– Min morfar talade aldrig om Gud, men genom hans sätt att se på världen lärde jag mig förstå något av Gud, säger Wille Westerholm.

Från personalchef på Stockmann till chef i Ekenäsnejdens svenska församling

Personligt.

Wille Westerholm hade i många år en dröm: att bli personaldirektör på Stockmanns varuhus. Han jobbade på varuhuset i hela 17 år. Sedan tog livet en ny vändning. I dag är han kyrkoherde i Ekenäsnejdens svenska församling.

26.11.2025 kl. 13:24


W
ille Westerholm
började sin karriär på varuhuset Stockmann i Helsingfors som nattvakt.

– Två personer övervakade hela huset, dygnet runt. Jag blev ansvarig för att allt rullade som det skulle, och det var väldigt trevligt.

Han började studera juridik vid Helsingfors öppna universitet samtidigt som han arbetade på Stockmann.

– Jag försökte komma in på juridiska fakulteten i många år, men förgäves. Idag är jag faktiskt tacksam för att jag aldrig gjorde det.

I stället kom han in på teologiska fakulteten.

– Jag studerade teologi vid Helsingfors universitet medan jag jobbade på varuhuset och fick nya uppgifter.

– Snart blev jag ansvarig för personalen på de avdelningar där jag arbetade. Jag gjorde arbetsscheman, rapporterade timmar och höll kontakt med personalen. Det kändes naturligt – det var min dröm att en dag bli personaldirektör.

Men nya äventyr väntade honom. Allt som allt arbetade han på Stockmann i 17 år.

– I efterhand är jag tacksam för att det tog slut. Stockmann är ju inte det samma längre.

Han var ansvarig för personalen på de avdelningar där honarbetade. – Jag gjorde arbetsscheman, rapporterade timmar och höll kontakt med personalen. Det kändes naturligt – det var min dröm att en dag bli personaldirektör.



Europa väntade

Han gifte sig med sin fru Lillemor 1998 och tog hennes efternamn, Westerholm. Wille kommer från en helt finskspråkig familj och hans efternamn var Aalto.

– Min fru fick jobb på Europeiska investeringsbanken i Luxemburg. Jag tog alterneringsledighet från jobbet och tänkte att det skulle bli ett kort äventyr.

– När hon sedan fick en fast tjänst bestämde vi oss för att flytta helt och hållet.

I Luxemburg hade Wille inte något arbete i början.

– Jag kunde varken franska, tyska eller luxemburgiska, så jag kunde inte göra det jag var utbildad för, tyvärr.

Han fick nys om en sjömanskyrka i Bryssel.

– Jag tänkte: vad ska jag göra i Luxemburg? Jag kunde ju inte bara leva på min frus lön, även om jag gjorde det ett tag. Så jag kontaktade kyrkan. Följande dag började jag arbeta som ungdomsarbetsledare i Antwerpen, Rotterdam och Bryssel.

Det blev början på något nytt.

– Efter en tid frågade den dåvarande ledande prästen mig: ”Skulle du kunna tänka dig att bli prästvigd?” De behövde en präst i Luxemburg. Där bor ungefär 1 500 finländare.

Eftersom Wille redan var magister i teologi var beslutet lätt. Han fick flera kurser till godo.

2010 prästvigdes han i Kuopio.

– Wille Riekkinen vigde mig till präst. Han var då biskop med ansvar för utlandsarbete. Jag hade ingen koppling till Kuopio alls, men där fick jag min ordinationsutbildning.

Under de sista fyra åren utomlands jobbade han på Apple, vid sidan av sitt deltidsuppdrag som sjömanspräst.

– Jag lärde mig mycket om ekonomiförvaltning och om den amerikanska arbetskulturen.

– I början av 2016 bestämde vi oss att återvända till Finland för att kunna vara närmare våra föräldrar.



– För mig är Gud ständigt närvarande. Jag vet att jag inte kan förstå honom, men jag är helt beroende av honom. Gud är inkluderande, förlåtande och fylld av kärlek, säger Wille Westerholm



Tron kom inte via orden

Willes morfar var en viktig person i hans liv. Har var kyrkoherde.

– Vi tillbringade mycket tid tillsammans, oftast ute i naturen. Han talade aldrig om Gud, men genom hans sätt att se på världen lärde jag mig förstå något av Gud. Han visade mig stillheten i skogen, hur allt hänger ihop. Tron kom inte via ord, utan genom gemenskapen med honom och naturen.

När Wille Westerholm kom till Finland 2016 för att börja som präst i Ekenäsnejdens svenska församling visste han genast att han hamnat rätt.

– Det kunde inte finnas ett bättre jobb för mig. Alla dagar är olika och det händer mycket. Människomötena är det viktigaste, säger han.

Han har alltid drivits av att ta hand om människor.

– Det var ju egentligen också min uppgift på Stockmann.

Kyrkoherdens roll är ny men meningsfull.

– Just nu handlar mycket om att lära mig vara kyrkoherde. Det är en givande process. Någon sa en gång till mig att första året försöker man ta reda på vad man ska göra, och det andra året funderar man hur man ska göra det.


Skåldö i hans hjärta

Ekenäs och speciellt skärgårdsholmen Skåldö har en särskild plats i Wille Westerholms hjärta. Han var 25 år när han började tillbringa somrarna på holmen.

– När min fru och jag bodde utomlands fick vi ofta frågan: ”När kommer ni tillbaka till Finland?” Vi tänkte egentligen inte så långt fram. Men det jag saknade mest var Skåldö och stugan.

Nu är Ekenäs både arbetsplats och hem.

– Att vara kyrkoherde är lite bredare än mitt tidigare arbete som präst, men jag tycker om utmaningar. Det är hälsosamt att lära sig något nytt, säger han.

Han tillägger:

– Jag är ju egentligen finskspråkig från början, men jag trivs väldigt bra här. Jag har den gåvan att jag trivs både med människor och ensam. Att vara bland människor belastar mig inte. Och när jag kommer hem till huset i Ekenäs eller till stugan på Skåldö tar det bara fem minuter att koppla av.

Christa Mickelsson


KYRKRENOVERING. De senaste åren har det skett en generationsväxling på museiverket som innebär att inställningen till vad som kan tillåtas då kyrkorna renoveras har förändrats. När Lundo medeltidakyrka renoverades i höst ersattes kyrkbänkarna av moderna lösa stolar. 9.1.2023 kl. 12:02

KRIGET I UKRAINA. Ryssland hoppades på att skapa ett religiöst inbördeskrig mellan ortodoxa i Ukraina – men misslyckades, säger religionsvetaren Tornike Metreveli i Lund. 5.1.2023 kl. 18:00

KYRKANS UTLANDSHJÄLP. Med 10 miljoner euro insamlat för Ukraina har Kyrkans Utlandshjälp slagit alla tidigare insamlings­rekord. Vid årsskiftet blir Afrikaerfarna Tomi Järvinen chef för hjälporganisationen. 5.1.2023 kl. 14:31

MÅNGKULTUR. Svenska social- och kommunalhögskolan får med Tuomas Martikainen en religionsvetare som ny rektor. Generationer av social­arbetare och journalister har utbildats vid skolan, men i dag arbetar man också med frågor om relationer mellan etniska folkgrupper. 30.12.2022 kl. 14:16

psalmer. Svenska kyrkan fick över 9 000 förslag på nya psalmer när den rikssvenska psalmboken ska förnyas och revideras. 4.1.2023 kl. 11:11

mission. Dennis Svenfelt, tidigare församlingspastor i Pedersöre, blir präst i den lutherska kyrkan i Lettland. I mitten av januari åker han till staden Liepaja för att jobba med en internationell församling där. 3.1.2023 kl. 13:45

BORGÅ STIFT. Borgå stifts jubileumsår inleddes på nyårsdagen. Temat för jubileumsåret är Tillsammanskraft – Mångfald och samarbete. 31.12.2022 kl. 15:12

korsholm. Han är ung, men inga­lunda oerfaren. Benjamin Häggblom ser sina unga år som både en styrka och orsak till eftertanke. 22.12.2022 kl. 14:54

mariehamn. När en cancerdiagnos fick kyrkoherden Mari Puska att känna lättnad över att få vila förstod hon att hon jobbar för mycket. 30.12.2022 kl. 19:02

vanda. Mona Nurmi studerar teologi i Åbo. Ämnet är hisnande med mångfalden av tolkningssätt. Diametralt olika åsikter bland studerande väcker ibland livliga diskussioner. 22.12.2022 kl. 14:40

kvevlax. Att besöka julkyrkan och att umgås med familj och vänner är något av det viktigaste för väldigt många under julen. Det är något som länge var långt ifrån självklart för en del av oss som bor i Korsholm. 22.12.2022 kl. 14:45

kyrkbrand. Den brunna kyrkan i Rautjärvi var ett nytt andligt hem för släkter från Rautjärvi kommuns östra del – som avträddes till Sovjetunionen. 27.12.2022 kl. 13:30

BISKOPENS JULHÄLSNING. Den här vintern ska jag göra något jag aldrig gjort förut. När det blir riktigt kallt kommer jag att ta på mig gröna, stickade sockor. Jag är inte riktigt van vid det. Jag trivs mera i svart. Men de här sockorna är speciella. Jag fick dem av några diakoniarbetare som en hälsning för att kyrkans diakoni fyller 150 år i år. Och grönt är diakonins färg, livets och medmänsklighetens färg. 25.12.2022 kl. 10:00

HJÄLP. En läsare efterlyste fakta om diakoni, vilket passar fint som final på diakonins jubileumsår, och som avstamp för det nya året. Vet du vad som utmärker en diakonal församling och vilka egenskaper en diakoniarbetare inte klarar sig utan? 22.12.2022 kl. 15:13

jesus. – Det finns både en konfirmand och en forskare här uppe, säger Lundprofessorn Dick Harrison och knackar på sitt huvud. Han vill tro och betraktar sig definitivt som en kristen. Som historiker tycker han Bibelns Jesus håller för överraskande mycket källkritik – utom kanske julevangeliet då. 22.12.2022 kl. 10:00

julfirande. Olyckligtvis har siffrorna i telefonnumret där du kan anmäla dig till julaftonens firande kastats om i papperstidningen. Här hittar du rätt nummer: 050 568 65 98. 16.12.2024 kl. 12:07

BAGERI. I Ytteresse finns ingen historisk anknytning till Jeriko. Men på Jeriko Gård har man funnit en koppling till namnet. 14.12.2024 kl. 20:25

HEDERSTITEL. Biskop Bo-Göran Åstrand utnämnde den 12 december tre nya prostar. De är ledande sjukhusprästen i Karleby kyrkliga samfällighet Anne Peltomaa, ledande sakkunnig inom kommunikation vid Kyrkans central för det svenska arbetet (KCSA) Lucas Snellman och militärpastorn vid Nylands brigad Markus Weckström. 13.12.2024 kl. 15:18

musik. Efter många år inom kristen musik vill Johannes Häger nu jobba utom kyrkornas väggar med sitt nya band. Men touchen i texterna av hans tro har inte försvunnit. 12.12.2024 kl. 10:00

Personligt. En gång var Yvonne Mattsson en kuvad tonåring i Borgå, en som inte hade en enda vän i skolan. Karismatiska församlingssammanhang blev hennes räddning – och sedan hennes skräck. – Det är lätt att vara svartvit, du följer bara reglerna. Men när du bryter mot dem är du utanför. Idag tänker jag att jag har ansvar för mitt eget liv och att det varit rikt och bra. 12.12.2024 kl. 14:14