Boken "Den som offrar sig" är den första delen i serien ”Brottsplats Österbotten”.

Författarduo placerade ett mord i Solf prästgård

DECKARE.

Kyrkoherdens fru har blivit stenad till döds i den österbottniska byn Solf. Det är upptakten till deckaren ”Den som offrar sig”, skriven av Simon Ventus och Christina Gustavson.

8.3.2023 kl. 18:38

Det är lunchtid en vanlig vardag på Wasa Teater när Simon Ventus tar emot mig. Hans och Christina Gustavsons gemensamma bok Den som offrar sig har precis kommit ut.

– I många fall har författarskapet beskrivits som ett ganska ensamt jobb, men det är det ju förstås inte när man är två. Och för mig har det känts naturligt att vi jobbat i par. Det kan bero på min erfarenhet från teatern där alla processer är kollektiva. Ingen kan göra en föreställning på egen hand.

Boken är en klassisk deckare där huvudkaraktärerna är poliser som försöker reda ut ett mord i Österbotten.

– Vår avsikt var också att boken skulle innehålla någon form av samhällskommentar.

Handlingen utspelar sig i Vasa- och Korsholmstrakten.

– Jag tror och hoppas att läsarna kommer att njuta av att läsa en deckare som utspelar sig på platser som de känner igen, det tillför läsningen en ny dimension, att veta att ”jag har varit på den här platsen”.


Pris: Att ge ut en bok

Simon Ventus vann en lite udda tävling för två år sedan. Priset var att skriva en bok tillsammans med författaren, specialistläkaren och rättspsykiatern Christina Gustavson från Sverige.




Hur var dynamiken mellan dig och Christina?

– Ens fantasi är privat och man kan inte rå för vad ens fantasi hittar på. Man kan, i viss mån, styra över vilka tankar man låter stanna och växa. Men när man är medförfattare, åtminstone så som vi har jobbat, har man inte råd att stänga ut den andra. Skribenten måste våga låta en annan komma in, och också vara lyhörd för den andras fantasi.

Simon Ventus säger att det inte fanns någon garanti för att han och Christina skulle synka.

– Vi fokuserade bara på texten och hade den som ett gemensamt mål. Det var otroligt roligt att vi kunde kommunicera så bra , och att vi har förstått varandra så väl. Vi träffades faktiskt inte förrän boken hade kommit från tryckeriet.

– Jag hoppas att det märks i texten att vi är en man från Finland och en kvinna från Sverige, att vi har olika livserfarenheter och att det skiljer nästan 40 år mellan oss.


En viss typ av andlighet, med väldigt konservativa värderingar, finns tydligt i boken. Varför blev det så?

– Det som vi egentligen var intresserade av att utforska var hur mycket ansvar en person i ledarposition har för det hen säger. Den österbottniska och ibland konservativa andligheten var en bra kontext för det.

"Vi var från början ense om att vår ambition inte var att svartmåla kyrkan, församlingar eller religiös tro på något vis."

– Vi var från början ense om att vår ambition inte var att svartmåla kyrkan, församlingar eller religiös tro på något vis. Jag har en bakgrund i kyrkan och jag har släkt och vänner som jobbar där. Christina har också en sådan bakgrund, hon hade en farbror som var ärkebiskop i Sverige.

– Vi tänkte så här: Om vi båda två relaterar starkt till detta ämne så är det en ganska bra kontext att förlägga handlingen till. Men det skulle lika gärna kunna vara en politiker eller filosof som berättelsen var uppbyggd kring.

Enligt Simon inspirerades de inte av någon viss person.

– Men visst finns det starka, rentav osunda, personlighetstyper i församlingar som vi kan ha påverkats av. Men sådana människor finns förstås också utanför kristenheten. Jag tänker till exempel på politiker. Ljuger Trump och Putin medvetet eller tror de på vad de säger?


Berätta lite om hur ni tänkte när ni placerade mordet i första kapitlet i Solf prästgård?

– Det bara blev så. Jag hyser definitivt inte något agg mot varken Solf, kyrkoherden eller prästgården. Solfs prästgård är den enda prästgården i Österbotten som jag har varit inne i. Det är ett hus som jag har varit i och kunde beskriva.


Du har i någon mån varit aktiv i kyrkan i barndomen och tonåren. Hur skulle du beskriva din tro eller otro idag?

– Jag förhåller mig mindre okritiskt idag till den tro jag lärde mig i barndomen än jag gjorde förut. För att citera punkfilosoferna i Green Day: ”Ju mer jag vet, ju mer vet jag att jag inte vet.”

Boken ges ut på Förlaget M.



Simon Ventus

Ålder: 39.

Yrke: Försäljningschef på Wasa Teater.

Familj: Fru, två barn.

Bor: I Vasa. Vuxit upp i Solf.

Gör på fritiden: Spelar musik, spelar spel, leker med barnen och läser.

Hemlig talang: Över medelmåttet bra på Excel.


Text och foto: Christa Mickelsson


Människa. Gustav Björkstrand besöker Rom och Vatikanen under den ekumeniska böneveckan. 14.1.2009 kl. 00:00

Samhälle. Ett par tusen demonstranter slöt upp i Helsingfors centrum i går kväll för att uttrycka sitt stöd för Israel. 14.1.2009 kl. 00:00

Insändare.   "Kärleksbevis till att fylla ett hjärta till bredden... är orsak nog, att dö för denna sång!" brukade texten lyda i en av de lovsånger vi sjöng på ungdomssamlingarna. För mig förblir kärlek ett diffust tema. Otaliga gånger talas om kärlek i Bibeln, men hur ska denna kärlek komma till sin rätt i vardagen? Vad innebär kärlek? Är det att överse med någons felsteg? Att avstå från att klämma åt någon som man, mänskligt sett, skulle ha all rätt att klämma åt? Kärlek är, enligt mig, i första hand att ha en "kaveris" attityd En kaveri är ju i regel beredd att överse med, eller i varje fall förstå, ens brister och felsteg - om det är en bra kaveri, vill säga. För numera väcker, av någon anledning, ordet "kärleksbevis" en motvilja i mig. Kärleken ska väl vara tydlig och läkande nog i sitt uttryck såsom den är?  Inte ska den väl behöva "bevisas?" Men som så många andra lovsånger, är sången jag ovan reciterar överdriven och dramatisk. Att "dö för denna sång" har säkert varit avsett att låta som någonting underbart. Men jag kan inte annat än uppfatta det som ett krav. Någonting motbjudande. Vad som för mig är orsak att dö för någonting överhuvudtaget, önskar jag själv få definiera - om det nu går så långt att det valet blir aktuellt. Lovsångerna kan nämligen inte infånga mitt hjärtas hemliga längtan. För till vad nyttar ett "kärleksbevis", om så uttryckt i en sång, som man måste vara beredd att, symboliskt eller verkligt, "dö", för? Jag önskar möta en Gud som vill vara mig nära här i livet. Inte enbart i dödens sken, eller i vanmaktens. En Gud som inte avkräver mig lojalitetsbevis i någon form, utan som räknar med mig för att Han i så fall känner mig. 14.1.2009 kl. 00:00

Insändare.  "Kärleksbevis till att fylla ett hjärta till bredden... är orsak nog, att dö för denna sång!" brukade texten lyda i en av de lovsånger vi sjöng på ungdomssamlingarna. För mig förblir kärlek ett diffust tema. Otaliga gånger talas om kärlek i Bibeln, men hur ska denna kärlek komma till sin rätt i vardagen? Vad innebär kärlek? Är det att överse med någons felsteg? Att avstå från att klämma åt någon som man, mänskligt sett, skulle ha all rätt att klämma åt? Kärlek är, enligt mig, i första hand att ha en "kaveris" attityd En kaveri är ju i regel beredd att överse med, eller i varje fall förstå, ens brister och felsteg - om det är en bra kaveri, vill säga.För numera väcker, av någon anledning, ordet "kärleksbevis" en motvilja i mig. Kärleken ska väl vara tydlig och läkande nog i sitt uttryck såsom den är?  Inte ska den väl behöva "bevisas?" Men som så många andra lovsånger, är sången jag ovan reciterar överdriven och dramatisk. Att "dö för denna sång" har säkert varit avsett att låta som någonting underbart. Men jag kan inte annat än uppfatta det som ett krav. Någonting motbjudande. Vad som för mig är orsak att dö för någonting överhuvudtaget, önskar jag själv få definiera - om det nu går så långt att det valet blir aktuellt. Lovsångerna kan nämligen inte infånga mitt hjärtas hemliga längtan. För till vad nyttar ett "kärleksbevis", om så uttryckt i en sång, som man måste vara beredd att, symboliskt eller verkligt, "dö", för? Jag önskar möta en Gud som vill vara mig nära här i livet. Inte enbart i dödens sken, eller i vanmaktens. En Gud som inte avkräver mig lojalitetsbevis i någon form, utan som räknar med mig för att Han i så fall känner mig. 14.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. Lastenkirkko.fi vänder sig till barn i förskole- och lågstadieålder. 13.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. Kyrkpressens webbesökare har fått svara på frågan om de brukar bikta sig. 13.1.2009 kl. 00:00

Ledare. Från första dagen har staten Israels existens varit hotad. 15.1.2009 kl. 00:00

Kerstin Haldin-Rönn. Jag skalar potatis som får ångkoka medan jag steker upptinade gäddfiléer. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. Varför saknar förtroendeorganen i Väståbolands församling representation från skärgårdsförsamlingarna? 13.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. – I det stora hela mår kyrkomusiken och musikerna bra, säger stiftsekreterare Jan Hellberg som ledde kyrkomusikdagarna. 12.1.2009 kl. 00:00

Världen. Kyrkostyrelsen i Sverige föreslår i en remiss att ordet “äktenskap” ska tas bort från den framtida vigselordningen. 12.1.2009 kl. 00:00

Världen. En av de kliniker som Kyrkans Utlandshjälp understöder i Gaza har förstörts av Israeliska missiler. 12.1.2009 kl. 00:00

Världen. Kyrkans Utlandshjälp är en av de organisationer som samlar in medel för de krisdrabbade i Gaza. 12.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. Ett snökapell kommer inom kort att byggas vid skidstadionen i Ruka. 11.1.2009 kl. 00:00

Världen. Delstatsregeringen i den indiska delstaten Orissa går med på att den kristna minoriteten får ersättning för skadade kyrkor och kapell. 10.1.2009 kl. 00:00

åsikter. Kyrkoherde Janne Heikkiläs uttalande om kvinnor i prästämbetet och om att viga frånskilda väckte diskussion. Domkapitlet kan inte väga prästers åsikter, endast pröva beredskapen att samarbeta, säger biskopen. 16.4.2018 kl. 18:12

flyktingar. Efter ett nytt avslag på sin asylansökan håller familjen Gill på att ge upp. 16.4.2018 kl. 09:15

Tjänster. Kyrkoherdetjänsten i Saltviks församling har inom utsatt ansökningstid sökts av Peter Blumenthal. Det meddelar domkapitlet. 13.4.2018 kl. 16:06

ämbetssyn. Biskoparna ger en skrapa mot seg diskriminering av kvinnor i prästtjänst. 13.4.2018 kl. 13:18

metoo. – Vi sviker vårt uppdrag som kyrka om vi inte är beredda att lyssna till de här obehagliga berättelserna som handlar om maktmissbruk och sexualitet. 13.4.2018 kl. 13:04