Hela Sydamerika oroar sig för kaoset i Venezuela. Här ett solidaritetsmöte i Peru.

Luthersk, latinamerikansk och liten – så lever kyrkorna i turbulensen

LATINAMERIKA.

I Sydamerika är de lutherska kyrkorna försvinnande små. Men de har sin plats i samhällen som genom årtiondena har förblivit turbulenta. Kyrkpressen talade med ”presidenterna” för kyrkorna i
Venezuela och Bolivia.

17.9.2024 kl. 10:00

De är biskopar, men den termen är för katolsk för dem så de kallar sig kyrkoledare, presidente, de lutherska ledarna Freddy Choque från Bolivia och Gerardo Hands från Venezuela.

Lutherdomen i det katolskt, och numera också evangelikalt, dominerade Latinamerika är försvinnande liten.

Bolivias lutherska kyrka räknar med 10 000 gudstjänstbesökande medlemmar. Den har byggts upp på 1930-talet av amerikanska lutherska missionärer som lämnade fruar och barn i Amerika och tog båten till Chile och arbetade sig upp från kusten till bergs­landskapen i Bolivia. Där hade de den första tiden svårt med den tunna luften och var rädda för att dö, säger Freddy Choque.

"När det första missionärerna från USA drog sig tillbaka sprack kyrkan. Där lokala bolivianer tog över hade man till en början inga pengar, resurser eller löner."

Den evangelisk-lutherska kyrkan i Bolivia har ett starkt fotfäste bland ursprungsbefolkningen i landet och gudstjänsterna är ofta flerspråkiga, åtminstone på spanska och aymara. Men bland lutherska kyrkor i Sydamerika är Bolivias kyrka faktiskt störst.

Missionärerna från USA drog sig tillbaka på 1970-talet och då sprack kyrkan; i den kyrka Freddy Choque själv leder tog lokala bolivianer över ledningen, till en början utan pengar, resurser eller ens löner, säger Freddy Choque.

Venezuela: Rötter i Lettland

Venezuelas evangelisk-lutherska kyrka byggdes upp på 1950-talet av tyska emigranter från bland annat Lettland och Ungern. Gudstjänstlivet har också förblivit mera ”europeiskt”. Själv har Gerardo Hands, 69, brittiska rötter.

De aktiva lutheranerna i Venezuela är bara 1 200 till antalet. Kyrkan lider dessutom av den urspårade socialistiska regim som sedan den fick makten 1999 har fört landet i fattigdom, mass­flykt och misär.

– Omkring åtta miljoner venezolaner bor redan utomlands och efter presidentvalet i somras räknar man med att ytterligare två miljoner ska lämna landet, säger Gerardo Hands.

Hans eget samfund tappar därmed också medlemmar. Många flyr av ekonomiska skäl till grannländer som Colombia och Brasilien, eller till USA. De tyska familjer som var med om att grunda kyrkan har också antingen emigrerat, eller dött ut. Kyrkan har just nu nästan inga präster, utan Gerardo Hands får jobba med att utbilda lekmän för uppgifter i kyrkan.

En av den venezolanska lutherska kyrkans fokus är kring den nationella krisen kring barnen i landet. Ofta följer de inte med föräldrarna utomlands, utan lämnas hos mor- och farföräldrar eller andra släktingar.

– Förr emigrerade högutbildade, läkare, ingenjörer, arkitekter, universitetslärare. De senaste tio åren har det varit människor från mellan- och lägre mellanskikt. De fattiga.

Varför följer inte barnen med sina föräldrar?

– De har inte råd att försörja dem utomlands. Många har tänkt sig att bara flytta bort för en tid för att kunna skicka hem pengar till familjen.

Den utbredda fattigdomen i Venezuela har också lett till att familjerna faller sönder helt och hållet och barnen blir gatubarn, dras in i kriminella gäng, droger eller blir sexuellt utnyttjade.

– Barnen är väldigt sårbara. Det är upp till oss att arbeta för att skydda och försvara dem.

Venezuela har styrts socialistiskt under presidenterna Hugo Chávez (till 2013) och sedan efterträdaren Nicholas Maduro, långt från nordiska social­demokratiska idéer om ett jämlikt folkhem. Valet i juli där Maduro blev omvald har internationellt anklagats brett för valfusk.

Bolivia: Kyrkan undviker politik

Sydamerika är en väldig kontinent. Från Gerardo Hands bas i Valencia i Venezuela till Freddy Choques kansli i La Paz i Bolivia är det tretusen kilometer rakt söderut.

De två träffas ändå årligen vid de nord- och sydamerikanska lutherska kyrkornas gemensamma ledarskonferens Col. Gerardo har besökt Bolivias lutherska kyrka; Freddy är ännu skyldig honom en svarsvisit.

– Hans kyrka är mera latinamerikansk, säger Gerardo Hands om Bolivias kyrka, vi är mera formella. De har latiniserat sin liturgi och sjunger med cuatro, den där lilla gitarren.

"För att växa måste vi evangelisera, knacka dörr, tala om för människor att Gud älskar dem. Det är så vi växer."

Också Freddy Choques Bolivia är ett land med tvära kast i politiken. Också här har kyrkan ett omfattande socialt arbete. Trots att landet har haft flera vänsterregeringar har landets senat gett erkänsla för kyrkans arbete.

– Vi befattar oss inte med politiska teman. Oberoende av vad som är höger och vänster gör vi det vi ska som kyrka, säger Freddy Choque.

I det kyrkliga landskapet arbetar den lutherska kyrkan ofta med dem som har det ekonomiskt allra knappast.

– Överklassen har alltid varit katolsk, amerikanerna har kommit med sina engelskspråkiga skolor och riktat sig till medelklassen. Och vi arbetar därifrån neråt, med landsbygden, med indigenos, ursprungsbefolkningen.

Så är det också ett av kyrkans viktiga sociala arbeten att förse byar med rent dricksvatten.

Särdrag hos Bolivias lutheraner kan Freddy Choque egentligen inte peka på. Församlingarna har olika stil, och gudstjänsterna kan vara ganska olika. En kyrkohandbok har kyrkan visserligen, men den tar man mest fram bara vid större högtider, säger han.

Kyrkan i Bolivia har 100 församlingar och etablerar också nya. Det sker för det mesta med evangelisationen först, mera sällan via socialt arbete.

– Jag skickades nyligen för att öppna en ny församling. Vi besökte stadsdelen, delade ut flyers, bjöd in kyrkan, hade någonting för barnen.För att växa måste vi evangelisera, knacka dörr, tala om för människor att Gud älskar dem. Det är så vi växer.


FAKTA: Mål för finländsk mission

  • De lutherska kyrkorna i Bolivia och Venezuela får vardera stöd av Finska missionssällskapet FMS.
  • Bolivias lutherska kyrka har omkring 10 000 gudstjänstbesökande medlemmar. FMS sänder snart en missionär, som bland andra Kyrkslätt församling stöder, till landet.
  • Venezuelas lutherska kyrka drabbas hårt av massemigrationen och har 1 200 medlemmar och stor brist på präster. FMS har deltagit i att 40 000 barn i fjol fick nödhjälp, främst mat.
  • För tillfället verkar inga finländska missionärer i länderna. Senare i år får Bolivia en finländsk FMS-missionär som stöds av bland andra Kyrkslätts svenska församling.
  • Ländernas kyrkoledare besökte Finland vid missionspartnersamtalen i Helsingfors i augusti.
Jan-Erik Andelin


Kyrka. Nokiamissionens ledare Markku Koivisto har fått lämna sin tjänst på grund av sexuella överträdelser. 30.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Svenskspråkiga fångar i Finland har små chanser till själavård på sitt modersmål. Nu ska det andliga arbetet bland fångarna förbättras. 30.8.2011 kl. 00:00

Kultur. Han gick omkring och bar på melodislingor som pockade på att få komma ut. Under sin alterneringsledighet skrev Philip Hällund tio psalmer. 29.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. De svenskspråkiga församlingarnas ”riksdag” stiftsfullmäktige samlas undantagsvis inte i höst. 29.8.2011 kl. 00:00

Kultur. Det är svårt att vara stadsbo. Alla utanför ring ettan vet ”precis” hurdan du är. Ännu värre är det – som i Kjell Westös fall – att vara född förortsbo med rötterna utanför stadskärnan. Då vet också de som gynnats av storken och blivit nedsläppta inom spårvagnsnätet ”precis” hurdan du är. 26.8.2011 kl. 00:00

Människa. Hans första fråga till stamgästerna på Helsingfors järnvägsstation är inte ”känner du Jesus?, utan ”Hur mår du?”. 25.8.2011 kl. 00:00

Ledare. Hösten rullar igång verksamhetsmaskineriet i församlingarna. Samtidigt går – även den här hösten – mer än en församlingsanställd tillbaka till jobbet med en molande oro i maggropen. Ska man faktiskt orka ännu ett varv? Alla orkar inte heller. 25.8.2011 kl. 00:00

Johan Sandberg. Det är med ett lätt vemod jag igen får konstatera att semestern är slut och att skolorna börjat. Inte för att jag har något emot att börja jobba igen. Det är rätt skönt att återgå till vardagsrutinerna utan att varje dag behöva ägna tankemöda åt familjens program eftersom dagen är färdigt inrutad. 25.8.2011 kl. 00:00

Teologi. Tro gärna, men var inte för radikal. Det är merparten av finländarnas inställning till religion, visar en färsk internationell undersökning. 24.8.2011 kl. 00:00

Människa. Eveliina Kujala är volontär i Taizé. – Första gången jag var här avskydde jag det. 24.8.2011 kl. 00:00

Insändare. Jag vill tacka Eva Hietanen för hennes synnerligen visa och tänkvärda insändare i KP nr 33! Jag håller med  Eva om att vi nog måste söka orsakerna i den andliga och osynliga världen, då vi talar om det hemska som Breivik gjorde i Norge,. Jag gillade särskilt denna mening i Evas insändare: "Så handfallna som vi nu står inför det onda borde vi kristna inte behöva vara". Precis som Eva har också jag ständigt förundrat mig över den handfallenhet och förvåning som många, även kristna, har visat efter våldsdåden i Norge. Man hör ofta kommentarer som: "det här är ofattbart", "hur KAN nåt sådant här hända?" eller "varifrån kommer denna ondska?". Men, ÄR det nu verkligen så ofattbart det som har hänt? Bibeln säger trots allt att det finns en personlig djävul, en fallen ängel som enbart är ute efter att: "stjäla, slakta och döda"(Joh 10:10). 1 Petrusbrevet 5:8 säger: "er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka". Jag finner det tragiskt att vissa kristna kan sin Bibel så dåligt, att de inte kan lokalisera varifrån ondskan kommer. Om djävulen bara vill stjäla, slakta och döda, och går runt som ett rytande lejon, behöver vi då verkligen vara osäkra på vilken andemakt som inspirerade Breivik till att meja ner oskyldiga människor? Med tanke på att djävulen och hans många demoner är närvarande här i denna fallna värld, är det snarare mer ofattbart att det inte händer ännu mer elände i världen än vad det faktiskt gör. Till all lycka behöver vi som kristna dock inte vara rädda för satan. Vi vet att Jesus har vunnit seger över all ondska på Golgata kors, då han dog och uppstod för att ge oss liv och liv i överflöd. Tror vi på Honom, så har vi evigt liv, och ingen kan ta det livet ifrån oss. Dödar någon vår jordiska kropp, så kommer vi till himlen, där vi får njuta av en mycket godare värld än denna. I Guds närhet är vi trygga och skyddade mot djävulen. 23.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Samma kapell. Ena församlingen går i procession med rökelsekar. Andra har ett lovsångsteam. Håller församlingarna på att nischa sig? 23.8.2011 kl. 00:00

Teologi. Teologernas åsikter om yoga går i sär. Max-Olav Lassila avråder kristna från yogaträning, men Patrik Hagman tycker inte att man kan dra allt österländskt över en kam. 22.8.2011 kl. 00:00

Människa. För drygt fem år sedan förlorade Heidi och Ove Hagnäs sin dotter Moa i en tragisk drunkningsolycka hemma på gården i Kronoby. Kort därefter insjuknade Heidi i cancer. 19.8.2011 kl. 00:00

Marina Wiik. 18.8.2011 kl. 00:00

kulturpris. – Det var en komplett överraskning. Jag känner mig väldigt hedrad och djupt och ödmjukt tacksam, säger Birgitta Sarelin som tilldelas Församlingsförbundets kulturpris för sitt engagemang för den finlandssvenska psalmboken och psalmsången i Borgå stift. 16.12.2020 kl. 15:00

frågesport. Börja julen med att testa dina julkunskaper! Varför inte utmana en vän? Bland alla tävlande lottar vi ut Christa Mickelssons bok "Ett blodkärl som brast". 16.12.2020 kl. 10:05

annorlunda jul. – Fira den jul du kan och vill fira i år, säger Hilkka Olkinuora. Jultraditionerna handlar inte alltid om vad man gör – utan om varför man gör det. 16.12.2020 kl. 11:00

prostar. Biskop Bo-Göran Åstrand har utnämnt tre nya prostar: kyrkoherden i Larsmo församling Max-Olav Lassila, kyrkoherden i Tammerfors svenska församling Kim Rantala och chefen för familjerådgivningscentralen inom Raseborgs kyrkliga samfällighet Ann-Sofi Storbacka. 15.12.2020 kl. 16:14

jultraditioner. "Gemenskapen i församlingsvåningen blir det egentliga julfirandet." 16.12.2020 kl. 10:00