vi började juldagsmorgon med att baka pepparkakor bara för att vi kände för det. Det blev en fin jul. Vi spelade julmusik och tog det lugnt. Så mycket presenter blev det inte, för det hade jag inte hunnit med …

Den sydafrikanska surfläraren Grant ger Theo­dor surflektioner och kommer förbi med en surfbräda i julklapp till Theodor.

– Det viktiga med julen handlar inte om julklappar och så vidare. Det handlar om att du är tillsammans och kanske äter en god middag och känner en tillhörighet.

Fisk till julbordet - citrusmarinerad tonfisk.

– Jag älskar julen på alla sätt och vis, men jag tror att en jul i Afrika ger väldigt mycket mer än en jul i Finland. Julen är till för att öppna sina hem för andra. Det är väl kristna värderingar? säger Masse Hellström.

I år har han fått en kötthandlare strax innanför gränsen till Sydafrika, två och en halv timmes bilväg från Maputo, att försöka göra få till en saltad nordisk julskinka.

Under årens lopp utomlands har hans hem ändå fått given julmat som inte är särskilt finländsk. Sushi, säger han, och citrus­gravad fisk, ceviche.

– – –

Se Unicefs video med Jan-Marcus Hellström om den senaste poliokampanjen i Moçambique sommaren 2025.

FAKTA: JAN-MARCUS "MASSE" HELLSTRÖM

  • Finländsk biståndsarbetare med expertis kring vaccinkampanjer.
  • 48 år, uppvuxen i Ekenäs, Somalia och Moçambique.
  • Utbildad i geografi och antropologi i Stockholm och Göteborg.
  • Just nu koordinator för poliokampanjer för WHO och Unicef i Moçambique, baserad i
    Maputo.
  • Erfarenhet som projektarbetare kring immunisering, smittsamma sjukdomar och andra hälsofrågor i bl.a. Pakistan, Kazakstan, Kirgisistan, Georgien, Nepal, Solomonöarna, Tanzania och Moçambique.

Text: Jan-Erik Andelin


TVÅSPRÅKIGHET. Efter två veckor på jobbet sade den nya kommunikatören i Esbo svenska församling upp sig. – Arbetsmängden är så stor att det är omöjligt att göra ett gott jobb, säger företrädaren Sheila Liljeberg-Elgert, som också befarar en nedmontering av det svenska. 13.10.2021 kl. 16:45

utmaningar. När Nirupam Smarts första dotter föddes blev livet kaotiskt och familjen fick leva ett ögonblick i taget. Att få ett barn med specialbehov har skakat om hans tro – men också gjort honom mera tacksam. 13.10.2021 kl. 11:18

ungdomar. Linda Wahrman mötte illamående, panikångest och social ångest på sommarens konfirmandläger i Borgå. – Det var som att gå omkring och släcka små bränder hela tiden. 12.10.2021 kl. 08:40

kollekt. I en insändare i förra veckans KP ställdes frågan om det går att betala kollekt på elektronisk väg. Sixten Ekstrand, som är direktör vid Kyrkans svenska central, svarar i veckans KP att de arbetsgrupper som utrett frågan föreslår att församlingarna använder applikationen MobilePay. 12.10.2021 kl. 08:30

diakoner. På diakonvigningen i Borgå domkyrka den 10 oktober utökades Borgå stifts diakoner med fyra nya diakoner. 11.10.2021 kl. 10:09

jomala. För Anders Gabriel Sundström är musik en metafysisk upplevelse. – Jag är en västerländsk romantiker, hemma i kyrkor och katedraler. 8.10.2021 kl. 16:00

kyrkoherde. Efter 27 år som präst på Kungsholmen i Stockholm har Jan Olov Fors landat i Olaus Petri församling i Helsingfors. För honom var teologistudierna
en resa på okänd mark och en port till ett jobb som han älskar.
 – Varje möte är oändligt värdefullt. 8.10.2021 kl. 15:16

Bokaktuell. John Vikström är aktuell i höst med boken Det handlar om frihet. Han fyller också 90 år i oktober: – Det känns lite overkligt, men jag får finna mig i det, säger han. 30.9.2021 kl. 20:13

KLIMATET. Tanken om miljön och ekonomin är gemensamma nämnare till varför Simon Ekstrand kör elbil och Niclas Sjöskog biogasbil. Ekstrand har ännu en tredje orsak: intresset för teknik. – Visst känns det bra att veta att inget kommer ut ur avgasröret när jag kör, säger han. 29.9.2021 kl. 18:21

parrelation. Maria och Tomas Höglund har varit tillsammans i över 25 år. De är väldigt olika, men de är vänner. De har haft kriser i sitt äktenskap, men tillsammans känner de sig starkare. När de tävlade i Voice of Finland var det skönaste att inte vara ensam. 29.9.2021 kl. 09:22

ansvar. Sarah Tiainen är ny koordinator för Ansvarsveckan. – Jag har en liten personlig dröm om att göra Ansvarsveckan och Ekumeniska Rådet lite mer kända på finlandssvenskt håll. 28.9.2021 kl. 18:48

Åbo svenska teater. Markus Riuttu spelar Vanja i pjäsen Morbror Vanja av Anton Tjechov på Åbo Svenska Teater i höst. – Vanja bär på en stor, stor känsla av meningslöshet. 28.9.2021 kl. 18:33

skrivande. "Är detta ordbruk i själva verket bara ett sätt att försöka fånga det ofattbara?" 29.9.2021 kl. 06:00

domkapitlet. – Att kämpa mot en från början missanpassad kyrklig utredning tog mycket arbetstid och energi av alla domkapitel, säger Lars-Eric Henricson. 27.9.2021 kl. 09:38

pris. Seta rf har gett enheten för Kyrkans fostran och familjeärenden sitt pris för saklig information. 24.9.2021 kl. 16:41

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

ungdomsarbete. TV-talang blir ny sakkunnig för ungdomsfrågor vid kyrkans svenska central. Han får bland annat ansvar för UK - Ungdomens kyrkodagar 6.6.2024 kl. 12:00

BESVÄR. Två medlemmar i Petrus församlings församlingsråd har lämnat in ett så kallat kyrkobesvär till Helsingfors förvaltningsdomstol över domkapitlets beslut att välja Pia Kummel-Myrskog till kyrkoherde i Petrus församling. 5.6.2024 kl. 21:13

ETT GOTT RÅD. Om Yvonne Terlinden fick en pratstund med sitt yngre jag skulle hon diskutera sin rastlöshet och sin perfektionism. 6.6.2024 kl. 08:00

Personligt. Som barn drabbades Lina Forsblom av leukemi och räddades till livet av en ryggmärgstransplantation. 23 år senare höll hon på att dö av blodförgiftning. – Jag tror inte det var Guds vilja att jag skulle bli sjuk. Men Gud kan använda sjukdomarna, bara jag låter mig bli använd, säger hon. 5.6.2024 kl. 10:18