Gunilla Riska är diakonissa i Petrus församling.

Jag umgås gärna med människor som utstrålar frid – ofta beror den här friden på att Jesus är där

Kolumn.

Ett av mina tidigare barndomsminnen är när jag sitter i min farmors vardagsrum på Drumsö och tittar på hennes juldekorationer i fönstret. Det var tre papperslyktor i rött och grönt. Tro, hopp och kärlek. Vackrast tyckte jag tro-symbolen var, den hade två färger, både grönt och rött, medan de andra två var endast röda.

29.1.2025 kl. 13:14

När jag var liten förstod jag inte vad de här symbolerna betydde, jag visste knappast ens vad de hette. Jag vet inte hur mycket mera jag förstår i dag, men jag vet i alla fall att de alla tre är livsviktiga för oss. I Bibeln omnämns de i 1 Korinterbrevet 13:13, där det står: ”Så består nu tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.”



Jag tror de flesta av oss håller med om att kärlek är något av det viktigaste i livet. Jag tror också att de flesta håller med om att hopp är livsviktigt, utan hopp är det svårt att orka leva. Om man har ett hopp om att saker kan lösa sig, eller ett hopp om att det finns en mening med livet, orkar men leva en dag till.

Vad är då tro och vad behöver vi det till? Sista söndagen i januari har som tema ”Jesus väcker tro”. Vad betyder det? Vad är tro och hur väcker Jesus den? Vad betyder det? Vad är tro och hur väcker Jesus den?



Jag läste nyligen en uppdatering på Facebook. Den handlade om en 85-årig man i Tel Aviv som kom till kyrkan. Hans problem var att han förstod att hans tid här på jorden kanske inte räcker så länge mera och han visste inte om Gud fanns på riktigt. Han hade till och med sökt sanningen och Gud på nätet. Han talade med pastorns fru och fick ett Nya testamente med sig hem.

Efter några dagar kom han tillbaka. Den här gången var kyrkan stängd, men pastors-
frun råkade se honom på gatan och bjöd in honom. Han berättade att han i kyrkan hade upplevt en frid som han aldrig känt förut. Han fick igen samtala med pastorsfrun och en annan person. Han hade många frågor och han förundrade sig över hur Gud skulle kunna bli en människa bland oss.

Mannen kom tillbaka till kyrkan för att han upplevde frid där.



Jag förstår honom. Jag går gärna till platser där jag känner frid och jag umgås gärna med människor som utstrålar frid. Ofta beror den här friden på att Jesus är där, han är Fridsfursten och där han är där är det frid även om omständigheterna är oroliga.

Ofta beror den här friden på att Jesus är där, han är Fridsfursten och där han är där är det frid även om omständigheterna är oroliga.

När vi är på de här ställena och möter de här människorna kan Jesus väcka tro i oss.

Min bön för mig och för dig är att vi år 2025 skulle vara i sammanhang där Jesus väcker tro i oss.

Text: Gunilla Riska


Mest läst

    Johan Sandberg. Det är med ett lätt vemod jag igen får konstatera att semestern är slut och att skolorna börjat. Inte för att jag har något emot att börja jobba igen. Det är rätt skönt att återgå till vardagsrutinerna utan att varje dag behöva ägna tankemöda åt familjens program eftersom dagen är färdigt inrutad. 25.8.2011 kl. 00:00

    Teologi. Tro gärna, men var inte för radikal. Det är merparten av finländarnas inställning till religion, visar en färsk internationell undersökning. 24.8.2011 kl. 00:00

    Människa. Eveliina Kujala är volontär i Taizé. – Första gången jag var här avskydde jag det. 24.8.2011 kl. 00:00

    Insändare. Jag vill tacka Eva Hietanen för hennes synnerligen visa och tänkvärda insändare i KP nr 33! Jag håller med  Eva om att vi nog måste söka orsakerna i den andliga och osynliga världen, då vi talar om det hemska som Breivik gjorde i Norge,. Jag gillade särskilt denna mening i Evas insändare: "Så handfallna som vi nu står inför det onda borde vi kristna inte behöva vara". Precis som Eva har också jag ständigt förundrat mig över den handfallenhet och förvåning som många, även kristna, har visat efter våldsdåden i Norge. Man hör ofta kommentarer som: "det här är ofattbart", "hur KAN nåt sådant här hända?" eller "varifrån kommer denna ondska?". Men, ÄR det nu verkligen så ofattbart det som har hänt? Bibeln säger trots allt att det finns en personlig djävul, en fallen ängel som enbart är ute efter att: "stjäla, slakta och döda"(Joh 10:10). 1 Petrusbrevet 5:8 säger: "er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka". Jag finner det tragiskt att vissa kristna kan sin Bibel så dåligt, att de inte kan lokalisera varifrån ondskan kommer. Om djävulen bara vill stjäla, slakta och döda, och går runt som ett rytande lejon, behöver vi då verkligen vara osäkra på vilken andemakt som inspirerade Breivik till att meja ner oskyldiga människor? Med tanke på att djävulen och hans många demoner är närvarande här i denna fallna värld, är det snarare mer ofattbart att det inte händer ännu mer elände i världen än vad det faktiskt gör. Till all lycka behöver vi som kristna dock inte vara rädda för satan. Vi vet att Jesus har vunnit seger över all ondska på Golgata kors, då han dog och uppstod för att ge oss liv och liv i överflöd. Tror vi på Honom, så har vi evigt liv, och ingen kan ta det livet ifrån oss. Dödar någon vår jordiska kropp, så kommer vi till himlen, där vi får njuta av en mycket godare värld än denna. I Guds närhet är vi trygga och skyddade mot djävulen. 23.8.2011 kl. 00:00

    Kyrka. Samma kapell. Ena församlingen går i procession med rökelsekar. Andra har ett lovsångsteam. Håller församlingarna på att nischa sig? 23.8.2011 kl. 00:00

    Teologi. Teologernas åsikter om yoga går i sär. Max-Olav Lassila avråder kristna från yogaträning, men Patrik Hagman tycker inte att man kan dra allt österländskt över en kam. 22.8.2011 kl. 00:00

    Människa. För drygt fem år sedan förlorade Heidi och Ove Hagnäs sin dotter Moa i en tragisk drunkningsolycka hemma på gården i Kronoby. Kort därefter insjuknade Heidi i cancer. 19.8.2011 kl. 00:00

    Marina Wiik. 18.8.2011 kl. 00:00

    Kyrka. Militära experter tillkallades till Pedersöre församlingshem i går för att ta hand om en krigstida granat som hittades i närheten av ingången till pastorskansliet i Kyrkostrand. 18.8.2011 kl. 00:00

    Kyrka. Pressträffar med medierna, andlig fördjupning och smarta förvaltningsstrategier. Den stora utmaningen för stiftets biskop och domkapitlet är ändå att inspirera dem som jobbar i kyrkan att hålla ångan uppe. 17.8.2011 kl. 00:00

    Världen. Situationen i det hungersdrabbade Etiopien ser ut att vara värre än befarat. Brunnar har sinat och skolor stängt. Får området inte tillräcklig hjälp inom det närmaste halvåret befaras både epidemier och utbredd hungersdöd. 17.8.2011 kl. 00:00

    Insändare. Jag har i ca 25 år studerat samtal och relationer i kristenheten. Nu har jag en gedigen dokumentation och vill utöka min "arena". Jag bloggar MEN JAG VILL HA MER PLATS! Vilka möjligheter finns? 16.8.2011 kl. 00:00

    Kyrka. Kan skriftskolundervisningen utgå från konfirmandernas frågor och erfarenheter utan att den kristna kärnan går förlorad? Matteus församling i Helsingfors tycker att en modernisering är nödvändig. 11.8.2011 kl. 00:00

    Människa. Till vardags är han kylmontör, på fritiden gör han musik, pratar teologi och planerar Metallmässor. 10.8.2011 kl. 00:00

    kvevlax. Över 30 år undervisade han i musik i grundskolan. Men också efter pensioneringen är musiken ett heltidsjobb för Yngve Svarvar. Hans engagemang som kör- och orkesterledare ser inte till församlingsgränser 30.9.2020 kl. 12:40

    samiska. Mari Valjakka gläds över att som samepräst kunna bidra till att de samiska språken går vidare till en ny generation – något som inte var självklart när hon själv växte upp. 21.9.2020 kl. 13:16

    äktenskapssyn. I dag kom beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen – Uleåborgs domkapitel hade rätt att utfärda en varning till präst som vigt ett samkönat par. Rättsväsendet griper inte in för att hjälpa kyrkan fatta beslut om äktenskapssynen – men kyrkan måste enligt biskop Bo-Göran Åstrand bestämma sig snart. 18.9.2020 kl. 16:15

    Borgå stift. Se alla nyheter från domkapitlet i Borgå inne i artikeln. 18.9.2020 kl. 12:25

    diakoni. I många år kunde Nina Lindfors andas ut bara om veckosluten – då kom ingen post, och hon slapp högarna av obetalda räkningar och indrivningsbrev. Utan stöd från församlingens diakoniarbetare Taina Sandberg hade hon inte orkat. De brukar mötas på Ninas favoritplats: i skogen. 17.9.2020 kl. 15:20

    Mest läst