Robin Nyman är snickare från Pedersöre. Han baxar en bastu till Basel i en gammal Volvo tillsammans med en grupp vänner.

”Förstår inte hur Gud kan använda det här”

MÄNNISKOMÖTEN.

Robin Nyman är som bäst på väg att baxa en bastu genom Europa för att nå Basel den 17 maj där humorgruppen KAJ från Vörå ska delta i Eurovisionen.

8.5.2025 kl. 13:26

Han åker tillsammans med fyra vänner i en gammal Volvo med en bastu på släp. Målet med resan är att träffa många glada människor och bada bastu på vägen.

– Vi är mera intresserade av de goda samtalen än av hur många människor som möter under resan, säger Robin Nyman.

Han försöker förstå händelserna i livet i andliga termer. Det här projektet är inget undantag.

– Den kopplingen behöver inte finnas där, men jag tänker att det finns en dimension av Guds närvaro i allt det vi pysslar med. Jag tänker mig att Gud kan ha användning av det här projektet. Men jag förstår inte på vilket sätt. För jag ser inte hur det passar in i ett andligt formulär.

Han vill utmana rädslan att skämma ut sig som han ser ligga på lut i kulturen.

– Så fort man sticker ut näsan och gör något utöver det vanliga finns anklagelsens röst där. Det är jag intresserad av att brottas med. Måste allt som kristna företar sig garanterat lyckas eller åtminstone ske värdigt? Jag känner mig inte hemma i den kristna värdighetsmanteln. Jag tror den religiösa kulturen ställt det kravet, inte Gud Fader.


Får man inte vara en Guds dåre?

– Det mest logiska skulle ju vara att gemenskapen med Gud ger en enorm frimodighet och frihet. Men jag är inte säker på att jag ser den överallt. Skulle jag vara jätterädd för mitt anseende skulle jag inte kunna göra det här. Men mitt värde och min självbild är inte så viktigt. Vi som troende har ett helt annat fundament än vår image. Därför kan vi kasta oss in i det här, för vi kan egentligen inte misslyckas.


Har du tänkt på möjligheten att ni inte kommer fram?

– Jo, vi har inte lovat våra samarbetspartners att vi når Basel. Vi har lovat glada människomöten.


Vad skulle det bästa tänkbara scenariet med resan vara?

– Det har redan hänt före resan. Det är människorna som velat delta. Någon har hört av sig och sagt att de stickar bastumössor åt oss – vilka färger vill ni ha? Någon annan lovade ved – vill ni ha den i 30 eller 50 liters säckar? Någon upptäckte rost på bilen – kom hit så fixar jag. Jag tycker det är så vackert att jag myser när många säger att vi löser det här tillsammans. Det här är ingen församling och ska inte bli det heller. Men det ligger nära min definition på församling.

– Jag hoppas förstås också på människomöten som vi kommer att minnas. Vi vill inte finnas på estraderna eller på torgen utan träffa människan där människan är.


Varför gör du det här?

– De senaste åren har jag ofta bett Gud om att få göra nåt annat än gå ensam i byggkläder. När det här projektet dök upp på radarn tänkte jag det matchar mina naturliga gåvor. Gud har välsignat mig med många vänner – om de finns kvar efter det här projektet. Det känns märkligt att be Gud om öppningar men sedan inte göra sin del när det gäller.


Ser du det som ett bönesvar?

– Det vill jag inte säga, för det är att tänja på sanningen. Jag tror inte på teologin att dörrar slås upp. Det verkar som om man får använda allt man har för att bända upp dem.

När vi träffar Robin har bastubygget nyss påbörjats och resan är ännu inte färdigplanerad i detalj. De avser starta den 8 maj med att ta färjan över till Umeå.

– Första kvällen i Sundsvall, andra i Stockholm, tredje i Västervik, fjärde i Skåne, femte kvällen i Tyskland kanske… jag minns inte. Vi behöver ta oss fram cirka 300 kilometer per dag för att hinna till Basel.

– Vi försöker hitta Finlandskopplingar under turen. Vi ska till exempel hälsa på fem finländska fotbollsdamer som spelar i Allsvenskan i Vitsjö.


Det är ganska många stopp i Sverige?

– Jo, delvis på grund av språket men det är ju också Sveriges representant i Eurovisionen som vi är med och hejar på.

Följ Resan: Länkar till kanaler på sociala medier finns på bastutibasel.com

Text och foto: Johan Sandberg


Helsingfors . Kristian Willis växte upp med flera språk. Det har han nytta av när han varje söndag firar gudstjänst med människor från världens alla hörn i Östra Centrum i Helsingfors. 6.7.2020 kl. 14:54

diakoni. Är oron över hur ekonomin ska gå ihop ett stort mörkt moln på din sommarhimmel? Ta kontakt med diakonin – där får du både akuthjälp och stöd i att reda ut situationen på längre sikt. 6.7.2020 kl. 14:40

parrelation. Under semestern blir problem i förhållandet synligare än vanligt. 2.7.2020 kl. 15:52

asylsökande. – Vi var 55 eller 60 personer i en niometers gummibåt. Vatten slog in hela tiden. Jag kunde inte simma. Morteza Naseris väg till Finland är en berättelse om utsatthet, orättvisa och en okuvlig vilja att leva. 1.7.2020 kl. 15:40

Kyrkodagar. – Jag hoppas att alla ska tänka: Wow, nu får vi äntligen träffas ansikte mot ansikte, säger direktor Sixten Ekstrand. 30.6.2020 kl. 21:16

profilen. Som tolvåring var rwandiern Jean d’Amour Banyanga med om en skakande upplevelse. Efter det ville han jobba för Gud och sina medmänniskor. – Jag är historisk, säger han, som den första mörkhyade prästen i Borgå stift. 30.6.2020 kl. 20:17

samtalstjänst. Samtalen är alltid konfidentiella och anonyma. Hjälp kan man få via telefon, chatt, nättjänst och brev. 29.6.2020 kl. 09:59

bön. Östra Finlands universitet har gjort en undersökning som visar att frågor relaterade till spiritualitet har varit betydelsefulla under coronapandemin. 24.6.2020 kl. 00:00

radio. – Genom att flytta fram sändningstiden hoppas vi att Andrum ska nå en större publik, säger Unni Malmgren. 23.6.2020 kl. 15:53

orostider. Varför kom den här pandemin – vill Gud straffa mänskligheten? Eller är den ett tecken på att de yttersta tiderna närmar sig? Vi frågar Björn Vikström, universitetslärare i teologisk etik med religionsfilosofi. 18.6.2020 kl. 16:12

gränna. Pingstförsamlingen i småländska Gränna får till hösten en österbottnisk pastor. – Det är en stor utmaning, men känslan att Gud kallat, förberett och utrustat mig övervinner rädslan, förklarar Ida Karlsson, 36. 19.7.2020 kl. 00:00

Kolumn. Johanna Boholm-Saarinen är tacksam för att det alltid, oberoende av vad som händer i livet, finns hundlokor och häggar, sandvägar och skogsdungar. 18.6.2020 kl. 13:42

sommar. Vare sig du hör till dem som anser att sommaren är till för att slappna av, eller söker något att underhålla dig med när evenemang och läger är inställda. 21.6.2020 kl. 10:00

extremsport. Att springa 100 kilometer och ro över Östersjön är två saker Eddie Myrskog kan kryssa av sin bucket list – och nästa utmaning är utritad på kartan. Lockelsen ligger i att testa sina gränser och att göra något för andra. 18.6.2020 kl. 13:52

Kyrka. Även under speciella omständigheter är kyrkan dess medlemmar, inte bara dess anställda, skriver teologerna Emma Audas och Patrik Hagman i ett inlägg om kyrkan under coronapandemin. 17.6.2020 kl. 08:33

VEM ÄR DU?. År 2019 var Elisabeth Stubb, som är doktor i historia och forskare, utan jobb. Den våren bestämde hon sig för att göra något hon drömt om ända sedan hon läste om det i Kyrkpressen för många år sedan: vandra Israelleden, vandringsleden genom Israel. Upplevelsen blev en bok som känns väldigt aktuell. 6.11.2023 kl. 18:53

HÖSTDAGARNA. Årets Höstdagar arrangeras det här veckoslutet i Toijala. Årets tema är "Kamp". Dagarna bjuder på traditionellt upplägg med verkstäder, café, musik, show, mässor, andakter, glada människomöten, bön, gemenskap och skratt. 4.11.2023 kl. 15:52

Kolumn. Jag slogs en morgon av hur mycket det finns att förundras över när sommar går över till höst och höst till vinter. Färgerna, dofterna, tystnaden. Det är något speciellt när naturen skiftar och går in i en annan säsong. Det påminner mig om att världen och livet har en rytm att följa. 6.11.2023 kl. 08:00

Stiftsdagar. Firandet av Borgå stifts 100-årsjubileum kulminerade i en festmässa i Borgå domkyrka. Kyrkpressen frågade några festdeltagare vad de tyckte mest om under stiftsdagarna i Borgå – och vad de tror om de följande 100 åren. 29.10.2023 kl. 15:22

Kolumn. På vägen till kyrkan möter jag tiggare och brödköer. Nyheterna har påmint mig om krig, människor på flykt, ensamhet, våld i hemmen och om hur dåligt vår underbart vackra planet mår. Det gör ont och jag känner mig maktlös. Helst skulle jag stänga ut alltsammans, leva i min egen bubbla, sluta bry mig. 28.10.2023 kl. 21:38