En del filtar lottas ut, som den vackra blåvita filten som ledarna Maggie Haga (t.h.) och Birgit Granås (t.v.) håller upp. T.h. ”bönhuset” i Taklax. FOTO: ROSE-MAJ FRIMAN

Träffpunkt Taklax: Där värmande filtar föds

KORSNÄS.

Handarbete ger harmoni för både kropp och själ! Kyrkoherde Rose-Maj Friman besökte gruppen Träffpunkt i Taklax.

17.5.2023 kl. 16:10

Taklax är en långsträckt by cirka 10 km sydost om kyrkbyn i Korsnäs kommun. Då jag viker av från Strandvägen, livsnerven genom Korsnäs, står skogen tät. Här och där finns hyggen som öppnar för vårens ljus. Efter några kilometer kommer de första gårdarna och sedan följer devarandra som pärlor på ett halsband. Den forna havsviken har länge varit bördig åkermark.

Redan då jag stiger in i farstun hörs glada kvinnoröster inifrån serveringsrummet. Den varma stämningen välkomnar mig och jag finner mig snabbt till rätta. Som ny kyrkoherde vill jag komma i kontakt med olika grupper som samlas i församlingen och det är en av orsakerna till mitt besök. Damerna berättar hur de brukar lägga upp programmet. Till en början stillar vi oss för sång och andakt med bön. Sedan följer handarbetande och servering under livligt och gemytligt prat om allt mellan himmel och jord.

Träffpunkt har en lång historia. Den började på 1980-talet. För 20 år sedan tog Maggie Haga över ledarskapet och styrde in gruppen på regelbundna träffar. Maggies målsättning var att få gruppen att växa, att ha ett andligt innehåll, att samlas kring en gemensam målsättning och att erbjuda gemenskap för deltagarna. Dessa målsättningar har uppfyllts och Träffpunkt ångar vidare med god fart. Svackan som infann sig på grund av restriktionerna vid pandemin är övervunnen. Damerna intygar att det är gott att träffas och umgås igen.

Rutor växer fram

Stickboomen under pandemin är säkert ingen tillfällighet. Under långa tider har kvinnor fått terapi av att ha något för händerna som inbegriper att sitta ner, stilla sig och ha sysselsättning för händerna. Att handarbeta ger lugn och ro för kroppen och själen. Det vet damerna kring bordet i bönehuset. Det kännspaka ljudet av stickorna som under arbetets gång möter varandra medan maskorna radas upp till rutor i olika färger vittnar om ivern och glädjen för det gemensamma projektet.

Under åren har otaliga filtar stickats ihop för att sändas till dem som behöver värme under kalla nätter och dagar. Under ett verksamhetsår mellan höst och vår tillverkar gruppen sex filtar. Inkomster från lotterier, serveringar, auktioner och kollekt vid samlingar går till Svenska Lutherska Evangeliföreningen (SLEF) och dessutom via Kyrkans Utlandshjälp till Ukraina och senast till jordbävningsoffer i Syrien.

Under ”bönhusets” nästan 100 år har olika verksamheter kommit och gått. För den som leder, berättar Maggie Haga, är det viktigt att vara lyhörd och flexibel för strömningar och behov i tiden. Nu behövs en samlingspunkt, en Träffpunkt, för ensamma i byn och näromgivningen.

Att vara tillsammans är en viktig del av välmåendet och en viktig byggsten i världens lyckligaste land, Finland.

Styrkan i gemenskapen

”Tillsammanskraft” är grunden för Träffpunkt. Guds kraft förmedlas till oss via gemenskapen: att vara tillsammans kring Guds ord, att sjunga tillsammans, att tillsammans jobba för ett gemensamt projekt och att få dela livet med varandra och förstås den finländska gemenskapens sigill: att samlas kring kaffekoppen.

Träffpunkt går bra ihop med firandet av Borgå stift 100 år. På stiftets hemsida står det:

”Ett av de bärande orden i firandet är tillsammanskraft. Ordet är dynamiskt och spännande. Här finns rikedomen i mångfalden. Här finns styrkan i gemenskapen. Här finns samhörighet trots olikheter. Alla är vi ett i Jesus Kristus.”

ROSE-MAJ FRIMAN


Helsingfors. Det blir fel när Helsingfors samfällighet fortsätter ha den lägsta kyrkoskatten i landet och samtidigt lägger ett massivt sparprogram på sina församlingar. Det anser lagfarne assessorn Lars-Eric Henricson vid domkapitlet i Borgå stift, som bevakar den svenska minoritetens intressen. 7.3.2022 kl. 10:43

NÄRSTÅENDEVÅLD. – Misshandel sker bland höginkomsttagare och låginkomsttagare, bland alla yrkesgrupper, religioner och minoriteter. 4.3.2022 kl. 08:36

LEVA. Livet har ljusnat för Ulrika Mylius. Men vägen dit har varit lång och slingrig. Hon berättar om självskadebeteende och självmordsförsök, men också om orubblig vänskap och om hur den där viljan att leva kan återvända. 3.3.2022 kl. 00:00

Svenska kyrkan. Klimatförändringarna kommer att påverka oss alla globalt och de kommer att väcka existentiella frågor. Ska vi då skicka in våra unga i en sådan tid utan att ge dem redskap? Det tycker jag är ett svek, säger Svenska kyrkans ärkebiskop Antje Jackelén. 2.3.2022 kl. 15:43

domkapitlet. Pastor Dennis Svenfelt avstängs fortsättningsvis från prästämbetet fram till den sista april, beslöt domkapitlet idag. Kyrkoherdetjänsten i Tammerfors ledigförklaras på nytt. 1.3.2022 kl. 16:15

ryssland. – Jag är rädd för min kyrkas säkerhet och ärligt talat är jag trött på att vara rädd för min egen säkerhet. Jag kan inte säga att jag inte är rädd för Putin – han skrämmer ju hela världen. 1.3.2022 kl. 12:06

krig. – I svåra situationer, när man inte kan se någon framtid, knäpper man sina händer och suckar uppåt även om man inte skulle vara så troende, säger kyrkoherde Kim Rantala, som varit präst inom de fredsbevarande styrkorna i Libanon och Bosnien. 1.3.2022 kl. 08:51

Ukraina. Rabbe Tiainen och Anders Hedman är initiativtagare till en två veckor lång ljusdemonstration framför den ryska ambassaden i Helsingfors. – Ett väsentligt motiv är att vi vill uttrycka sorg över det som sker. 28.2.2022 kl. 19:36

Ukraina. Vid Nylands brigad talar man om Ukrainakriget som alla andra i samhället. När det krisar har militärpastor Markus Weckström en klar grundinställning inför sina "församlingsbor" vid brigaden: ta en sak och en dag i sänder. 25.2.2022 kl. 19:00

ungdomar. Oro och frågor ska bemötas öppet och ärligt, säger ungdomsarbetsledare Mats Fontell. Ungdomar uttryckte stor medkänsla med de krigsdrabbade, under en ungdomssamling i Borgå. 25.2.2022 kl. 11:39

Ukraina. När Ukrainakriget bröt ut igår samlades biskoparna snabbt och fattade beslut om att kyrkorna i hela landet samma kväll skulle öppna dörrarna för bön för fred. 25.2.2022 kl. 10:40

Ukraina. De första bilderna från Ukrainas näststörsta stad Charkiv som Getty Images och AFP kablat ut visar en stad under attack. I sitt hem i Vasa sitter Maria Skog och oroar sig för sina föräldrars säkerhet. Det är fyrtio kilometer till den ryska gränsen från hennes hemstad. 24.2.2022 kl. 16:35

Ukraina. Tanja Pintjuk är radiopratare på den fristående radiokanalen Radio M i Kiev. På torsdag morgon började en annorlunda tid i Ukraina. Hennes hemland är i krig. 24.2.2022 kl. 13:39

BÖN. Den lutherska kyrkans biskopar kom i morse överens om att uppmana alla kyrkoherdar att ikväll öppna sina kyrkor för bön för fred med anledning av kriget i Ukraina. 24.2.2022 kl. 09:41

JÄMSTÄLLDHET. – Våra föreningsmedlemmar har lika stor rätt att vistas överallt som andra människor, säger Muluken Cederborg som jobbar som koordinator för DUV Mellersta Nyland. Föreningen fyller 50 år i år. 1.3.2022 kl. 11:00

tro. Jag känner djup trygghet i tanken att längta efter Gud och hans rike. Kanske är det också att tro? 11.7.2024 kl. 16:24

FREDSARBETE. Att arbeta för fred är ett komplext jobb anno 2024. Men om man dummar ner det lite kanske man kunde säga att principerna är ungefär desamma som i en parrelation – om man vill nå fred gäller det att lägga egot åt sidan, spela med öppna kort och försöka förstå den andra parten. Minna Kukkonen-Karlander, elev till Martti Ahtisaari, öppnar upp om arbetet för fred i en tid av polarisering. 11.7.2024 kl. 18:11

Personligt. Då mörka moln samlat sig över Stefan Myrskog och han funderade om livet var värt att leva utmanade han Gud: Jag ger dig en termin. 8.7.2024 kl. 17:44

antisemitism. Kritisera Israel är okej. Men nidbilder och grumliga anspelningar om judar av bara farten är inte det, anser ÅA-docenten André Swanström. 8.7.2024 kl. 10:00

sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström. 5.7.2024 kl. 11:32