Lena Blomstedt jobbar som diakon i Sibbo svenska församling.

"Vi behöver varje frivillig eldsjäl, varje litet frö av vilja och varje hjälpande hjärta och hand"

Kolumn.

Lena Blomstedt önskar, hoppas och vill att våra församlingar har en stark diakonal profil. Att var och en som kommer till vår kyrka stiger in genom en öppen dörr till ett välkomnande rum där någon ser, lyssnar och bekräftar.

31.5.2023 kl. 16:29

Under de senaste åren har det handlat en hel del om studier vid sidanom jobbet för mig. Min väg till församlingsdiakonin började då jag hösten 2020 inledde mina socionomstudier med inriktning på församlingsdiakoni vid Novia i Åbo. Mer eller mindre hela vägen har jag haft möjlighet att studera på distans och i egen takt. I slutet av april kom jag i mål och fick min examen.

Eftersom jag redan jobbar i en församling och vikarierar som diakon hade jag möjligheten att anhålla om att bli vigd till diakoniämbetet på pingstsöndagen. Det kändes viktigt för mig. Som att på något sätt lägga ett sigill på det val jag gjort. Processen har handlat om att begrunda, tvivla, tro, förtrösta och tjäna.



Före vigningsceremonin deltog jag i en ordinationsretreat som fungerar som en förberedelse inför vigningen. Tillsammans med några andra diakoniarbetare träffade vi biskopen och de andra retreatledarna för att samtala, stilla oss och även praktiskt gå igenom hur vigningen skulle gå till.

När du läser detta har vigningen redan ägt rum. Jag har fått avge diakonens löften som bland annat handlar om att tjäna med Kristus som förebild. I samtalet med biskopen under retreaten blev det så uppenbart hur mycket det handlar om kärlek, nåd och förlåtelse, och om att förlåta både sig själv och andra. Hur ofta finns inte just de tre orden med i våra kristna sammanhang. Själv känner jag att jag ändå behöver bli påmind om innebörden och djupet, om och om igen.

Jag önskar, hoppas och vill att våra församlingar har en stark diakonal profil. Att var och en som kommer till vår kyrka stiger in genom en öppen dörr till ett välkomnande rum där någon ser, lyssnar och bekräftar. Där kärleken och förlåtelsen är konkret närvarande. Där den nödställda känner sig hemma och där den som vill göra gott för andra finner möjligheter.

Diakoni är meningsfullt. Inte bara för diakoniarbetarna. Vi behöver vara många, vi behöver varje frivillig eldsjäl, varje litet frö av vilja och varje hjälpande hjärta och varje hjälpande hand vi kan hitta för att minska på nöden. Låt oss alla vara diakoner!

Text: Lena Blomstedt


Livet på landet. Borgå stifts församlingar har hand om ett trettiotal gamla träkyrkor, och det är inte alla som har nya sprinklersystem. 4.4.2016 kl. 10:59

bibeln. Tack vare ett brandsäkert kassaskåp klarade sig en del av nattvardskärlen branden i Ylivieska kyrka oförstörda. 4.4.2016 kl. 10:51

Skottland. FILM. Först låses ytterdörren till det stora trähuset på den turkiska landsbygden. Telefoner och datorer plockas bort. Så småningom portförses trapphuset. Till sist svetsas galler för fönstren. Orsaken? Fem växande systrars kyskhet ska bevaras – till varje pris. 1.4.2016 kl. 15:32

notis. Kyrkan i Ylivieska ska byggas upp på nytt, har fullmäktige i Ylivieska församling enhälligt beslutat. 1.4.2016 kl. 15:26

Test. Församlingarna i Borgå donerar 10 000 euro till återuppbyggnaden av kyrkan i Ylivieska. 1.4.2016 kl. 15:22

En februarinatt år 1979 förlorade Bromarvborna sin kyrka. I dag har de vant sig vid den nya. Det här är en hälsning till Ylivieskaborna, som förlorade sin kyrka i påsk. 1.4.2016 kl. 09:46

Ylivieskaborna miste sin kyrka i häftig brand på lördag kväll. Allt tyder på att branden var anlagd. 26.3.2016 kl. 23:22

biskopens påskhälsning. Påsken vägrar att inordna sig i enkelt förutsägbara upprepningar, skriver biskop Björn Vikström i sin påskhälsning. 22.3.2016 kl. 00:00

prästvigning. Vid prästvigningen i Borgå domkyrka 20.3.2016 har teologie magister Daniel Nyberg ordinerats till prästämbetet. 22.3.2016 kl. 09:34

”Vem är rädd för svarte man?” sjunger det fiktiva punkbandet Lampedusa i bakgrunden, medan regissören Tanya Weinstein ser på. 22.3.2016 kl. 09:00

skärtorsdag. Förra året öppnade präster i Helsingfors ett tillfälligt fottvätteri till påsken. Nu fortsätter Vanda finska församling i deras fotspår. 22.3.2016 kl. 00:00

Här finns alla färgläggningsbilder som ingått i Kyrkpressen under vårvintern. Klicka på bilderna så kommer du till en utskrivbar version. Bilderna är skapade av Johanna Öst-Häggblom och Sofie Björkgren-Näse. 21.3.2016 kl. 14:58

fattigdom. Hälften av det ekonomiska stöd på totalt 7,8 miljoner som diakonin delade ut ifjol riktades till barnfamiljer. 18.3.2016 kl. 00:00

livsåskådning. Utbildningsverkets svenska sektion i Helsingfors planerar införa gemensamma lektioner i livsåskådning och religion i grundskolan. 18.3.2016 kl. 11:21

bnö. Busslaster har kommit till hennes förbönskvällar genom åren, brev fyllda av oro har skickats till hennes adress. 17.3.2016 kl. 11:26

BISKOPENS JULHÄLSNING. Den här vintern ska jag göra något jag aldrig gjort förut. När det blir riktigt kallt kommer jag att ta på mig gröna, stickade sockor. Jag är inte riktigt van vid det. Jag trivs mera i svart. Men de här sockorna är speciella. Jag fick dem av några diakoniarbetare som en hälsning för att kyrkans diakoni fyller 150 år i år. Och grönt är diakonins färg, livets och medmänsklighetens färg. 25.12.2022 kl. 10:00

HJÄLP. En läsare efterlyste fakta om diakoni, vilket passar fint som final på diakonins jubileumsår, och som avstamp för det nya året. Vet du vad som utmärker en diakonal församling och vilka egenskaper en diakoniarbetare inte klarar sig utan? 22.12.2022 kl. 15:13

jesus. – Det finns både en konfirmand och en forskare här uppe, säger Lundprofessorn Dick Harrison och knackar på sitt huvud. Han vill tro och betraktar sig definitivt som en kristen. Som historiker tycker han Bibelns Jesus håller för överraskande mycket källkritik – utom kanske julevangeliet då. 22.12.2022 kl. 10:00

JULTIPS. Som bäst blir julen värme och gemenskap. Som sämst blir den press, jämförelse och ensamhet. 22.12.2022 kl. 19:00

KRIGET I UKRAINA. När kriget i Ukraina bröt ut var det fullt kaos i Maryna Vilkhoryks huvud. Vad skulle hon ta sig till? – Ibland kändes det som om det inte hände mig, det var som i en film, säger hon. Idag tackar hon varje dag Gud för att hon har jobb, hus och sin familj i Jakobstad. 21.12.2022 kl. 10:43