Paula Lönnroth och Annette Frisk slår ett slag för bönen då världsläget är oroligt – och för tacket.

De slår ett slag för bönen då världsläget är oroligt – och för tacket

sibbo.

Det krävs inget annat än en vilja om att be. Man behöver inte vara van vid bön eller vältalig. Kraften i bönen ligger inte hos den som ber, utan hos den som hör bönen. Alltså hos Herren själv.

9.4.2025 kl. 15:22

Varannan fredag klockan 10 samlas en grupp vid Kyrkoby församlingshem för att gå en promenad tillsammans, och för att be. En av de som brukar delta i ”Bönepromenaden” är Paula Lönnroth.

Efter promenaden samlas gruppen i Lilla salen i församlingshemmet och ber tillsammans, både för privata böneämnen och för sådant som rör andra människor och allmänheten.

– Just nu är ju många väldigt oroade över världsläget, och då ber vi för det. Var och en får berätta om vad som tynger dem, säger Paula Lönnroth.

Bön är viktigt för henne, och hon uppskattar att få be i grupp. Det ger en kontinuitet, socialt utbyte och gör en också uppmärksam på sådant som man får tacka för.

– Jag tycker också om konceptet med att man först får bekanta sig lite med varandra under promenaden innan bönestunden. Vi människor är ju helheter.

I vardagen brukar Paula hålla en liten morgonandakt och en kvällsandakt för sig själv då hon ofta ber, och så ber hon ibland om nätterna.

– Om jag är vaken på natten, vilket man ofta är i den här åldern, brukar jag be. Speciellt för sådana som jag vet att har problem med sömnen, men också för människor som jag vet att har sorg och som kan ha det svårt på natten.


Om man inte är så van med att be, men skulle vilja göra det, hur kan man börja?

– Enklast är kanske att komma med i en sådan här grupp där tröskeln är väldigt låg. Man behöver inte be högt eller berätta om sina böneämnen om man inte vill, men man kan ändå vara med. Då andra ber får man be med i sitt stilla sinne.

– Bönen är ju ingen prestation. Man kan bara såga åt Gud, ”Nu är jag orolig för det här”. Man behöver inte knäppa sina händer.


”Man behöver inte vara vältalig”

I församlingen finns också en bönegrupp vid namn ”Bönen bär” som Annette Frisk brukar delta i. Gruppen samlas varannan måndag klockan 18 i församlingshemmet.

– Vi börjar alltid med tacksägelseämnen och sen kommer böneämnena. Jag tycker det är en bra princip, det ställer hjärtat på rätt plats. Man ser dimensionerna man lever i.

Gruppen brukar också be för församlingen och nämna varje medarbetare vid namn. De ber för evenemang som ordnas i församlingen och som av en eller annan anledning kan behöva lite extra förbön, och så ber de för skolor, lärare och skolelever.

– Om någon lämnat in något ämne till förbön eller om vi själv har något böneämne brukar vi också be för det. Då vi ber för personliga saker stannar de böneämnena givetvis inom gruppen. Det är inget man torgför, säger Annette Frisk.

Gruppen leds av församlingens diakon Lena Blomstedt, som också leder Bönepromenaden. Om man känner att man behöver förbön tipsar Annette om att man kan kontakta till exempel Lena, så når budet gruppen. Och, så kan man förstås komma med i gemenskapen.

– Det är en bönegrupp där det är högt i tak och väggarna är vida. Det krävs inget annat än en vilja om att be. Man behöver inte vara van vid bön eller vältalig. Kraften i bönen ligger inte hos den som ber, utan hos den som hör bönen. Alltså hos Herren själv.


Har du något råd till den som inte är så van med att be, men som gärna skulle göra det ibland?

– Bara tala som till en vän.

– Ibland har man många ord, och ibland då det gäller stora och viktiga saker, då kan man bara säga ”Herre hjälp”. Och så låter man stillheten tala.


Vill du be tillsammans?

Bönepromenaden startar från Kyrkoby församlingshem varannan fredag klockan 10. Om du inte vill eller kan promenera går det bra att ansluta direkt till bönen klockan 10.30 i Lilla salen i församlingshemmet.

Bönegruppen ”Bönen bär” träffas varannan måndag klockan 18 i Kyrkoby församlingshem. Gruppen ber för världen och landet, för andra och varandra.

Den 17 maj kommer det att ordnas en dag för bön och stillhet på Nilsas lägergård. Pricka redan nu in det i kalendern om du är intresserad!

Text: Rebecca Pettersson


tro. Det är inte lätt att bygga en församling från grunden. Robin Nyman har försökt. För hans del slutade det i ett känslomässigt stort, mörkt hål. 11.4.2017 kl. 11:37

kyrkodagar . Än hinner man anmäla sig till kyrkodagarna i Åbo. 10.4.2017 kl. 11:59

Påsk. Avsaknaden av kristna påsktraditioner gjorde att Melana och Jonas Löfqvist började fira påskmåltid med hela familjen. 7.4.2017 kl. 13:58

sibbo. PÅSKVANDRING. Kom i tid. Klä dig varmt. Ta på dig stövlarna. Kärlekens väg drar genom Sibbo igen. 6.4.2017 kl. 12:21

tro. Som barn var hon van vid att pappa ordnar allt. Men den tryggheten rubbades då Gerd Snellman inom tio år förlorat både sin man och ett barn. Men när en av sönerna fastnade i drogmissbruk några år senare såg hon att Gud bar henne genom svårigheten. 5.4.2017 kl. 08:42

flyktingpolitik. Demonstrationerna mot Finlands avvisningar till Afghanistan engagerade också flera präster. Johan Westerlund tycker att det är naturligt att kyrkan tar politisk ställning. 4.4.2017 kl. 16:54

Bok. Serierna i antologin Opium för folket är skickligt tecknade men skildrar religion ur ett utifrånperspektiv. 4.4.2017 kl. 15:10

musik. Patrick Wingren förklarar varför vi behöver Kurt Cobain lika mycket som vi behöver kyrkokören. 6.4.2017 kl. 08:05

vårdreformen. Vart vänder man sig när det strular till sig i äktenskapet? Tusentals finländare tar varje år kontakt med församlingarnas familjerådgivning och i fjol fick sammanlagt 18 000 finländare hjälp vid någon av landets 41 centraler. 4.4.2017 kl. 14:38

radio. På söndag har det gått 85 år sedan den första svenska radioandakten gick ut i etern. 31.3.2017 kl. 15:02

Helsingfors. Peter Halldorf besöker Helsingfors nästa vecka. Enhet och ekumenik är temat för hans anförande i Johanneskyrkan. 30.3.2017 kl. 13:28

familj. För Bettina Westergård har livet som mamma till åtta fosterbarn inte alltid varit lätt, men hon har aldrig ångrat sitt beslut.– Men jag har fått leva ett så rikt liv. 30.3.2017 kl. 08:12

profilintervju. För mig har det varit viktigt att stå kvar i att Gud ville mig, säger Alaric Mård. 29.3.2017 kl. 15:01

kyrkoherdeinstallation. Stockholm, London, Helsingfors – det finns inte bara ett sätt att vara kyrka på. Daniel Björk har sett många olika församlingar och litar på att Petrus är på väg åt rätt håll. 30.3.2017 kl. 10:36

konsumtion. Varför är min konsumtion problematisk – inte bara för andra utan också för mig själv? Erika Rönngård söker svar och lösningar i tre böcker som handlar om konsumtionssamhället. 23.3.2017 kl. 13:48

kyrkbrand. Den brunna kyrkan i Rautjärvi var ett nytt andligt hem för släkter från Rautjärvi kommuns östra del – som avträddes till Sovjetunionen. 27.12.2022 kl. 13:30

BISKOPENS JULHÄLSNING. Den här vintern ska jag göra något jag aldrig gjort förut. När det blir riktigt kallt kommer jag att ta på mig gröna, stickade sockor. Jag är inte riktigt van vid det. Jag trivs mera i svart. Men de här sockorna är speciella. Jag fick dem av några diakoniarbetare som en hälsning för att kyrkans diakoni fyller 150 år i år. Och grönt är diakonins färg, livets och medmänsklighetens färg. 25.12.2022 kl. 10:00

HJÄLP. En läsare efterlyste fakta om diakoni, vilket passar fint som final på diakonins jubileumsår, och som avstamp för det nya året. Vet du vad som utmärker en diakonal församling och vilka egenskaper en diakoniarbetare inte klarar sig utan? 22.12.2022 kl. 15:13

jesus. – Det finns både en konfirmand och en forskare här uppe, säger Lundprofessorn Dick Harrison och knackar på sitt huvud. Han vill tro och betraktar sig definitivt som en kristen. Som historiker tycker han Bibelns Jesus håller för överraskande mycket källkritik – utom kanske julevangeliet då. 22.12.2022 kl. 10:00

JULTIPS. Som bäst blir julen värme och gemenskap. Som sämst blir den press, jämförelse och ensamhet. 22.12.2022 kl. 19:00