Karin Westerlund studerar kulturforskning och folkloristik vid Helsingfors universitet. Är en av bloggarna på kyrkpressen.fi/andetag

Att skriva är ett sätt för Karin Westerlund att bearbeta det hon känner och ser omkring sig

ANDETAG.

Karin Westerlund är ett nytt tillskott i bloggen Andetag.

7.11.2023 kl. 18:00

– Jag började experimentera med skönlitterärt skrivande i högstadiet, och i gymnasiet skrev jag för vår skoltidning. Under de senaste två åren har jag skrivit en del dramatik och är med i en skrivargrupp, säger Karin Westerlund.


Vad vill du skriva om?

– Jag kommer antagligen att skriva en del om ensamhet och självkänsla, men jag tror också att jag kommenterar det som händer i världen.


Hurudan var du som barn?

– Jag var ett väldigt socialt och energiskt barn. Jag ville umgås med alla och pratade med lite vem som helst utan att vara väldigt blyg. Jag hade också en livlig fantasi, vilket gjorde gott för mina lekar med andra, men ibland ledde det också till ganska intensiva stunder mitt i natten då jag inte kunde sova.


Vilken är din favoritverksamhet i församlingen?

– Det finns många olika sorters verksamheter som jag gillar inom församlingen, men jag tror att det som står mig närmast är körverksamheten. Jag har gått på körövningar till församlingshemmet som barn tillsammans med mamma och pappa, och nu som vuxen sjunger jag själv med i kören Matteus Voice. Att sjunga tillsammans med andra är bland det roligaste som finns, speciellt om sjunger med goda vänner.


Vilken är din favoritperson i Bibeln (inte Jesus)?

– Berättelsen om Marta och Maria har lämnat spår i mig. Marta arbetade hårt och Maria lyssnade och drömde. Jag försöker alltid komma ihåg att det finns ett värde i att jobba hårt, men också i att lyssna och drömma. Båda sidorna är viktiga och skapar en balans som är nödvändig för att förstå vår värld.


Karin Westerlund

– Ålder: 21, fyller snart 22.

– Bor i: Helsingfors, kommer från Karis

– Familj: Mamma, pappa, två äldre syskon, en svägerska och två syskonbarn.

– Gör om dagarna: Studerar kulturforskning och folkloristik vid Helsingfors
universitet.

– Intressen: Kultur! Musik, litteratur, teater, filmer.

– Är en av bloggarna på kyrkpressen.fi/andetag

Text och foto: Christa Mickelsson


Ledare. Ärkebiskop Jukka Paarma har i olika sammanhang den senaste tiden lyft fram såväl det kollektiva som det individuella ansvaret under dåliga tider. 5.3.2009 kl. 00:00

Kerstin Haldin-Rönn. När jag bjuder gäster så anstränger jag mig så mycket att bjuda på något riktigt gott att jag sällan är nöjd med resultatet. Det är för lite salt eller för mycket kryddat eller tvärtom. 5.3.2009 kl. 00:00

Kyrka. I 40 år har Kyrkans forskningscentral försett kyrkan med uppgifter om hur det står till internt, hur omvärlden ser ut i ett kyrkligt perspektiv och hur omvärlden ser på kyrkan. 5.3.2009 kl. 00:00

Kyrka. Ett fyra meter långt hus uppbyggt av parförhållandets olika delar, står på torget i Lahtis 6–8 mars. 3.3.2009 kl. 00:00

Samhälle. Under det närmaste året grundas ett antal IT-centraler för församlingarnas bruk. 3.3.2009 kl. 00:00

Kyrka. Ärkebiskop Jukka Paarma föreslår att den evangelisk-lutherska kyrkans del av samfundsskatten utökas.   2.3.2009 kl. 00:00

Insändare. Då jag var liten bad jag aftonbön. Av rädsla naturligtvis, annars skulle det gå åt illa. (Åt h-e bokstavligen skulle man kunna säga). Det var vad vi lärde oss i söndagsskolan. Så jag kämpade på kväll efter kväll.  Så småningom märkte jag att bönen aldrig hjälpte. Det vill säga, det jag bad om slog aldrig in. Jag vågar påstå att en önskan i en bön har aldrig slagit in för någon på jorden levande människa någonsin. Så kanske bönen är något annat. Det kanske inte är en bön utan en slags ”lovsång”? Skulle det vara mera rimligt om det hette lovsång. I bönen finns det och en anda av att Gud är lite oberäknelig och småelak och kan rätt som det är komma med hemska straff om humöret inte är på topp. Därför gäller det att blidka Gud med bönen så att det inte händer något. Men man är aldrig riktig på säkra sidan. Vad som helst kan hända. Som ni förstår är jag inte troende, därav dessa lite naiva funderingar.     1.3.2009 kl. 00:00

Kyrka. Under våren väljs två nya kyrkoherdar i Borgå stift. I dag provpredikar den första inför valet i Johannes församling. 1.3.2009 kl. 00:00

Kyrka. Hundrastning på begravningsplatser har väckt negativ respons eftersom  det anses som en skymf mot de döda när hundarna rör sig mellan gravstenarna. 28.2.2009 kl. 00:00

Kyrka. Kandidatnomineringen i biskopsvalet i Borgå stift inleds fredagen den 6 mars och pågår i två månader. 27.2.2009 kl. 00:00

Människa. Mikael föddes på Luciadagen 2007. När han var två dagar gammal upptäcktes ett biljud i hans hjärta och han fick diagnoserna Fallots Tetralogi, ASD och PDA. 26.2.2009 kl. 00:00

Människa. – Jag ville jobba i församlingen men med vad? Att  bli diakonissa var inte min grej, då återstod teologi. 26.2.2009 kl. 00:00

Kyrka. Hur kan församlingarna stöda folk som permitterats eller sagts upp? 26.2.2009 kl. 00:00

Insändare. Efter att ha läst diverse blogginlägg undrar jag om det finns  någon som kan uttrycka en egen tanke utan att rada upp en hop med bibelcitat.  Känns det otryggt och skrämmande att släppa den fasta och statiska bibelklippan och kasta sig ut i havet och simma på egen hand?  25.2.2009 kl. 00:00

Kyrka. Kyrkostyrelsen har beviljat sammanlagt 4 634 514 euro i sammanslagningsunderstöd för åren 2009-2011. 25.2.2009 kl. 00:00

kyrkoherde. Esbo svenska församlings Kyrkoherde Roger Rönnberg avgår med pension i april 2019. Fyra personer vill efterträda honom. 3.8.2018 kl. 15:12

Hundgudstjänst. En friluftsgudstjänst i djurens sällskap påminner om respekten för Guds skapelse. 2.8.2018 kl. 00:00

läger. – Det känns otroligt stort och jätteroligt. Så tycker sommarlägrets grundare Harry Kronqvist då han talar om lägrets 50-årsjubileum. 27.7.2018 kl. 17:11

profilen. Andreas von Bergmann talar varmt för både demokrati och byråkrati inom kyrkan. Dessutom vill han visa att församlingen inte bara är sina anställda, utan vi alla. 31.7.2018 kl. 00:00

Kontroll. Barn blir äldre och mer självständiga, precis som det ska vara. Men hur kommer man till rätta med rädslan för det allra värsta, att något ska hända ens barn? 2.8.2018 kl. 00:00