Johannes Häger är ute med nya bandet Streetlight.

"Öppnade väg för mig, men lovsången är inte heligare än andra musikstilar"

musik.

Efter många år inom kristen musik vill Johannes Häger nu jobba utom kyrkornas väggar med sitt nya band. Men touchen i texterna av hans tro har inte försvunnit.

12.12.2024 kl. 10:00

På en musikbar i Jönköping släpper det lokala bandet Street­light sitt första album en lördagskväll 2023. Det är melodisk vuxen­rock i genren Toto och Journey från 1980-talet.

– Det sägs att den musik man lyssnar på när man är sjutton kommer att följa med resten av livet, säger Johannes Häger som har skrivit de flesta låtarna på debutalbumet Ignition.

Brittiska Classic Rock Magazine i London kallar det ”en klart lysande start av ett band med en jätte­potential”.

Johannes Häger från Larsmo är sedan början av 2000-talet en musikprofil inom kristen musik med tonvikt på lovsång i Finland och Sverige. Han reste också med sin fru Lina som sångduo på kristna samlingar och festivaler.

"Far och son, Gud och människa. Om att vända om och komma hem igen,"

Sedan pandemin har de hållit paus. I dag vill Johannes Häger gärna jobba utan­för kyrkans väggar. Streetlight är inte ett uttalat kristet band; texterna grundar sig däremot fortfarande i hans kristna livssyn.

– I den förlorade sonen-perspektivet, far och son, Gud och människa. Om att vända om och komma hem igen, om längtan efter närhet och intimitet, säger han.

Ner för kanan och upp igen

Lite senare i livet än många andra blev Johannes och Lina Häger föräldrar. Deras son är nu två och ett halvt år. Kring honom blev också en av låtarna på debutalbumet, Chutes
and ladders
, till.

Då väntade vi Zacharias, och jag skrev den som en text till honom. Om far och son, men också som en Gud och männi­ska-text. There will be chutes and ladders, det är rutsch­kanor i livet att åka utför, och stegar att klättra upp igen när man har hamnat på ruta ett.

Studio i röd stuga

Vid den vindlande gamla landsvägen mellan Gränna och Huskvarna i Småland visar en skylt uppåt kullarna: Musik­studio.

I en röd stuga i en gårdsgrupp ovanför insjölandskapet lever Johannes Häger i dag på att vara studio­tekniker, allround­musiker, back vocal och arrangör för allt från musikstuderande i trakten till artister på topplistorna i Sverige.

Någonstans finns drömmen om att vara ute och spela mera med Streetlight och kanske ha en del av inkomsterna från det. Bandet är lanserat på en italiensk rocklabel med band från hela världen.

"Jag sitter aldrig med gitarr eller piano bara för att oplanerat komma på någonting. Jag sätter mig ner för att skriva en låt."

Idéord på mobilen

Johannes Häger skriver aktivt nya låtar, nästan alltid på beställning, säger han.

– Jag sitter aldrig med gitarr eller piano bara för att oplanerat komma på någonting. Jag sätter mig ner för att skriva en låt och värka fram idéer. Ofta utgår jag från låtens titel, ord eller fraser jag har samlat på mobilen, från filmer, tv-serier och så vidare.

I sin egen studio får han snabbt till en demo, programmerar trummor och bas, spelar gitarr och synt själv och sjunger en demotext på nonsens­engelska för att få soundet.

– Och sedan får den vila en vecka eller två, och så hör jag på nytt om idén höll eller inte.

Uppvuxen vid Inremissionshemmet

Johannes Häger växte upp kring Luthersk Inre­missions bas i Larsmo. Hans pappa var predikant i föreningen och hans mamma redaktör för dess tidning och värdinna på Inremissionshemmet.

I syskonskaran fanns inga stora krav på att Johannes, näst yngst, skulle sitta med på möten och gudstjänster.

– Jag gick mera utanför och kollade hastighetsmätarna på de parkerade bilarna, hur fort de gick.

"Själv gillade jag Herreys. Mina kompisar lyssnade på Kiss."

I Johannes barndom hade lovsångs­genren inte brutit igenom. Vid Inremissionens gudstjänster sjöng man ”bibelkörer”, enklare medi­tativa sånger under förbönen, minns han.

– Själv gillade jag Herreys. Mina kompisar lyssnade på Kiss, men dem fick jag inte lyssna på hemma. När de spelade Kiss gick jag hem. Men nu efteråt kan jag tänka att det var då min fascination för hårdrock började.

Johannes Häger lärde sig spela trummor av sin äldre systers man, lärde sig gitarr och hade snart sitt första band, Vivid Veins.

– Men hårdrock med elgitarr och trummor var inte okej i Larsmo församling på det glada 80-talet. Vi var ett kristet band med kristna texter, men vi fick inte spela inom kyrkans väggar. Vi tyckte det var löjligt, och mina föräldrar stod också på min sida.

Onväntad nytändning av lovsång

Efter några års musikstudier i Åbo hoppade Johannes Häger av och blev ungdoms­ledare i Nykarleby. Och sedan kom Piteåresan med lovsångsteamet där han spelade gitarr. Fast motvilligt; den musikaliskt rätt så enkla lovsången var inte riktigt hans grej.

– Jag försökte först hitta någon ursäkt att inte behöva åka. Men veckan på en Oas-konferens blev en ganska stor andlig upplevelse för mig. Jag fick på något sätt uppleva den helige Ande på ett nytt sätt, och lovsången blev en hjälp i min gudsrelation, att komma närmare Gud.

Johannes Häger flyttade till Sverige för att studera vidare i den kristna musikgenren. Där träffade han också sin fru Lina, uppvuxen i en frikyrklig pastorsfamilj. För snart 20 år sedan kom sedan hans eget första album med lovsånger, Lovsångsljud ut.

"Vi kristna lägger energi på gränser mellan vi och dom, istället för att fokusera på centrum, på Jesus. Som har en öppen famn."

Worship-kulturen loopar kring pengarna

Från de enkla lovsångsteamen till dagens worship-kultur – Johannes Häger är fundersam inför utvecklingen:

– Det är väldigt influerat av Hillsong och några amerikanska församlingar som nästan har patent på genren. Musikstilen är stor och svulstig med mycket atmosfär i ljudbilden. Det är långa låtar på åtta-nio minuter och mycket upprepningar. Men man har märkt att det funkar, också kommersiellt.

– Men gudstjänstmusiken kommer att förändras. Lovsången är inte heligare än andra musikstilar och varar inte för evigt. Jag tror solo eller mer förmedlande sång kommer att bli vanligare igen.

Särskilt under pandemin har Johannes Häger också tänkt mycket på kyrkan i stort.

– Vi kristna lägger så mycket energi på gränser mellan vi och dom, istället för att fokusera på centrum som är Jesus. Och på att han har en öppen famn, säger han. Stänger vi in oss för mycket får vi en religion i konserverad form, men missar människorna utanför.

Hans band Streetlight är snart ute med sitt andra album.

– – –

Johannes Häger har också valt Julmusik 2024 för Kyrkpressens läsare. Här är Spotifylistan.

FAKTA: Johannes Häger

  • 48-årig musiker, låtskrivare och musikproducent i Huskvarna, Sverige.
  • Född och uppvuxen i Larsmo, Finland
  • Gift med Lina som är musiklärare, pappa till Zacharias
  • Band: bland andra Paddington, Praise Unit, Bullock Hearts och nystartade Street­light
  • Instrument: Sång, gitarr, bas, synt
  • Går i kyrkan: Kungsportskyrkan, Huskvarna, hör till Evangeliska frikyrkan EFK.
Text och foto: Jan-Erik Andelin


I sitt arbete som lärare försöker Jerker Ohls få det unika som finns i eleven att blomma upp. Han ser att Gud satt det fina och ärliga i den människan. 14.11.2013 kl. 06:35

Men kristendomen behövs i skolan, anser många lärare. Det framgick vid en öppen diskussion i Vasa som SFP:s specialförening Kristet samhällsansvar och dess regionutskott i Österbotten ordnade. 12.11.2013 kl. 08:00

Kari Mäkinen. Finlands ärkebiskop Kari Mäkinen vädjar till finländarna att hjälpa Filippinerna. 11.11.2013 kl. 15:44

Stiftsdagarna. De sista förberedelserna inför stiftsdagarna pågårsom bäst. Deltagarantalet uppgår nu till över 400 personer. 11.11.2013 kl. 11:02

församlingsval. I framtiden ska församlingsvalet klaras av på och en och samma dag. Det har kyrkomötet beslutat. 8.11.2013 kl. 15:50

Stiftsdagar. Festen på lördag kväll vid Stiftdagarna kommer att direktsändas på Yles webbsidor. 8.11.2013 kl. 15:06

Knapp omröstning stoppade förslag om att luckra upp den kvalificerade majoriteten. 6.11.2013 kl. 13:20

Domprostgården. Domprostgården i Borgå ska användas som mötesutrymme och festvåning för både den svenska och finska församlingen samt arbetsutrymme för den svenska församlingens präster. Därmed avstår domprosten Mats Lingård från sin rätt att bo i huset. 6.11.2013 kl. 09:12

Stig Kankkonen. Den andliga verksamheten på stiftsgården Lärkkulla har försvunnit ut i marginalen, säger Stig Kankkonen. 4.11.2013 kl. 10:03

Höstdagarna. Vad har artisten Musta Barbaari, ett par cyklande enhjulingstvillingar från Stockholm och biskop Björn Vikström gemensamt? De var alla på Höstdagarna. 4.11.2013 kl. 10:12

Församlingsvalet i november år 2014 ska bli ett endagsval. Det är ett av de beslut som kyrkomötet ska fatta under sin pågående höstsession i Åbo. 4.11.2013 kl. 12:56

För åtta år sedan förde kärleken skådespelaren Anna Grönblom från Vasa till en liten by i Laihela. På de öppna slätterna fann hon ro och där återhämtade hon sig efter ha varit ordentligt utbränd. 31.10.2013 kl. 09:13

En man iklädd muslimsk dräkt härjade i Kasbergets kyrka i östra Helsingfors på tisdagskvällen. Mannen kastade en stor sten genom fönstret på kyrkans ytterdörr och ropade hotelser utanför kyrkan, rapporterar Radio Dei. 30.10.2013 kl. 15:56

En del av Kyrkostyrelsens fastigheter på Skatudden i Helsingfors byggs om till bostäder. 30.10.2013 kl. 13:58

Tuva Korsström. När Tuva Korsström gjorde en djupdykning in i den finlandssvenska litteraturen hittade hon många andliga spår. Innanför pärmarna gömde sig mysticism, naken gudslängtan, nåd och försoning. 30.10.2013 kl. 08:00

BÖN. När man inte klarar av att be kan man testa att be på ett nytt sätt. 3.9.2021 kl. 15:18

RÄTTEGÅNG. Besvärstiden gick ut och hovrättens dom överklagades inte – den frikännande domen i målet mot Martyrkyrkans vänner står alltså fast. 2.9.2021 kl. 16:56

studieliv. Sonja Jakobsson rör sig i högskolornas korridorer och får ägna sig åt något av det hon gillar mest – att höra människors berättelser. 2.9.2021 kl. 16:52

studier. Moa Widjeskog studerar på ett kristet college i Kentucky. Hon har mött värme och vänlighet, men också attityder som är helt främmande för henne. 2.9.2021 kl. 09:19

LIVSBANA. Vanligtvis säger man att man snubblat in i en karriär. Det gjorde inte Mårten Wallendahl. En kompis som snubblade över honom ledde in honom på den livsbana han nu är i. 1.9.2021 kl. 16:37