Nya generalsekreteraren Laura Häkli gör prao i alla kyrkor

EKUMENISKA RÅDET.

Laura Häkli är ny generalsekreterare för Ekumeniska rådet i Finland. Hon ska göra praktikantveckor i alla elva
medlems­kyrkor.

8.12.2025 kl. 10:00

Från sitt hem i trähusstadsdelen Kottby cyklar Laura Häkli till så många ställen det bara är praktiskt möjligt. Till intervjun ute på den ortodoxa kyrkans konferens­centrum Sofia på en talludde utåt Helsingfors skärgård har hon tagit cykeln på metron och trampat den sista biten.

Journalisten, kommunikatören och den erfarna chefen Laura Häkli har nyligen tillträtt som ny generalsekreterare för Ekumeniska rådet i Finland. Här ute i Nordsjö pågår Finlands ortodoxa kyrkas kyrkomöte och Laura Häkli hoppar in här på en praovecka hos den andra folkkyrkan.

– Jag ska jobba en vecka hos Ekumeniska rådets alla elva medlems­kyrkor. Julveckan blir det med Frälsningsarmén, med julgrytorna och de ensammas julfest. Där blir det kavla upp ärmarna, tror jag. Så blir det Missionskyrkan i februari.

Sin praoräcka som ekumenikarbetare började Laura Häkli med inget mindre än att resa till Rom med den katolska kyrkan. Där skakade hon hand med självaste påven Leo XIV, nytillträdd han också.

– Han gav ett väldigt ödmjukt och vänligt intryck, utan några kungliga later. Jag förstår mycket väl varför han blev vald; en verkligt hjärte­varm människa, säger Laura Häkli.

Vid tillfället överlämnade kyrkorna i Europa den senaste revisionen av det ekumeniska dokumentet Charta Oecumenica till påven.

Växte upp under kyrkornas bord

Laura Häkli kommer från Forssa i sydvästra Finland.

– Jag växte upp under borden i kyrkan. På en liten ort fanns det kristna av alla de slag. Familjens vänner hörde till olika väckelserörelser. Jag hade frikyrkliga klasskompisar och de orto­doxas bönehus låg i ändan av vår gata, säger Laura Häkli.

"Jag tror att just någon som jag blev vald för att visa att ekumenik är alla församlingsmedlemmars sak och att vi kan minska polariseringen i vardagen själva."

Själv gick hon i genom hela den lokala folkkyrkoförsamlingens palett från dagklubb till ungdomsverksamhet. Men därefter blev det inte längre teologi och kyrka som karriär.

– På den tiden tänkte jag att alla riktiga jobb fanns på annat håll, säger hon.

Laura Häkli utbildade sig till journalist och har sedan dess arbetat inom olika medier och inom kommunikation inom olika medborgarrörelser och med innovationsstiftelsen Sitra tills hon för sex år sedan landade som kommunikationsdirektör hos Finska Missionssällskapet.

”Det är vi som ska vara ekumeniken”

Laura Häkli är den första av många generalsekreterare vid Ekumeniska rådet som inte är teolog.

– Jag tror att just någon som jag blev vald för att visa att ekumenik är alla församlingsmedlemmars sak och att vi kan minska polariseringen i vardagen själva och visa att vi i kyrkorna kan verka tillsammans, säger Laura Häkli.

Redan innan julen 2025 hinner Laura Häkli redan bli hands-on med många olika kristna traditioner. Mest minnesvärda julminnen har hon ändå från studietiden i Spanien och katolska julnattsmässor där.

– De hade väldiga julkrubbor, som miniatyrstäder med porlande bäckar och rörliga människofigurer. Men Jesusbarnet lades i krubban först på julnatten. I en gudstjänst satt prästen efteråt med Jesusdockan i famnen och kyrkfolket köade för att hälsa barnet välkommet och krama och kyssa det. Naivt och barnsligt, kan vi tycka som lutheraner, men det var oväntat berörande, säger Laura Häkli.

Fast Finland är inte sämre. Familjen har stuga i tavastländska Nastola, och där väljer församlingen en barnfamilj från orten med ett eget nyfött barn att vara i centrum för jultablån.

– Det är också väldigt berörande med bebisen där. Tårarna rinner på folk, i synnerhet på mig. Min egen förstfödda, Aleksi som fyller 20 i år, är född den 23 december. Så jag lever konkret med i Marias värkar och julens händelser och stämning.

Jan-Erik Andelin


Kyrka. Duvor, palmer och eller kanske Jona i valens buk? Från och med torsdag pryder glada målningar gjorda av barn koret i Lumparlands kyrka. 31.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Nokiamissionens ledare Markku Koivisto har fått lämna sin tjänst på grund av sexuella överträdelser. 30.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Svenskspråkiga fångar i Finland har små chanser till själavård på sitt modersmål. Nu ska det andliga arbetet bland fångarna förbättras. 30.8.2011 kl. 00:00

Kultur. Han gick omkring och bar på melodislingor som pockade på att få komma ut. Under sin alterneringsledighet skrev Philip Hällund tio psalmer. 29.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. De svenskspråkiga församlingarnas ”riksdag” stiftsfullmäktige samlas undantagsvis inte i höst. 29.8.2011 kl. 00:00

Kultur. Det är svårt att vara stadsbo. Alla utanför ring ettan vet ”precis” hurdan du är. Ännu värre är det – som i Kjell Westös fall – att vara född förortsbo med rötterna utanför stadskärnan. Då vet också de som gynnats av storken och blivit nedsläppta inom spårvagnsnätet ”precis” hurdan du är. 26.8.2011 kl. 00:00

Människa. Hans första fråga till stamgästerna på Helsingfors järnvägsstation är inte ”känner du Jesus?, utan ”Hur mår du?”. 25.8.2011 kl. 00:00

Ledare. Hösten rullar igång verksamhetsmaskineriet i församlingarna. Samtidigt går – även den här hösten – mer än en församlingsanställd tillbaka till jobbet med en molande oro i maggropen. Ska man faktiskt orka ännu ett varv? Alla orkar inte heller. 25.8.2011 kl. 00:00

Johan Sandberg. Det är med ett lätt vemod jag igen får konstatera att semestern är slut och att skolorna börjat. Inte för att jag har något emot att börja jobba igen. Det är rätt skönt att återgå till vardagsrutinerna utan att varje dag behöva ägna tankemöda åt familjens program eftersom dagen är färdigt inrutad. 25.8.2011 kl. 00:00

Teologi. Tro gärna, men var inte för radikal. Det är merparten av finländarnas inställning till religion, visar en färsk internationell undersökning. 24.8.2011 kl. 00:00

Människa. Eveliina Kujala är volontär i Taizé. – Första gången jag var här avskydde jag det. 24.8.2011 kl. 00:00

Insändare. Jag vill tacka Eva Hietanen för hennes synnerligen visa och tänkvärda insändare i KP nr 33! Jag håller med  Eva om att vi nog måste söka orsakerna i den andliga och osynliga världen, då vi talar om det hemska som Breivik gjorde i Norge,. Jag gillade särskilt denna mening i Evas insändare: "Så handfallna som vi nu står inför det onda borde vi kristna inte behöva vara". Precis som Eva har också jag ständigt förundrat mig över den handfallenhet och förvåning som många, även kristna, har visat efter våldsdåden i Norge. Man hör ofta kommentarer som: "det här är ofattbart", "hur KAN nåt sådant här hända?" eller "varifrån kommer denna ondska?". Men, ÄR det nu verkligen så ofattbart det som har hänt? Bibeln säger trots allt att det finns en personlig djävul, en fallen ängel som enbart är ute efter att: "stjäla, slakta och döda"(Joh 10:10). 1 Petrusbrevet 5:8 säger: "er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka". Jag finner det tragiskt att vissa kristna kan sin Bibel så dåligt, att de inte kan lokalisera varifrån ondskan kommer. Om djävulen bara vill stjäla, slakta och döda, och går runt som ett rytande lejon, behöver vi då verkligen vara osäkra på vilken andemakt som inspirerade Breivik till att meja ner oskyldiga människor? Med tanke på att djävulen och hans många demoner är närvarande här i denna fallna värld, är det snarare mer ofattbart att det inte händer ännu mer elände i världen än vad det faktiskt gör. Till all lycka behöver vi som kristna dock inte vara rädda för satan. Vi vet att Jesus har vunnit seger över all ondska på Golgata kors, då han dog och uppstod för att ge oss liv och liv i överflöd. Tror vi på Honom, så har vi evigt liv, och ingen kan ta det livet ifrån oss. Dödar någon vår jordiska kropp, så kommer vi till himlen, där vi får njuta av en mycket godare värld än denna. I Guds närhet är vi trygga och skyddade mot djävulen. 23.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Samma kapell. Ena församlingen går i procession med rökelsekar. Andra har ett lovsångsteam. Håller församlingarna på att nischa sig? 23.8.2011 kl. 00:00

Teologi. Teologernas åsikter om yoga går i sär. Max-Olav Lassila avråder kristna från yogaträning, men Patrik Hagman tycker inte att man kan dra allt österländskt över en kam. 22.8.2011 kl. 00:00

Människa. För drygt fem år sedan förlorade Heidi och Ove Hagnäs sin dotter Moa i en tragisk drunkningsolycka hemma på gården i Kronoby. Kort därefter insjuknade Heidi i cancer. 19.8.2011 kl. 00:00

sorg. Den här julen blir Maria Eklunds första jul utan föräldrar. I flera år har hon sörjt och bearbetat, först sin mammas sjukdom, sedan sin pappas. Nu plockar hon fram barndomens tomtefamilj och är tacksam för det hon fick. 17.12.2020 kl. 09:00

kulturpris. – Det var en komplett överraskning. Jag känner mig väldigt hedrad och djupt och ödmjukt tacksam, säger Birgitta Sarelin som tilldelas Församlingsförbundets kulturpris för sitt engagemang för den finlandssvenska psalmboken och psalmsången i Borgå stift. 16.12.2020 kl. 15:00

frågesport. Börja julen med att testa dina julkunskaper! Varför inte utmana en vän? Bland alla tävlande lottar vi ut Christa Mickelssons bok "Ett blodkärl som brast". 16.12.2020 kl. 10:05

annorlunda jul. – Fira den jul du kan och vill fira i år, säger Hilkka Olkinuora. Jultraditionerna handlar inte alltid om vad man gör – utan om varför man gör det. 16.12.2020 kl. 11:00

prostar. Biskop Bo-Göran Åstrand har utnämnt tre nya prostar: kyrkoherden i Larsmo församling Max-Olav Lassila, kyrkoherden i Tammerfors svenska församling Kim Rantala och chefen för familjerådgivningscentralen inom Raseborgs kyrkliga samfällighet Ann-Sofi Storbacka. 15.12.2020 kl. 16:14