Jag har blivit så otroligt självmedveten, säger Minna Levälahti om hur hon förändrats under processen kring Natalies skolfrånvaro.

”När vi försökte få henne till skolan kröp hon upp i sängen och försökte göra sig så liten som möjligt”

SKOLVÄGRAN.

Måste man som förälder skicka sitt barn till skolan till vilket pris som helst? Minna Levälahti kände sig ensam och misslyckad som förälder när hennes dotter vägrade gå till skolan. Då hittade hon andra vars barn hade långvarig skolfrånvaro.

29.10.2025 kl. 13:20

När börjar berättelsen om Natalie som inte klarade av att gå till skolan? Kanske när hon var fyra år. Kanske när hon började i sjuan. Eller när hon slutade gå i skolan i åttan?

– När barnet slutar gå i skolan blir allt bättre för barnet, för hon mår ju bättre då. Men för föräldrarna är det då allt börjar, säger Minna Levälahti.

Hon är Natalies mamma, en av grundarna till föreningen Hemmakämparna. Under de senaste åren har hon vid sidan av jobb och en doktorsavhandling funderat mest på – skolfråvaro.

– När Natalie var fyra år och började i dagis märkte personalen att hon verkade ha det svårt i gruppsituationer.

Specialbarnträdgårdsläraren tyckte att de skulle gå till psykologen och utreda barnet. Hos psykologen fick Minna syn på en anteckning, som psykologen suddade ut när hon såg att Minnas blick fastnade vid den.

– Där stod ”ADD?” (ADHD, ouppmärksam form). Men Natalie hade inga tydliga symtom och fick ingen diagnos.

Nu efteråt har hon tänkt: Varför grävde vi inte mer i det?

– Det var i åttan hon sa: Jag tror att jag har ADD. Hon hade hittat någon på Youtube som berättade hur det kändes, och hon kände igen sig.




– Varken hon själv eller lärarna förstod att vissa problem som hon hade hängde ihop med hur hennes hjärna fungerade. Men det största problemet var ensamheten, säger Minna Levälahti.



Hon blev den tysta flickan

När Minna Levälahti nu senare lägger pusselbitarna i helheten på rätt plats ser hon att Natalies ADD är en bit i pusslet. En annan är ensamhet.

– När hon skulle börja i tvåan flyttade vi från Nordsjö i Helsingfors till Sibbo. För henne var det en jättestor grej. Hon hade haft en massa kompisar i skolan och i eftis, och nu började hon i en liten byskola. Hon blev ”den tysta flickan”.

I sjuan började Natalie i en stor högstadieskola. Hon var ensam. De flesta av kompisarna hon haft i byskolan var äldre eller yngre än hon, och gick i en annan årskurs.

– Hon var yngst och minst i en stökig klass, tyst och försiktig, med odiagnosticerad ADD. När jag tänker på det nu efteråt inser jag att det säkert var jättetufft.

Det kom meddelanden på Wilma att lärarna inte hörde vad Natalie sa. ”Du måste tala högre för att vi ska kunna bedöma dig.”

– Och varken hon själv eller lärarna förstod att vissa problem som hon hade hängde ihop med hur hennes hjärna fungerade. Men det största problemet var ensamheten.


Vad ska ett barn stå ut med?

Skolfrånvaron började med att Natalie hade ont i magen och ont i halsen.

– Det var pandemitider, och en gång fick jag en utskällning av hälsovårdaren för att jag skickat henne till skolan trots att hon hade halsont. Efter det fick vi ju alla en bättre orsak att låta henne stanna hemma.

Sedan kröp det fram att Natalie knappt någonsin åt lunch på skolan.

– Det var en stor matsal, den var stökig, det var så många stressande situationer. Att välja maten, att gå med brickan, att hitta någon – eller inte hitta någon – att sitta med. Men om man inte äter får man huvudvärk och ont i magen och kan inte koncentrera sig. Så vi började skicka mellanmål med till skolan.

Som förälder är det inte lätt att veta vad man ska göra i en sådan situation. Högstadietiden är ju jobbig för de flesta. Vad ska ett barn förväntas bara stå ut med?

Det blev allt mer skolfrånvaro. En psykolog kopplades in för att göra en utredning. I åttan blev det allt svårare att gå till skolan.

– Skolan försökte göra anpassningar men inget fungerade. Min uppfattning var att Natalie var utmattad efter så många år av kamp, av att vara ensam, av pressen hemifrån, av känslan att hon gjorde vuxna besvikna.

När Minna Levälahti ser tillbaka på det idag tänker hon: vi måste komma ihåg hur det var på riktigt.

– När vi försökte få henne till skolan lade hon sig på golvet. Eller så kröp hon upp i sängen och försökte göra sig så liten som möjligt. Då kan man inte som mamma tvinga sitt barn till skolan.

Men från skolans sida tänker man: eleven måste försöka varje dag, för ju fler dagar en elev är borta desto svårare är det att komma tillbaka.


Inget gjordes åt grundproblemet

Familjen har idag fyra år av skolkamp bakom sig. Och utredningar: hos psykologen, vid ungdomspsykiatrin, hos socialen. Det gjordes utredning på utredning, Natalie var i kö, inget hände. I nian fick hon börja i flexklass och en familjearbetare kom hem till dem för att hjälpa Natalie att komma till skolan. Det fungerade kanske två gånger.

– Men ingen hade gjort något åt grundproblemet, som var ensamheten och hennes psykiska hälsa. Det är så många pusselbitar, sådana som vi också med föreningen försöker belysa. Vi vill försöka få folk att förstå att långvarig skolfrånvaro inte är en enskild familjs problem utan ett samhällsproblem. Om tusentals barn inte klarar av att gå i skolan finns det ett strukturellt problem som måste gå att lösa.

Minna och hennes man fick höra att det är vårdnadshavarnas uppgift att se till att barnet fullföljer sin läroplikt.

– Men det är inte det enda som står i lagen om grundläggande utbildning, det står också om skolans roll. Om mitt barn inte klarar av att gå i skolan på grund av skolmiljön kan det ju inte vara så att vårt enda alternativ är att ta bort barnet från skolan och gå in för hemskola?

Hon har själv, liksom hennes man, jobbat som lärare. Hon har många vänner som är lärare.

– Jag tror på skolan och på skolans förmåga att undervisa och fostra … eller trodde. Nej, jag tror fortfarande på alla jättefina lärare som försökt hjälpa oss.


Önskar mer flexibilitet

Det Minna Levälahti haft svårast med i hela processen är bristen på flexibilitet och empati.

– Hon fick inte göra något hemma. Skolan hade en sådan tanke att om hon börjar göra skolarbete hemma så vill hon inte komma till skolan mer. Jag förstår den tanken, men eftersom skolan inte hade rett ut orsakerna till att hon ville vara hemma så kändes det som om hon berövades möjligheten att lära sig något. Jag fattar att det inte är möjligt att lärarna kommer hem till familjen och undervisar. Men det är ändå inte så många elever som har långvarig skolfrånvaro – kan man vara lite mer flexibel?

Föreningen har försökt kartlägga situationen i olika kommuner. Den varierar stort. Vissa kommuner har särskilda team som åker hem till familjen och jobbar med barnet som inte klarar av att gå till skolan.

Men Minna tänker att man kommer långt bara med rätt inställning.

– Det kostar inte något att vara empatisk och att försöka tänja på gränserna för hur man kan hjälpa på distans.


Vi koncentrerar oss på styrkorna

Idag mår Natalie ganska bra. Hon har börjat gå mer i skolan och har planer för framtiden.

– Numera har hon också fått lov att göra uppgifter hemma.

Minna Levälahti minns med värme en konsultativ speciallärare som de fick träffa när Natalie gick i nian.

– Hon var den första som sa: nu ska vi koncentrera oss på Natalies styrkor. Så började vi med de ämnen hon hade lättast för. Det var den första vändningen till det bättre. Hon märkte att Natalie klarar av att göra skolarbete, men behöver hjälp med att komma igång, plus att hon inte hade rutinen kvar eftersom det varit så lång paus. På hennes inrådan fick vi en vän till familjen som kom en gång i veckan och hjälpte Natalie att komma igång med skoluppgifterna. Det ordnade vi helt privat.


Hur har du som förälder och person förvandlats av allt det här?

– Jag har blivit så otroligt självmedveten. ”Vad kunde jag ha gjort annorlunda?” Jag kan bli så irriterad på att jag måste analysera allt så självkritiskt hela tiden. Jag vet ju med mitt förnuft att jag är en tillräckligt bra förälder.

Hon känner också att hon blivit modigare.

Jag behöver faktiskt strida för mitt barn. Det är jättesvårt fortfarande. Men vem för mitt barns talan om inte jag gör det?

Hon har insett hur viktigt det är att prata om sina problem.

– Ganska tidigt tänkte jag att det här är inte mitt barns fel och det här är inte föräldrarnas fel, så då kan jag prata om det.

Hon har också lärt sig något om tålamod.

– Bara att tänka: en dag i taget. Idag blir det kanske ingen skola, men det är ingen fara, Nathalie har ett helt liv framför sig.


Vända motgången till något användbart

Minna Levälahti tror på Gud. Hon tänker att man kan prata mycket om hur man ska leva som kristen, men det är egentligen först när man hamnar i en kris som man verkligen behöver sina goda råd.

– Jesus säger att vi inte ska göra oss bekymmer för morgondagen och bara ta en dag i sänder. Så kan man tänka när man haft ett enkelt liv, och jag har haft ett ganska enkelt liv.

– Men nu känns det som att jag vissa dagar bara klänger mig fast. Gud, finns du? Hjälp, hjälp!

Men varje gång hon sagt till Gud att nu orkar hon inte mer, nu klarar hon sig inte mer, då har alltid något skett. Någon har kommit in, något har vänt.

En sådan person var Tina Sedin, som hon grundade föreningen Hemmakämparna med. Också hon hade ett barn som inte klarade av att gå till skolan.

– Vi har båda varit aktiva i våra lokala Hem och skola-föreningar. Jag var ordförande i föräldraföreningen redan i dagis. Jag brukar kalla mig ett styrelseproffs som inte får betalt.

De fick med sig en tredje förälder och grundade föreningen i mars i år. Hela tiden rasslar nya medlemsansökningar in.

– Det har kanske att göra med mitt kristna tänk, men jag försöker vända motgången till något som Gud kan använda, även om det inte finns någon mening med lidandet eller problemet. Om jag med min berättelse kan hjälpa någon annan är det värt att berätta den fast det känns pirrigt att berätta om sina utmaningar.


Minna Levälahti

– Uppvuxen i Kimito, Ekenäs, Thailand och Korsholm. Bor i Sibbo med man och två barn.

– Jobbar som språkvårdare. Skriver på en doktorsavhandling om språklig variation i Svenska Yles poddar.

– Gör på fritiden: Pysslar i trädgården, läser, lyssnar på poddar, bygger upp föreningen Hemmakämparna.

Sofia Torvalds


Kontakta oss gärna! Kyrkpressen Mannerheimvägen 16 A 9 00100 Helsingfors Tfn (09) 612 615 49 Fax (09) 278 41 38 Prenumerationer och adressförändringar:  (09) 612 615 50 Epost redaktionen@kyrkpressen.fi I ärenden gällande webben, kyrkpressen.fi, kontakta webred@kyrkpressen.fi Annonser Annonser (09) 6126 1550, annons@kyrkpressen.fi Läs mera under annonser. Personal Vi har också en utförligare kontaktlista. 13.2.2007 kl. 00:00

Kyrkpressen på papper Kyrkpressen är Svenskfinlands mest lästa tidning. Varje vecka når den ca 113 000 hem. Det är ca 89% av alla finlandsvenska hem. 94% av läsarna bläddrar i tidningen eller läser den från pärm till pärm. Vi är mycket stolta och glada över att tidningen är så populär. Kyrkpressen har länge varit känd som tidningen som går på djupet med ämnen. Människan och hur hon har det är bland våra viktigaste teman, och kanske därför hör också personintervjuerna (profilen) på sidan 3 till våra mest omtyckta reportage. Vi skriver också en hel del om samhället, kyrkan och kulturen. Vårt slagord är ”För ordets frihet, och det Ord som frigör”. Kyrkpressen.fi Vi jobbar gärna hårt på att hålla kvar läsarnas förtroende. Därför lanserade vi 1.3.2007 en ny webbsida, kyrkpressen.fi, som kompletterar papperstidningen. (Större uppdateringar av sajten gjordes 3.4.2008 och 7.1.2010.) Här på Kyrkpressen.fi kan du läsa nyheter varje dag. Vissa är plockade från den kommande tidningen, men många är skrivna enbart för webbsidan. En annan stor fördel med webbsidan är att du inte bara kan läsa när du vill, du kan också kommentera. Nästan allt på sajten kan kommenteras. Och så kan du förstås börja blogga! Under det första året skrevs drygt 8000 blogginlägg och ca 17 000 kommentarer på Kyrkpressen.fi, och takten ökar hela tiden. Det finns ett stort behov av att få diskutera och säga sin åsikt. Du kan också skriva en traditionell insändare direkt här på webbsidan - i mån av utrymme kommer den alltså med också i papperstidningen. Det finns mycket att upptäcka här på sajten, så surfa omkring lite. Du kan börja med nyhetssidorna eller läsa på om våra interaktiva tjänster. För att stämningen skall vara god har vi också lagt upp en policy för en bra gemenskap. Här under Kyrkpressen menyn hittar du också våra kontaktuppgifter samt info om prenumerationer och annonsering. Kyrkpressen mår bra Vi är på sund ekonomisk bas och fick nyligen vitsordet Rating Alfa av Suomen Asiakastieto i klassen Tidningsutgivning. Bara vart tionde företag i Finland når upp till den klassen. Klicka på bilden nedan för att läsa mera.   13.2.2007 kl. 00:00

May Wikström, chefredaktör fornamn.efternamn @kyrkpressen.fi Telefon: (09) 612 615 33 Sofia Torvalds, kulturredaktör fornamn.efternamn @kyrkpressen.fi     Rolf af Hällström, allmänredaktör fornamn.efternamn @kyrkpressen.fi Telefon: (09) 612 615 53 Marina Wiik, vikarierande kulturredaktör fornamn.efternamn @kyrkpressen.fi Telefon: (09) 612 615 52 Johan Sandberg, redaktör för Österbotten fornamn.efternamn @kyrkpressen.fi Telefon: 050-585 6460 Christa Mickelsson, allmänredaktör, webbredaktör fornamn.efternamn @kyrkpressen.fi Marianne Tanttinen, annonsredaktör fornamn.efternamn @kyrkpressen.fi Telefon: (09) 612 615 50 Nina Österholm, allmänredaktör fornamn.efternamn @kyrkpressen.fi Telefon: (09) 612 615 51         13.2.2007 kl. 00:00

Teologi. Elisabeth Stubb läser Bibeln morgon och kväll. Ibland hittar hon saker som är jobbiga, men hon hakar inte upp sig på dem. 13.2.2007 kl. 00:00

Kyrka. Vid årsskiftet sammanslogs Vörå och Maxmo församling och i söndags hölls den nya församlingens första kyrkofullmäktigeval. 13.2.2007 kl. 00:00

Världen. Danska präster behöver tilläggsutbildning i gudstjänst- och psalmkunskap. Det visar en undersökning som gjorts på uppdrag av danska kyrkans prästutbildning. 12.2.2007 kl. 00:00

Kyrka. – Det är viktigt att öva sig i en kärleksfull och sann dialog i familj, församling och på nationell nivå. 12.2.2007 kl. 00:00

Kyrka. Helsingfors domkapitel skrider inte till några åtgärder mot prästen Leena Huovinen som har välsignat ett homosexuellt par. 12.2.2007 kl. 00:00

Kultur. Det amerikanska bibelsällskapet (American Bible Society, ABS) har ingått ett avtal med teknologiföretaget ChristianMobile om att Bibeln skall göras tillgänglig på mobiler i hela världen. 12.2.2007 kl. 00:00

Kultur. Bokförlaget Fontana Medias romanpristävling liv.nu har fått in 14 manuskript till ungdomsromaner. 12.2.2007 kl. 00:00

Adressförändring Kyrkpressen får de flesta adresserna direkt från församlingarna. Därför är det en god idé att kontakta din egen församling då du flyttat. Ifall du inte fått tag på din församling, eller ifall de inte meddelat Kyrkpressen om din nya adress, får du gärna kontakta: Marianne Tanttinen marianne.tanttinen@kyrkpressen.fi tfn (09) 612 615 50   Ny prenumeration De flesta församlingarna prenumererar på Kyrkpressen till alla medlemmar. Ifall du inte hör till denna lyckliga skara, vill vi naturligtvis gärna ha dig som prenumerant. Du får gärna kontakta vår kundservice, så skall vi fixa det: Marianne Tanttinen marianne.tanttinen@kyrkpressen.fi tfn (09) 612 615 50 12.2.2007 kl. 00:00

Stig Kankkonen. Ord och uttryck är fascinerande. De bär på innehåll som sällan är entydiga och som varierar med både dem som uttalar dem och dem som hör orden. 12.2.2007 kl. 00:00

Ledare. Ledare 7/2007 I KP:s intervjuserie med ordförandena för riksdagspartierna har partiledarna gett sin syn på kyrkan och dess roll i det politiska livet. Att alla riksdagspartiers ordföranden, med ett undantag, ställde upp för intervju kan naturligtvis bero på olika omständigheter, men vittnar säkert också om intresse för temat. 12.2.2007 kl. 00:00

Människa. – Jag känner aktivt att jag hör till den världsvida kyrkan, säger Monica Aaltonen på sin ö ute i Östersjön. Och jag har en kyrka dit jag kan gå alla dagar. 12.2.2007 kl. 00:00

De här instruktionerna rör mest bloggen, men gäller också då du skall skriva insändare, kommentarer mm. Om du vill få en överblick av KPs interaktiva tjänster så hittar du mera info under menyn Kyrkpressen. Blogg Varje registrerad användare på kyrkpressen.fi har möjlighet att börja blogga. Det är i själva verket så enkelt som att bara skriva sitt första inlägg. Skriv ett blogginlägg Så här ser editorn du skriver blogginlägg med ut. Logga in ifall du inte redan gjort det. Ungefär i mitten av sidan, under menyerna finns en ruta med rubriken "Mitt Kp". Klicka på "Skriv ett blogginlägg". Då visas en liten editor (se bild ovan). Skriv en rubrik för inlägget, sedan själva texten och till sist nyckelorden, de är till stor hjälp för läsarna (läs mera nedan). Spara. Knappen finns längst ner, under editorn. Det var det. Nu kan du gå och se på bloggen och begrunda. Klicka på "Visa min blogg" i rutan "Mitt Kp". Ändra ett inlägg Om du vill redigera ditt inlägg söker du först upp det i din blogg och klickar sedan den lilla ikonen till höger om rubriken. Ikonen ser ut såhär: Via den kommer du till editorn och så är det bara att redigera och spara. Tips! Redigera ditt inlägg där du skapat det. Om du skrev det på din Kyrkpressen.fi blogg så redigera det här, men om du ursprungligen skrev det på din andra blogg så redigera där. Annars kör syncningen över ändringarna här. Radera ett inlägg Det gör du på samma sätt som då du ändrar ett inlägg (se ovan). Under editorn finns knappen "Ta bort blogginlägg". Klicka på den. Det går inte att få inlägget tillbaka efter att du raderat det. Nyckelord Nyckelorden hjälper dem som söker bland bloggarna att hitta blogginlägg om ämnen de är intresserade av, så välj några nyckelord som bäst beskriver vad du skrivit om och skriv in dem i fältet Nyckelord. Det kan, men måste inte vara, ord som finns i din text. Profil Din profil innehåller de uppgifter du gav då du registrerade dig, dvs. namn, lösenord, epost, beskrivning, eventuell RSS-feed från en annan blogg du har, adressen till din hemsida (t.ex. din andra blogg) samt en kort bloggbeskrivning. Din blogg heter som du, och om du vill ge den en liten beskrivning eller underrubrik så skriver du den i fältet som heter ”Kort bloggbeskrivning”. Du kan också lägga in en bild på dig själv (se nedan). Vem som helst kan se din profil. De hittar fram till den antingen genom att klicka på ditt namn vid ett inlägg du skrivit eller på listan över Kp-bloggare, ifall du kryssat för att det är ok. Det syns också när du är inloggad, under "Inloggade just nu". Kul att veta vem som är inloggad samtidigt som du, eller hur? Ändra din profil Då du klickat på "Visa min profil" ser du de uppgifter du angett. Vill du ändra på dem eller lägga till en bild klickar du på den lilla rutan "Ändra" ovanför bilden. Välj sedan vad du vill ändra. Profilbild Via profilsidan kan du lägga in en bild på dig själv. Den får vara högst 200 x 200 pixel. Gör helst en kvadratisk bild på ditt ansikte, annars töjs bilden ut/plattas till på ett för dig inte så fördelaktigt sätt då den behöver förminskas. I samband med dina inlägg syns t.ex. en miniprofil där en miniatyr av din profilbild ingår. Den är av praktiska skäl rätt så liten, så pröva dig fram lite så den ser snygg ut. Varför en bild? Jo, det är trevligt att se hur vi ser ut. Kanske ni träffats tidigare, men ni minns inte namnen? Här är några exempel på lyckade profilbilder. Ute i stora världen kallas de för avatar, i bloggvärlden ofta för Gravatar. Standardstorleken är 40 x 40 pixel. Kommentarer Det går att stilisera kommentarer lite grann samt lägga in länkar. Kod i kommentar Resultat [b]fet text[/b] fet text [i]kursiverad text[/i] kursiverad text [u]understreckad text[/u] understreckad text Länkar. Gör adressen i länken synlig eller ersätt med ett eller flera ord. OBS! Omvandla först länken till en kortare version, t.ex. med gratistjänsten TinyURL. Om länken är för lång kan den bryta layouten på vissa webläsare (browsers), så vi är tacksamma om du förkortar den. [url]https://kyrkpressen.fi[/url] eller [url=https://kyrkpressen.fi]Kyrkpressen[/url] Kyrkpressen [quote]citerad text[/quote] Jag citerar: citerad text Emoticons. Pröva dig fram vilka som fungerar... :-) :-( :-| 8-P   RSS & Hur du speglar din existerande blogg RSS står inte för Russian Secret Service utan för Really Simple Syndication och är en enkel standard för att skicka innehåll från en sajt till en annan. De flesta bloggarna ger redan nu ut ett eller flera RSS-flöden. (kallas feed på engelska) I en del fall går de också att ställa in att gälla tex. bara en kategori på bloggen. Exempel: Du har en blogg där du skriver om din familjevardag. För det mesta skriver du om vad din familj sysslar med, men ibland skriver du inlägg som berör barnuppfostran. När du nu lägger upp din blogg på kyrkpressen.fi har du kommit till att du gärna har en skild blogg som fokuserar på just barnuppfostran, och Kp-bloggen får var den. Men hur få inläggen om barnuppfostran du redan skrivit till din nya Kp-blogg? Jo, genom ett RSS-flöde som tar med bara inlägg som finns i den kategorin. Det här kan du göra t.ex. med Wordpress bloggar och på Blogger. Var hittar jag min existerande bloggs RSS-flödes länk? Börja med att gå till din blogg. Nu borde du se en RSS-ikon uppe i browserns adressfält, längst till höger. Klicka på ikonen. Browsern visar ditt RSS-flöde. Kopiera sedan RSS-adressens länk från adressfältet och för in den här i din profil. Du kan skriva in den genast då du registrerar dig eller efteråt genom att gå till din profilsida och välja Ändra. Helst skall flödet vara RSS2. Ikonen ser ut så här: Om det inte funkar att hitta den i adressfältet, då har du kanske en gammal browser? Ofta finns den lilla orangea symbolen också nånstans på din sida, eller så står det "RSS". Då du bestämt vilket RSS-flöde du vill läsa in på din Kp-blogg skriver du in den URLen (RSS-adressen) i RSS-fältet på Kyrkpressen.fi antingen då du registrerar dig eller via menyn "Ändra" på din profilsida. Har du problem med din bloghosts RSS-flöde? Kolla hostens hjälpsidor, där finns ofta tips om hur du kan ställa in flödet (feed) på olika sätt. Tips! Har du bloggen på blogger.com skall feedadressen påminna om den här (byt ut "minblogg"): minblogg.blogspot.com/feeds/posts/default?alt=rss Vad kommer med och när? Kyrkpressen.fi hämtar RSS-flödet en gång i timmen. De dyker alltså upp på Kyrkpressen.fi helt automatiskt, det är bara att vänta i spänning. Om ett inlägg du skrivit och publicerat på din separata blogg inte dykt upp inom en timme kan det bero att din browser cachat kp-sidan. Du måste bara tvinga den att ladda om sidan på Kyrkpressen.fi så borde du se ditt inlägg där. Vad som kommer med i RSS-flödet beror inte på Kyrkpressen.fi utan på din existerande bloggs RSS-tjänst. Om flödet skickar bilder och länkar du satt in i texten så kommer de med. Samma gäller annan stilisering som fet stil, kursivering, indrag (t.ex. citat) osv. Textens typsnitt, färg och storlek ändras på Kyrkpressen.fi. Tex. vit text kan vara ok på din andra blogg om den har mörk bakgrundsfärg, men här är bakgrundsfärgen vit och därför är det inte så lämpligt. Snabb och enkel För att göra tröskeln låg är bloggen på Kyrkpressen.fi relativt enkel. Att designa sin blogg och lägga till funktioner blir lätt en hel vetenskap och vi har valt att göra motsatsen. Kp-bloggen handlar bara om texten, så den stöder t.ex. inte bilder. Det finns inte heller möjlighet att ha en länklista (en s.k. bloggroll). Det är medvetna val. Vi tar gärna emot önskemål av våra användare för framtida utveckling. Om du just nu måste få med bilder och länkar så rekommenderar vi att du använder en bloggtjänst som stöder dem i sitt RSS-flöde och sen länkar in din blogg här! Tack för att du är med i gemenskapen, vi vill att du trivs bra! 9.2.2007 kl. 00:00

slef. Det blir ingen ändring i Helsingfors kyrkliga samfällighet fördelning av bidragen till missionsorganisationerna. Endast en del organisationer får stöd. 12.6.2015 kl. 15:22

juliette day. Docent Juliette Day är passionerat intresserad av de kvinnor som levde och verkade i den tidiga kyrkan. – De var vanliga människor. En del av dem var rika kvinnor med makt och autonomi, jag kallar dem för ”Rich Bitches in the Holy Land”. 11.6.2015 kl. 16:16

Enligt den pakistanska pastorn Joel Samuel var 2014 det värsta året hittills för Pakistans kristna. Han får medhåll av biskop Humphrey Sarfaraz Peters som besökte Finland förra veckan. – Den religiösa intoleransen har vuxit. 4.6.2015 kl. 14:01

Det är svårt att skapa något nytt, nästan omöjligt att vara kreativ, inom kyrkan. Tanja Holm vill skapa en ny kultur gällande frivilligarbetet. Det ska vara enklare att komma med, nya idéer får inte fastna i byråkratin. 4.6.2015 kl. 00:00

bistånd. Redan nästa år försvinner 40 procent av de årliga medlen från alla biståndsorganisationer som Utrikesministeriet samarbetar med. 2.6.2015 kl. 14:01