Janne Saarikivi är språkforskare och författare.

Essä: Jesus, Stubb och Marin i baren

PÅSK.

Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk.

22.3.2024 kl. 20:00

Essän har ursprunligen publicerats i Helsingin Sanomat den 3.3.
Översättning: Jan-Erik Andelin

DEN HÄR TIDEN på året dog man förr i Finland i svält. Eftersom man fastade väntade man an­däktigt på att gäddan skulle vårleka och på att kvannen skulle börja sticka upp ur snön. Det som lever kvar av det avståendet är vit januari-månaderna, och gym som fylls. Där kan man betänka om någonting alls finns kvar av den kristna kulturen.

I artiklar om Aleksej Navalnyj nämns en sak aldrig, nämligen att han var en troende kristen. Journalisterna lyckas förbigå det uppenbara, trots att Navalnyj kryddade sina budskap ur fängelset med citat ur Bergspredikan. Kanske journalisterna inte ser det för att de är väldigt medelklass och sekulariserade. Men i Ryssland står världen i en annan ställning och törstar efter rättvisa.

Varför välja döden i ett fångläger och inte applåderna som oppositionsman inför seminarier i väst? Därför att tron förflyttar hjärtan och berg. Om vi undgår att inse Navalnyjs religiositet, hur ska vi då kunna förstå Afrika eller arab­länderna? Där behöver man inte hämta sin prövning på gymmet, och religionen genomsyrar precis allt.

NÄR MAN FRÅGAR politikerna om kristna värderingar borde man fråga vad som enligt dem förflyttar berg, men det förstås som en fråga om sexuell identitet. Gud är (sken)död, men utan att tro på någonting kan man inte ens öppna en dörr. Därför behöver vi dryfta vad våra ledare tror på.

Vår nya president Alexander Stubb talar mycket om sin världsåskådning. I Karo Hämäläinens biografiverk Alex (2018) berättar han hur han tränar och äter. Till sina barn sade den blivande presidenten varje kväll dream, work hard, succeed (dröm, jobba hårt, lyckas).

En annan toppenpopulär politiker, Sanna Marin, talar också hon om framgång. Hon uppmanar flickor till en egen arbetskarriär och till att ”förändra världen”. Med sitt eget exempel visar hon hur en kvinna ur anspråkslösa förhållanden kliver in på den röda mattan.

Stubb och Marin visar på sociala medier upp sin motion och hur de äter; Marin också sina kläder. Det här är inte någonting som ska mätta magen, värma kroppen eller vara sätt att ta sig fram, utan en alltigenom utstuderad, poserad livsstil.

"När jag ser våra poserande ledare plåga sig själva kan jag förena mig i oron över att de kristna värderingarna skingras."

I Stubbs självhjälpsmantra knyts dröm och framgång samman. Jag tänker på varför inte jag har drömmar om framgång. Jag sluter mina ögon; jag ser ett ljus som letar sig mot mörkret och min barndoms gröna gård framför huset, där en igelkott tultar fram. Aldrig någonsin ser jag mig själv i Hollywood eller som Finlands president.

Visst stöder också jag bögars rättigheter och mångskiftande familjemodeller. Men när jag ser våra poserande ledare plåga sig själva kan jag förena mig i oron över att de kristna värderingarna skingras.

I CENTRUM för den kristna tron står, i stället för självdisciplin och framgång, nåd och tacksamhet (jag upprepar: inte äktenskapsmodellerna!). Snickaren i Palestina sökte sina kompisar bland fyllon, galningar och prostituerade. Han skulle ha viftat bort EU-examina, eller hedersdoktorer som talar inför fullsatta arenor, triathlon­rekord och sunda dieter.

För fyra generationer sedan dog man här i svält. Nu har vi det varmt och mätta magar, men är ångestfyllda och jagar på varandra. Vi tänker fortfarande på vad vi ska äta, men inte för hungerns, utanför överflödets och disciplinens skull.

Människor borde drömma om en framtid som liknar dem själva, men de får ingen sömn. Vi trivs inte fastän vi har elektronik för vår underhållning och trevnad, vi hittar inget sällskap fastän det en finns en miljon Tinderkonton. På tv talar politikerna om hur dåligt det går, än på grund av ekonomin, än för olika säkerhetshot.

Snickaren levde också under ekonomiskt dåliga tider. Säkerhetsläget var förskräckande. Rika förtryckte fattiga, judarna samarier, romarna judar. Detsamma sker fortfarande i Palestina. Men nu ska vi inte oroa oss för mat och kläder, sade han, utan istället se på himlens fåglar. De gör sig inte bekymmer över hållbarhets­underskottet i statsfinanserna, inte ens över kränkningarna av luftrummet.

VÅRT ILLAMÅENDE kommer sig inte av bristen på möjligheter till framgång, eller av att vi sackar efter Sverige ifråga om tillväxttakt, eller ens av att vårt andra grannland är en diktatur. Det kommer sig av att vi saknar en accepterande gemenskap och därmed mänsklighet och nåd. Poserande och tävling, eller tillplattande och hat fyller nyheter och sociala medier. De är två sidor av samma sak, av inbördes jämförelse och tävling.

Men hur skulle nåden ens komma in i världen? Barnen poängsätts på BB. Där börjar en familje­performance där vi tävlar om att klä dem i ekologiska vantar och hygge. Skolan är poängsättning, till och med hålen i tänderna matas in i en databas. Och en bra studieplats ska man få, så man en dag ska få bränna ut sig i atypiska anställningsförhållanden.

Framgång är granne med förlust. Inte konstigt att supermänniskor som Stubb blir våra ledare. Med sina Oura-ringar mäter de varje pulsslag och andetag. Men framför oss står ett ensamt åldrande på ett serviceboende. När männi­skans bäst före-datum har gått hinner framgångsrika släktingar inte hälsa på, och sedan kommer döden.

Det förgängliga livet äger rum nu. I det behöver vi söka någonting annat än framgång och karriär, alltså mening, betydelse och band till varandra. Här är politiker som trimmar sig och poserar, med en nådeslös disciplin inombords, odugliga förebilder.

När hade de senast ett ögonblick då kontrollen släppte och livets under tog vid? Då man frossade på någonting så det kväljde efteråt, då man hängde kvar i baren för att språka. Morgonen då man slängde planerna och beslöt sig att ta en kalsongfylla?

"När påsken randas talar man inte i kyrkorna om hur ens inre hjälte är uppstånden och hur framgång och tillväxt tar vid. Istället säger man där att människan är värdefull."

NÄR SNÖN smälter och påsken randas talar man inte i kyrkorna om hur ens inre hjälte är uppstånden och hur framgång och tillväxt tar vid. Istället säger man där att människan är värdefull även när hon ligger i rännstenen och sticker sig i sina ådror.

De framgångsrika i Ryssland befinner sig inte i fånglägret i Harp utan flockas kring Vladimir Putin, i färd med att visa varandra sina enmiljon­euros klockor. Den som drömmer om framgång ser sig själv med andras ögon, glömmer sina egna behov. Den människan ser inte heller andra, utan är sjukligt intresserad av vad andra tänker om just hen själv.

Så inget under att ordet framgång är granne med förlust. Den fina karriär dit framgången leder oss är, också den, ursprungligen en trång och djup håla som mynnar åt bara ett håll. Där gräver man ner sig i sin bana.

JAG ÄR ÄNDÅ överens med Alexander Stubb om att människan behöver sova gott. Av en eller annan orsak sover jag hela tiden mer och mer. Jag vill tydligen glömma världen, all tävlan och jämförelse, och våra spända, jäktade ledare.

Om jag sover länge vaknar jag och märker att jag egentligen inte alls hade bråttom. Jag ser hur vackert kaffekoppens ler är eller vilka förunderliga former fläcken på köksbordet har. Dem kan jag stirra på en hel dag. Så för sömnen mig åter till den värld av nåd som är slumpmässig och vacker. Och där framgången varken hjälper eller frälser.

Och varför borde den ens det göra det? Saker och ting är ju mycket bättre nu än för ett par generationer sedan, eller än i Ryssland i dag. Livet är ingen daglig kamp för brödet. Jag kan skälla på presidenten i landets största tidning utan att bli sänd till Sibirien.

Jag sänder alltså den nya presidenten en nådens hälsning. Under valnatten sade du att du tänker ge allt för landet, varje dag. Men det kan du ändå låta bli. Landet klarar sig ändå. Gör bara ditt jobb ordentligt och chilla emellanåt lite. Man kan inte förvänta underverk av en människa.

Janne Saarikivi


Mest läst

    Specialmässa. "Tänk dig Beatles LP skiva som hakat upp sig samtidigt som du hör tvättmaskinen slå på centrifugen." 12.10.2016 kl. 10:07

    Äktenskap. Vilken betydelse har ett församlingsråds vädjan för den kyrkliga beslutsgången? Inte nödvändigtvis försumbar, säger kyrkomötesombudet Åsa A Westerlund. 10.10.2016 kl. 16:29

    kommentar. "Mellan raderna fångar de det vackra i det småskaliga, det fina i att komma från en liten ort och inte bara vara tillfreds med det utan också stolt." Det här är ett lov till KAJ. 7.10.2016 kl. 12:45

    äktenskap. – Jag känner en stor sorg över att de samkönade äktenskapen inte blir behandlade likvärdigt, men det är orimligt att vi präster ska bryta det löfte vi gett, säger Helene Liljeström. 6.10.2016 kl. 16:24

    äktenskap. Börja förbereda för konkreta förändringar som gör det möjligt för prästerna att viga alla par som har rätt till vigsel enligt Finlands lag. Det vädjar Paulus församling i Helsingfors om till biskops- och kyrkomötet. 6.10.2016 kl. 15:59

    präst. Vad händer när man går omkring på stan med prästkragen på? Vi frågade tio präster och fick tio spännande svar. 6.10.2016 kl. 10:57

    religionsfrihet. Barnets rätt att välja sin åskådning förverkligas först när barnet har getts tillfälle att bli medveten om livsåskådningar, säger Sylvia Tast. 6.10.2016 kl. 10:21

    profilen. Livet går inte att kontrollera, ändå frågor ofta människor som blivit sjuka vad de hade kunnat göra annorlunda. – Min uppgift som kristen läkare är att försöka hjälpa människor att lära sig leva med det som hänt. 6.10.2016 kl. 08:36

    Bok. Teorin att Jesus levde sina ungdomsår i Indien broderas ut i Taavi Kassilas bok om Jesus tysta år. 6.10.2016 kl. 09:50

    Regnbågsmässa. Biskop Guy Erwin från den amerikanska lutherska kyrkan ELCA:s Los Angeles-stift kommer att besöka Helsingfors i oktober. 3.10.2016 kl. 13:59

    teater. Det är en berättelse om människor som har förlorat sin moraliska kompass snarare än sitt hopp, skriver Erika Rönngård om Wasa Teaters Mor Kurage och hennes barn. 30.9.2016 kl. 15:23

    äktenskap. Biskopen var överraskande tydlig när han talade till stiftets alla präster: Följ kyrkans ordning, vig inte samkönade par. 28.9.2016 kl. 14:33

    kyrkoherdeval. Monica Heikel-Nyberg, kaplan i Johannes församling, har återtagit sin ansökan till kyrkoherdetjänsten i Petrus församling. 28.9.2016 kl. 14:01

    Borgå stift. Rekrytering, stiftsgeografi och äktenskaplagen stod på agendan när alla Svenskfinlands präster samlades i Åbo denna vecka. 28.9.2016 kl. 09:27

    asylpolitik. Prästerna i Borgå stift uttrycker sin oro över hur asylsökande och papperslösa bemöts av myndigheterna. 27.9.2016 kl. 14:20

    radio. – Radions styrka är att berätta sådant människor inte visste de vill veta, säger Hedvig Långbacka. 22.11.2022 kl. 09:00

    film. Kyrkpressen har mött regissören Klaus Härö i en pratstund om åldrande, kärlek och hur man ska lyckas balansera mellan bitterhet och tacksamhet. I höst är han aktuell med filmen My Sailor, My Love. 9.11.2022 kl. 09:00

    HÖSTDAGARNA. Se mera bilder i artikeln! 7.11.2022 kl. 20:12

    FÖRSAMLINGSVAL. Två tredjedelar av kandidaterna i församlingsvalets valkompass vill att kyrkan ska viga också par av samma kön. Frågan polariserar fortfarande Borgå stift tydligt. Ulla-Maj Wideroos hör kyrkfolk vara otåliga över att frågan fortfarande hänger i luften. 7.11.2022 kl. 10:27

    FÖRSAMLINGSVALET. Tidiga resultat från församlingsvalet visar på att den nedåtgående trenden för röstningsprocenten fortsätter. Helsingfors hörde till de första samfälligheter som på söndagskvällen redovisade sina siffror. Tio procent av församlingsmedlemmarna i huvudstaden hade röstat. 20.11.2022 kl. 20:12

    Mest läst