"Vi måste mena det: Förmedla lyckan och kärleken över att graven är tom"

Åland.

I Getakören är den yngsta sångaren fem år och de äldsta pensionärer, huvudsaken är att ha roligt – och kören dirigeras av rullstolsbrukaren Miina Fagerlund som dirigerar med ansiktet när armarna inte orkar. ”Graven är tom!” ska de sjunga triumferande i påsk.

5.4.2023 kl. 14:15

Så här föddes Getakören: en påsk var det bara en handfull gudstjänstbesökare i Geta kyrka. Så här kan vi inte ha det, sa kyrkoherde Jon Lindeman, vi måste grunda en kör så kommer de anhöriga.

– Getakören gör en glad, säger Miina Fagerlund, som dirigerat den i två och ett halvt år.

Dessutom växer den. Geta är en liten kommun men numera har Getakören omkring 20 sångare som samlas till övingsperioder inför påsk och jul. Det kommer sångare också längre ifrån: Finström, Jomala och Mariehamn, allt från barn under skolåldern och tonåringar till medelålders och pensionärer.

– Vi sjunger trallvänliga sånger och man behöver inte kunna läsa noter. En stämma kan sjungas av både herrar och damer. Det är skratt, glädje och en inkluderande stämning.

Hon anser att vem som helst kan sjunga. Det är körledarens uppgift att hitta allas kapacitet. Den som inte är tonsäker står bredvid en säkrare. Den som inte har så stort omfång sjunger inom sitt omfång. Alla ska få känna sig viktiga och känna att de har något att ge.


Svårt med absolut gehör

Miina Fagerlund föddes med en genetisk bindvävssjukdom. Dessutom föddes hon med absolut gehör, alltså förmågan att exakt kunna urskilja tonhöjder, utan hjälp av ett instrument. Den förmågan blev nästan en förbannelse.

– Jag började spela fiol som femåring, och genom åren spelade jag många instrument. Jag led fruktansvärt av att något musikstycke inte var rent, det kändes som en knivskarp smärta. Jag kunde inte lyssna på radio utan att lida.

Som tolvåring var hon en av de första på Åland som drabbades av svår neuro­borrelios. Först två år senare började hon få behandling, och samtidigt förvärrades hennes bindvävssjukdom så att hon blev sämre.

– Men det hände något bra också i och med borreliosen! Jag förlorade mitt absoluta gehör.

Hon lider dessutom av kronisk stämbandsinflammation, vilket gör att hon inte har samma kontroll och kraft i sin röst som hon en gång haft.

– Jag får kämpa med min röst, dessutom är jag rullstolsbrukare och gravt handikappad och har svårt att orka dirigera en hel sång med armarna. För mig har det varit en stor utmaning att leda en kör – men också en stor ära!

På grund av sin sjukdom har hon inte haft en smärtfri dag i sitt liv.

– Men jag är så van med det att jag tror att smärtan inte påverkar mig på samma sätt som andra. Musiken är en fantastisk hjälp. Jag kan komma till en körövning och ha ont och åka hem som om jag svävade på moln.


Nio gånger borrelia

Miina Fagerlund har faktiskt haft borrelia nio gånger – men bara en gång efter att hon blev rullstolsbrukare år 2012. Fästingarna har helt enkelt svårare att komma åt henne.

Men lite av det goda gehöret finns fortfarande kvar.

– Jag var på fysioterapi och fick behandling med en stämgaffel, och när den vibrerade sa jag genast att det där kan inte vara ett A. Det visade sig sedan att det var ett C.

För henne var musiken länge en prestation. Allt det har hon släppt nu. Nu handlar det bara om att förmedla en känsla.

– På påsken sjunger vi ”Graven är tom!”. Vi måste mena det, förmedla lyckan och kärleken över att graven är tom. För mig är det inte viktigt att det låter perfekt, huvudsaken är känslan och glädjen.

Har du någonsin haft perioder då ditt liv, med alla sina motgångar, känts tungt och svårt?

– Eftersom jag är född med den sjukdom jag har tror jag att jag har utvecklat en hög resiliens och kan därför hantera motgångar och förändringar på ett konstruktivt sätt. Jag tänker inte utanför boxen, jag tänker snarare att för mig finns det ingen box. Jag kan klara nästan vad som helst. Jag har lärt mig att alltid se ljuset. När det är som mörkast syns stjärnorna allra bäst.

Text: Sofia Torvalds


Tidigare kände sig Beni Karjalainen ensam. Idag har han goda vänner och en sambo. FOTO: PRIVAT

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

Helsingfors. Hon har skrivit musiken till verket Varde ljus! som framförs av Helsingfors svenska kyrkosångsförbunds körer söndagen den 21.4 kl. 18 i Matteuskyrkan. 12.4.2024 kl. 18:45
Harry Holmberg finns i dag till för andra människor – i vården.

PRÄSTER. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 5.4.2024 kl. 11:23
Vid det här bordet fattar domkapitlets kollegium beslut om vem som blir herde i Petrus församling. Biskopen tycker det är trist att det gick så här.

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56
Petruskyrkan söker ny herde – men vem det blir är fortfarande oklart.

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54
Rosanna Fellman vill komma vidare. ”Det Jakobstad ingen vill ha” är delvis en bearbetning, men boken är också ett sätt att ge andra som upplevt liknande utanförskap något att spegla sig i. Och som alltid då Rosanna Fellman är i farten är samhällskritiken genomgående.

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59
Ida-Maria Björkqvist är biträdande 
distriktsledare i baptistsamfundet.

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00
Susann Stenberg blev ett viktigt stöd för Monica Björkell, som nyligen flyttat till Lovisa.

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30
För Johan Byggningsbacka är glädjen den känsla som fyller hans påsk.

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00
På påsken får man släppa sin glada mask och bara vara sorgsen, säger Jaana Kettunen från Kyrkslätt.

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00
Annika Kuivalainen, som jobbar för Frälsningsarmén, ber varje dag att hon ska få vara till välsignelse för någon.

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00
Janne Saarikivi är språkforskare och författare.

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00
Ani Iivanainen skriver en bok om hur församlingar kan möta regnbågspersoner på ett rättvist sätt.

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39
Kyrkvaktmästare Anders Granvik i Jakobstad bereder altaret till påsk

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

Tidigare kände sig Beni Karjalainen ensam. Idag har han goda vänner och en sambo. FOTO: PRIVAT

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

Helsingfors. Hon har skrivit musiken till verket Varde ljus! som framförs av Helsingfors svenska kyrkosångsförbunds körer söndagen den 21.4 kl. 18 i Matteuskyrkan. 12.4.2024 kl. 18:45
Harry Holmberg finns i dag till för andra människor – i vården.

PRÄSTER. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 5.4.2024 kl. 11:23
Vid det här bordet fattar domkapitlets kollegium beslut om vem som blir herde i Petrus församling. Biskopen tycker det är trist att det gick så här.

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56
Petruskyrkan söker ny herde – men vem det blir är fortfarande oklart.

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54