Det känns meningsfullt att utbilda sig till ett yrke där man verkligen behövs, säger Lucas Stålhammar.

Ung svensk organist i Finland: ”Det är som att spela en hel orkester”

musik.

Från Knivsta, Uppsala, till Helsingfors. Lucas Stålhammar studerar kyrkomusik vid Sibelius-Akademin och vill hjälpa andra att möta Gud genom musiken.

13.5.2025 kl. 19:00

När Lucas Stålhammar beskriver sin första starka upplevelse av tro, tvekar han inte. Det var under ett konfirmationsläger i London.

– Vi sjöng lovsång, och där och då kände jag hur Gud, helige Ande rörde vid mig, säger han.

Lucas växte upp i Knivsta, en liten ort utanför Uppsala. I samband med sin konfirmation började han spela orgel. Det blev ett val som skulle visa sig vara livsformande.

– Jag hade spelat gitarr och piano som barn, men orgeln var något annat. Jag minns att jag sa till mamma att det var som att spela en hel orkester själv.

Fascinationen för instrumentet växte. Orgelns mångsidighet, tekniska komplexitet och variationsrikedom grep tag i honom.

– Varje orgel är unik. Man lär känna varje instrument som en egen individ, beroende på hur kyrkan ser ut och hur piporna är byggda. Det är ett instrument man aldrig blir färdig med.

Efter gymnasiestudier vid en musiklinje i Stockholm blev det Musikhögskolan i Malmö. Nu läser han magisterutbildning i kyrkomusik vid Sibelius-Akademin i Helsingfors.


Finland och finskan

Att flytta till Finland har varit en positiv upplevelse för Lucas.

– Jag trivs jättebra här. Det känns som att det är ganska likt Sverige på många sätt. Det är ganska tryggt och enkelt. Jag tycker Helsingfors är en väldigt fin stad. Lagom stor, lätt att ta sig runt.

Han studerar på svenska och finska, pratar gärna finska i vardagen och försöker undvika engelska så långt det går.

– Det är viktigt för mig att använda de inhemska språken. Det gör också att jag känner mig mer hemma här. Att lära sig finska har varit en utmaning, men inget oöverkomligt hinder.

Han lyfter fram det svenska språket som en oväntad tillgång.

– Det är väldigt skönt att det finns svenskspråkiga församlingar och sammanhang. Jag hade inte tänkt så mycket på det innan jag flyttade hit, men nu märker jag hur värdefullt det är.

– Jag försöker hänga med. Det går ganska bra. Men det bästa är ändå att man klarar sig med svenska i många sammanhang. Det gör att man känner sig hemma på ett sätt.

Han har kommit in i den finlandssvenska gemenskapen och sjunger i Akademiska sångföreningen, mera känd som ”Akademen”.

Han är ofta i Johanneskyrkan i Helsingfors, men också i Olaus Petri församling, en rikssvensk gemenskap där han ibland hoppar in som vikarierande kantor.

– Jag spelade där så sent som i söndags.

– Musiken är en del av teologin i gudstjänsten och för allting framåt, säger Lucas Stålhammar.


Musiken som teologi

För Lucas är musik och tro sammanflätade. Han beskriver musiken som en form av teologi och inte som något trevligt inslag i gudstjänsten.

– Musiken kan beröra människor på djupet, på ett sätt som ord ibland inte förmår. För mig är det viktigt att musiken och predikan pekar åt samma håll.

Det är också därför han ser fram emot att jobba som kyrkomusiker. Snart tar Lucas sin magisterexamen. Och framtidsdrömmen är tydlig.

– Jag vill jobba i någon församling där jag trivs. Var det är spelar mindre roll. Jag vill gärna jobba med konfirmandarbete också, inte bara musik.

Han vill inte riskera att tröttna.

– Jag är bara 23 år. Att bara spela musik i 40 år kan kanske bli tråkigt till slut. Jag vill, med musikens redskap, försöka få andra människor att möta Gud.


Ett tidlöst instrument

Att orgeln ibland kallas gammaldags skrämmer honom inte.

– Jag skulle säga att orgeln kan vara ett gammalt instrument, men just för att den är så mångsidig kan man variera det på så många sätt. Det byggs fortfarande nya orglar i dag.

– Jag hade en lärare som sa att orgeln var det största tekniska underverket – tills rymdraketen kom. Och det ligger något i det. Det är ett otroligt fascinerande instrument.

Det råder brist på kantorer både i Finland och Sverige.

– Det märks när man hör om tjänster som inte blir tillsatta. Det finns ett behov, absolut.

För honom innebär det inte bara en trygg arbetsmarknad, utan också ett ansvar.

– Det känns meningsfullt att utbilda sig till ett yrke där man verkligen behövs. Det motiverar. Samtidigt hoppas jag att fler får upp ögonen för hur fint det är att jobba i kyrkan, med musik och människor.


Text och foto: Christa Mickelsson


Kyrka. Nokiamissionens ledare Markku Koivisto har fått lämna sin tjänst på grund av sexuella överträdelser. 30.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Svenskspråkiga fångar i Finland har små chanser till själavård på sitt modersmål. Nu ska det andliga arbetet bland fångarna förbättras. 30.8.2011 kl. 00:00

Kultur. Han gick omkring och bar på melodislingor som pockade på att få komma ut. Under sin alterneringsledighet skrev Philip Hällund tio psalmer. 29.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. De svenskspråkiga församlingarnas ”riksdag” stiftsfullmäktige samlas undantagsvis inte i höst. 29.8.2011 kl. 00:00

Kultur. Det är svårt att vara stadsbo. Alla utanför ring ettan vet ”precis” hurdan du är. Ännu värre är det – som i Kjell Westös fall – att vara född förortsbo med rötterna utanför stadskärnan. Då vet också de som gynnats av storken och blivit nedsläppta inom spårvagnsnätet ”precis” hurdan du är. 26.8.2011 kl. 00:00

Människa. Hans första fråga till stamgästerna på Helsingfors järnvägsstation är inte ”känner du Jesus?, utan ”Hur mår du?”. 25.8.2011 kl. 00:00

Ledare. Hösten rullar igång verksamhetsmaskineriet i församlingarna. Samtidigt går – även den här hösten – mer än en församlingsanställd tillbaka till jobbet med en molande oro i maggropen. Ska man faktiskt orka ännu ett varv? Alla orkar inte heller. 25.8.2011 kl. 00:00

Johan Sandberg. Det är med ett lätt vemod jag igen får konstatera att semestern är slut och att skolorna börjat. Inte för att jag har något emot att börja jobba igen. Det är rätt skönt att återgå till vardagsrutinerna utan att varje dag behöva ägna tankemöda åt familjens program eftersom dagen är färdigt inrutad. 25.8.2011 kl. 00:00

Teologi. Tro gärna, men var inte för radikal. Det är merparten av finländarnas inställning till religion, visar en färsk internationell undersökning. 24.8.2011 kl. 00:00

Människa. Eveliina Kujala är volontär i Taizé. – Första gången jag var här avskydde jag det. 24.8.2011 kl. 00:00

Insändare. Jag vill tacka Eva Hietanen för hennes synnerligen visa och tänkvärda insändare i KP nr 33! Jag håller med  Eva om att vi nog måste söka orsakerna i den andliga och osynliga världen, då vi talar om det hemska som Breivik gjorde i Norge,. Jag gillade särskilt denna mening i Evas insändare: "Så handfallna som vi nu står inför det onda borde vi kristna inte behöva vara". Precis som Eva har också jag ständigt förundrat mig över den handfallenhet och förvåning som många, även kristna, har visat efter våldsdåden i Norge. Man hör ofta kommentarer som: "det här är ofattbart", "hur KAN nåt sådant här hända?" eller "varifrån kommer denna ondska?". Men, ÄR det nu verkligen så ofattbart det som har hänt? Bibeln säger trots allt att det finns en personlig djävul, en fallen ängel som enbart är ute efter att: "stjäla, slakta och döda"(Joh 10:10). 1 Petrusbrevet 5:8 säger: "er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka". Jag finner det tragiskt att vissa kristna kan sin Bibel så dåligt, att de inte kan lokalisera varifrån ondskan kommer. Om djävulen bara vill stjäla, slakta och döda, och går runt som ett rytande lejon, behöver vi då verkligen vara osäkra på vilken andemakt som inspirerade Breivik till att meja ner oskyldiga människor? Med tanke på att djävulen och hans många demoner är närvarande här i denna fallna värld, är det snarare mer ofattbart att det inte händer ännu mer elände i världen än vad det faktiskt gör. Till all lycka behöver vi som kristna dock inte vara rädda för satan. Vi vet att Jesus har vunnit seger över all ondska på Golgata kors, då han dog och uppstod för att ge oss liv och liv i överflöd. Tror vi på Honom, så har vi evigt liv, och ingen kan ta det livet ifrån oss. Dödar någon vår jordiska kropp, så kommer vi till himlen, där vi får njuta av en mycket godare värld än denna. I Guds närhet är vi trygga och skyddade mot djävulen. 23.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Samma kapell. Ena församlingen går i procession med rökelsekar. Andra har ett lovsångsteam. Håller församlingarna på att nischa sig? 23.8.2011 kl. 00:00

Teologi. Teologernas åsikter om yoga går i sär. Max-Olav Lassila avråder kristna från yogaträning, men Patrik Hagman tycker inte att man kan dra allt österländskt över en kam. 22.8.2011 kl. 00:00

Människa. För drygt fem år sedan förlorade Heidi och Ove Hagnäs sin dotter Moa i en tragisk drunkningsolycka hemma på gården i Kronoby. Kort därefter insjuknade Heidi i cancer. 19.8.2011 kl. 00:00

Marina Wiik. 18.8.2011 kl. 00:00

kulturpris. – Det var en komplett överraskning. Jag känner mig väldigt hedrad och djupt och ödmjukt tacksam, säger Birgitta Sarelin som tilldelas Församlingsförbundets kulturpris för sitt engagemang för den finlandssvenska psalmboken och psalmsången i Borgå stift. 16.12.2020 kl. 15:00

frågesport. Börja julen med att testa dina julkunskaper! Varför inte utmana en vän? Bland alla tävlande lottar vi ut Christa Mickelssons bok "Ett blodkärl som brast". 16.12.2020 kl. 10:05

annorlunda jul. – Fira den jul du kan och vill fira i år, säger Hilkka Olkinuora. Jultraditionerna handlar inte alltid om vad man gör – utan om varför man gör det. 16.12.2020 kl. 11:00

prostar. Biskop Bo-Göran Åstrand har utnämnt tre nya prostar: kyrkoherden i Larsmo församling Max-Olav Lassila, kyrkoherden i Tammerfors svenska församling Kim Rantala och chefen för familjerådgivningscentralen inom Raseborgs kyrkliga samfällighet Ann-Sofi Storbacka. 15.12.2020 kl. 16:14

jultraditioner. "Gemenskapen i församlingsvåningen blir det egentliga julfirandet." 16.12.2020 kl. 10:00