Ungdomsfoto på Yvonne ”Vonna” Terlinden. Hon installerades i slutet av maj som kyrkoherde i Karis-Pojo svenska församling.

”Du behöver inte bära din tro”

ETT GOTT RÅD.

Om Yvonne Terlinden fick en pratstund med sitt yngre jag skulle hon diskutera sin rastlöshet och sin perfektionism.

6.6.2024 kl. 08:00

Yvonne Terlinden är nyinstallerad kyrkoherde i Karis-Pojo svenska församling. När hon var tjugo år kallades hon ”Vonna” av de flesta, studerade teologi i Åbo för andra året och hade fullt upp.

– Jag var en person som försökte göra väl ifrån sig. Jag har kanske rentav varit för prestationsorienterad och plikttrogen. Men mitt tjugoåriga jag hade en längtan efter upplevelser.

Som tjugoåring åkte hon iväg på ett sabbatsår till Jerusalem, där hon jobbade med som volontär för Finska Missionssällskapet.

– Det var en viktig erfarenhet för mig, och beskrev också den rastlöshet som alltid följt mig. Jag har alltid velat söka något nytt, lära mig något nytt.

Under åren har hon funderat på rastlösheten – är den en bra sak eller en dålig?

– Idag ser jag att jag lärde mig mycket tack vare den. Jag har lätt för att anpassa mig till nya ställen och uppgifter.


Om du fick träffa ditt tjugoåriga jag, vad skulle du säga till henne?

– Jag är tillfreds med mitt liv, som det blivit. Men jag skulle kanske säga till mig själv: Försök bromsa lite. Du behöver inte prestera så mycket, du kan ta det lite lugnare och njuta av att bara vara tillsammans med andra och söka det som är gott i gemenskapen.

Hon skulle också vilja säga något om vad man ska göra med sig själv när man är en människa som samtidigt drivs av en stor nyfikenhet, men som också är en praktisk och pragmatisk person.

– Jag skulle säga till mig själv att bejaka tänkandet och studerandet på ett sådant sätt att det inte bara blir en prestation. Jag skulle säga att det kan bli ett uttryck för vem jag är snarare än något jag gör för någon annan. Jag skulle se till att jag drivs av en inre nyfikenhet och ett behov av att studera och lära mig. Det finns också en inre glöd, som jag lärde mig mer om när jag kom tillbaka efter mitt sabbatsår.


Fick du någonsin dåliga vitsord? Blev du ledsen då?

– Det hände, och det besvärade mig. Jag minns en tent som jag måste tenta många gånger … det var en jättesvår finsk kurs i hermeneutik. Det störde mig.


Ångrar du något större livsval?

– Jag tänker inte att jag borde ha gjort något annat, men att jag kunde ha gjort något annat. Vad skulle det ha blivit av mig om jag exempelvis läst litteratur? Eller om jag varit färdigare med frågan om att bli präst? Jag skulle inte välja bort något, men hade velat prova andra möjligheter.


Vad skulle du säga till ditt unga, kristna jag?

– Jag har alltid varit trygg i min tro, men under studietiden kom jag i kontakt med andra trosuttryck och började undra om jag kanske borde vara annorlunda på något sätt. Om det skulle jag säga: Du har fått det du fått genom de sammanhang du varit med i, och det är bra så.

Med åren har hon landat i att våra mänskliga villkor är sådana att ingen lever ett fullkomligt liv.

– Vi lever i vår egen och andras bristfällighet, och mitt i det får vi ändå vara trygga, för vi behöver inte bära vår egen tro.

Som ung hade hon en högljudd inre kritiker som satt på axeln och klankade på henne för saker hon gjorde fel. Kritikern sitter kvar.

– Men jag har blivit mer du med den och ger den inte lika stor uppmärksamhet som förr. Det finns andra röster som är starkare. Jag blir kanske aldrig av med den, men jag har lärt mig att leva med den.

Text och foto: Sofia Torvalds


Bok. Att ta sin konst på allvar, att försöka välja sitt liv och ibland inse att det inte går. Ylva Pereras debutroman Dödsdalsdansösen handlar om att leva i en värld som kunde vara magisk men ofta blir tragisk. – Jag tror vi alla längtar efter att misslyckas men ändå märka att det bär. 17.10.2016 kl. 13:09

Bok. Naondel är Maria Turtschaninoffs mest imponerande verk hittills, tycker Kyrkpressens recensent Sofia Torvalds. 17.10.2016 kl. 13:22

Klockringning. Berghälls kyrka var först med klockringning varje dag för offren i Aleppo. Nu hakar fler församlingar på. 13.10.2016 kl. 11:02

Specialmässa. "Tänk dig Beatles LP skiva som hakat upp sig samtidigt som du hör tvättmaskinen slå på centrifugen." 12.10.2016 kl. 10:07

Äktenskap. Vilken betydelse har ett församlingsråds vädjan för den kyrkliga beslutsgången? Inte nödvändigtvis försumbar, säger kyrkomötesombudet Åsa A Westerlund. 10.10.2016 kl. 16:29

kommentar. "Mellan raderna fångar de det vackra i det småskaliga, det fina i att komma från en liten ort och inte bara vara tillfreds med det utan också stolt." Det här är ett lov till KAJ. 7.10.2016 kl. 12:45

äktenskap. – Jag känner en stor sorg över att de samkönade äktenskapen inte blir behandlade likvärdigt, men det är orimligt att vi präster ska bryta det löfte vi gett, säger Helene Liljeström. 6.10.2016 kl. 16:24

äktenskap. Börja förbereda för konkreta förändringar som gör det möjligt för prästerna att viga alla par som har rätt till vigsel enligt Finlands lag. Det vädjar Paulus församling i Helsingfors om till biskops- och kyrkomötet. 6.10.2016 kl. 15:59

präst. Vad händer när man går omkring på stan med prästkragen på? Vi frågade tio präster och fick tio spännande svar. 6.10.2016 kl. 10:57

religionsfrihet. Barnets rätt att välja sin åskådning förverkligas först när barnet har getts tillfälle att bli medveten om livsåskådningar, säger Sylvia Tast. 6.10.2016 kl. 10:21

profilen. Livet går inte att kontrollera, ändå frågor ofta människor som blivit sjuka vad de hade kunnat göra annorlunda. – Min uppgift som kristen läkare är att försöka hjälpa människor att lära sig leva med det som hänt. 6.10.2016 kl. 08:36

Bok. Teorin att Jesus levde sina ungdomsår i Indien broderas ut i Taavi Kassilas bok om Jesus tysta år. 6.10.2016 kl. 09:50

Regnbågsmässa. Biskop Guy Erwin från den amerikanska lutherska kyrkan ELCA:s Los Angeles-stift kommer att besöka Helsingfors i oktober. 3.10.2016 kl. 13:59

teater. Det är en berättelse om människor som har förlorat sin moraliska kompass snarare än sitt hopp, skriver Erika Rönngård om Wasa Teaters Mor Kurage och hennes barn. 30.9.2016 kl. 15:23

äktenskap. Biskopen var överraskande tydlig när han talade till stiftets alla präster: Följ kyrkans ordning, vig inte samkönade par. 28.9.2016 kl. 14:33

BISKOPENS JULHÄLSNING. Den här vintern ska jag göra något jag aldrig gjort förut. När det blir riktigt kallt kommer jag att ta på mig gröna, stickade sockor. Jag är inte riktigt van vid det. Jag trivs mera i svart. Men de här sockorna är speciella. Jag fick dem av några diakoniarbetare som en hälsning för att kyrkans diakoni fyller 150 år i år. Och grönt är diakonins färg, livets och medmänsklighetens färg. 25.12.2022 kl. 10:00

HJÄLP. En läsare efterlyste fakta om diakoni, vilket passar fint som final på diakonins jubileumsår, och som avstamp för det nya året. Vet du vad som utmärker en diakonal församling och vilka egenskaper en diakoniarbetare inte klarar sig utan? 22.12.2022 kl. 15:13

jesus. – Det finns både en konfirmand och en forskare här uppe, säger Lundprofessorn Dick Harrison och knackar på sitt huvud. Han vill tro och betraktar sig definitivt som en kristen. Som historiker tycker han Bibelns Jesus håller för överraskande mycket källkritik – utom kanske julevangeliet då. 22.12.2022 kl. 10:00

JULTIPS. Som bäst blir julen värme och gemenskap. Som sämst blir den press, jämförelse och ensamhet. 22.12.2022 kl. 19:00

KRIGET I UKRAINA. När kriget i Ukraina bröt ut var det fullt kaos i Maryna Vilkhoryks huvud. Vad skulle hon ta sig till? – Ibland kändes det som om det inte hände mig, det var som i en film, säger hon. Idag tackar hon varje dag Gud för att hon har jobb, hus och sin familj i Jakobstad. 21.12.2022 kl. 10:43