– Det är spännande att jag hade en så idealiserad bild av prästuppdraget, för ingen omkring mig hade uppnått den glansbilden, säger Camilla Ekholm.

”Jag är ingen glansbild – det ger större redskap och förståelse när jag möter andra”

NY DOMPROST.

Camilla Ekholm är nyvald domprost i Borgå. Hon längtar efter en kyrka där alla känner sig välkomna och uppskattade.

19.11.2025 kl. 08:00

Camilla Ekholm valdes för några veckor sedan till den första kvinnliga domprosten i Borgå med en överväldigande majoritet av rösterna.

Betyder det något särskilt att vara den första kvinnan på den posten?

– Jag har aldrig tänkt att det skulle vara en grej att jag är kvinna. Jag tänker att om människor röstar på mig är det på grund av mina egenskaper, inte på grund av mitt kön. Men det som känns bra är att glastaket är spräckt, för det betyder att frågan om kön i framtiden är ännu mer en icke-fråga. Det är ännu en markering under den långa vägen med kvinnor som präster.

Jag tänker att om människor röstar på mig är det på grund av mina egenskaper, inte på grund av mitt kön. Men det som känns bra är att glastaket är spräckt, för det betyder att frågan om kön i framtiden är ännu mer en icke-fråga.

På vilket sätt skiljer sig domprosten från en vanlig kyrkoherde?

– Det är ju en lite spännande tjänst för att den är tudelad. Domprosten fullt ut kyrkoherde för sin församling, men samtidigt medlem av domkapitlet. Vid behov är domprosten biskopens vikarie, och är också med och utbildar nya präster. Det innebär nog mera jobb, och jag vet redan av erfarenhet att det innebär mycket jobb att vara kyrkoherde. Det betyder kanske att jag måste trappa ner lite vad gäller förrättningar och gudstjänster. Jag hoppas att jag hittar en balans under vägen. För mig är det jätteviktigt att också finnas där för församlingsborna, jag vill inte bara vara en byråkrat.


Är du bra på att dra gränser? Det känns att du behöver bli bra på det.

– Det här en lite smärtsam fråga, men jag har blivit bättre och bättre på det. Jag är nästan 50 år och har jobbat som präst i över tjugo år, och har lärt mig med åren. Det här är en viktig fråga för jag måste ju jobba på ett hållbart sätt, annars blir det fel mot alla andra.


Varför ville du bli präst i tiden?

– Jag hade en ganska lång resa. Jag skulle inte bli präst utan lärare i psykologi och religion. Jag hade en så orealistisk bild av hur en präst ska vara och tänkte att det idealet uppnår jag aldrig. Men min längtan blev större och större och sakta föll bitarna på plats. Det är spännande att jag hade en så idealiserad bild av prästuppdraget, för ingen omkring mig hade uppnått den glansbilden. Jag tror att det som spökade i bakgrunden var höga krav på mig själv. Jag har lärt mig att det är tur att jag inte är en glansbild, för det ger så mycket större redskap och förståelse när jag möter andra.

Det är spännande att jag hade en så idealiserad bild av prästuppdraget, för ingen omkring mig hade uppnått den glansbilden.

Vilken del av jobbet som kyrkoherde gillar du allra mest?

– Personalledningen. Jag tycker jättemycket om att få vara med och utveckla verksamhet tillsammans med de anställda. Det fina är att genom samarbete och diskussion se styrkorna hos människor, och vara med och stöda dem så att de kan göra sitt jobb så bra som möjligt. Den interaktionen trivs jag bäst med.


Vad brinner du för i församlingen?

– För mig är det jätteviktigt att tröskeln är låg. Om någon undrar ”är det här min plats, får jag gå in här, hör jag till?” vill jag skapa en sådan atmosfär att de känner sig välkomna. Hur man uppnår det är inte helt lätt, men det handlar om bemötande och öppenhet och vilka ord vi använder. Ibland behöver verksamheten inte vara så vidlyftig, första steget är kanske bara att locka någon att komma in genom dörren.


Vad är din dröm för kyrkan i framtiden?

– Framför allt värna om dem som kommer. På många håll ser vi av ett ökat intresse för kyrkan. Jag vill att vi tar hand om dem som hittar till kyrkan. Jag upplever att det finns en stark längtan efter ett djup hos människor idag, en längtan efter mening och trygghet och Gud.

– Våra unga vuxna i Sibbo har bett om att få träffas och tala mer på djupet. Det jag hört ungdomarna säga är att det idag nästan är mer konstigt att inte tala om tro än att tala om tro.


Camilla Ekholm

GÖR: Kyrkoherde i Sibbo svenska församling. Börjar som domprost i Borgå svenska domkyrkoförsamling den 1 april 2026.

FAMILJ:
Mannen Markus och tre döttrar i åldrarna 20, 18 och 15 år.

INTRESSEN: Tycker om att jogga. ”Det är min terapi och mitt andningshål.” Lyssnar mycket på ljudböcker, umgås med familj och vänner.

Sofia Torvalds


Kolumn. "Även ett digitalt möte får en annan dimension när vi på riktigt stannar upp och ger av vår egen tid", skriver Elefteria Apostolidou. 14.4.2021 kl. 08:30

Förnyelse. "Hur skulle vi gå till väga om vi också skulle renovera kyrkan inifrån?" 14.4.2021 kl. 09:00

Studerande. Studerande behöver stöd under undantagstiden – och antagligen klarnar det verkliga stödbehovet först när livet börjar normaliseras. 14.4.2021 kl. 00:00

Akutvård. Andreas Ahlfors är akutvårdare och kör ambulans till vardags. För att klara jobbet måste man vara lugn och observant. Men minst lika viktigt är det med empati – att verkligen se den man vårdar. 13.4.2021 kl. 08:31

Försäljning. Karleby kyrkliga samfällighet har lagt ut församlingshemmet i Björkhagen ut på auktion på huutokaupat.com, skriver ÖT. 8.4.2021 kl. 15:50

Kyrkomötet. Det är inte möjligt att inhibera kyrkomötets första session 2021 på grund av det stora antalet frågor som ska behandlas. 7.4.2021 kl. 16:02

dokumentär. En kvinna mördas. Barnflickan fälls för dådet, kvinnans man för anstiftan. Allt sker i en by i Sverige där församlingen väntar på att Jesus ska komma tillbaka, eftersom deras pastor är Kristi brud. I två år undersökte journalisterna Anton Berg och Martin Johnson vad som egentligen hände i Knutby. 3.4.2021 kl. 14:25

livet. Evas Roos mammas plötsliga död, när Eva var bara tio år gammal, satte djupa spår i henne. 1.4.2021 kl. 04:53

tro. Ibland är patienten mycket svag, sedan piggnar den till. Tua Forsström och Sofia Torvalds möttes i ett samtal om hur deras tro klarat av sorg och uteblivna bönesvar. 2.4.2021 kl. 07:24

Kristinestad. Vad är öramössor och ”mörksondagan”? Annina Ylikoski berättar om folkdräkter och om hur påskens traditioner vuxit fram. 31.3.2021 kl. 14:01

Påsk. – Som människa och sångare har jag upplevt en enorm rikedom genom att ta del av påskens musikverk, säger Sören Lillkung. 31.3.2021 kl. 13:05

Påsk. – Att jag gör en liten sak som att hålla upp dörren för någon kan genom den så kallade fjärilseffekten leda till att någon kan komma på lösningen på klimatkrisen. Den sortens samband finns men vi har inte möjlighet att ha koll på dem – men det är väl det vi tror att Gud har. 31.3.2021 kl. 00:00

pedersöre. Medan Hilkka Nygård arbetade som lärare i Edsevö skola – Edsevön koulu dekorerade hon skolan inför påsk. Då utvecklade hon ett kors av björkris. 31.3.2021 kl. 09:50

Nekrolog. När det blev möjligt för kvinnor att bli präster i Finland 1988, hörde Ulla Östman till de första som prästvigdes. 29.3.2021 kl. 11:55

värderingar. Vi för Luthers arv vidare utan att vara medvetna om det. Till och med ateisterna påverkas av de lutherska värderingarna. 29.3.2021 kl. 11:01

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42