"Bönen är grunden som gör en församling till just en församling"

ANDETAG.

Catherine Granlund är bloggen Andetags nya skribent på Kyrkpressens webbsida. – Jag kombinerar diakonijobb med skrivande och läsande, bloggandet är en andningskanal för mig.

11.1.2023 kl. 19:00

Som barn var jag vild och glad, säger Catherine Granlund, diakon i Grankulla svenska församling.

– Så glad att mamma undrade om det var något fel på mig! Men det jämnades ut med tonårsprotesterna.

– Jag lekte bara med pojkar ända upp till åldern när de började förälska sig i mig. Då gick det på tok många gånger. Någon flicka fanns med under uppväxtåren, men killsällskap passade bra. Det tycks nu bara fortsätta så, säger hon.

Hon tänker på sin familj. Till familjen hör hennes man, tre söner (två utflyttade) plus en iransk bonusson som väntar på asyl.

– Nuförtiden uppskattar jag väldigt mycket mina kvinnliga vänner. De kompenserar hemlivet. Och så har jag en skrivande storasyster som jag kan dela den biten med och mycket annat också.

"Då och då ryter jag till i en insändare, men inte så ofta som jag skulle vilja."

Kärleken till skrivandet

Hennes skrivande började med insändare i tidningar och uppsatser i skolan.

– Jag älskade att skriva. Så blev det frilans på Studentbladet, Ny Tid, Kuriren, Marthabladet och kristna tidningar. Då och då ryter jag till i en insändare, men inte så ofta som jag skulle vilja.

Hon har skrivit en diktbok om självupplevt våld i familjen år 2007 (Fontana Media).

– Det var för mig det enda sättet att ta upp våldet på ett subjektivt sätt, som inte utelämnade på samma sätt som ”ett rakt upp och ner”-skrivande skulle ha gjort. I diktboken kunde jag analysera och uttrycka vilka känslor en dylik press på en mänska tillför och vad som händer med kärleksbudskapet.




Kombination

Catherine ”Ca” Granlund har varit diakon i 15 år.

– Mitt jobb kräver mycket, därför är det bra för mig att kombinera diakonijobb med skrivande och läsande. Jag behöver också minst lika mycket ensamhet som sällskap. För mycket människor och för länge gör mig trött. För få gör mig så småningom folkskygg! Därför är det bra för mig att kombinera diakonijobb med skrivande och läsande.

Hon har skrivit en andaktsbok, som kom ut 2018.

– Och så har jag kämpat med ett manus. Det är väldigt diakonalt inspirerat, men det tycks inte passa någonstans. Bokskrivandet behöver alltid längre avbrott för att jag ska komma igång och fundera ut vissa ramar.

Dessutom har hon skrivit en barnbok.

– Jag älskade den själv, men den utgavs inte. Konstens olika uttrycksformer ger oss möjlighet att välja i vilken genre vi vill skriva.

Vilken är din favoritverksamhet i församlingen?

– Mycket behövs, men bönen är ändå grunden som gör en församling till just en församling och inte till vilken trevlig förening som helst.

Vilken är din favoritperson i Bibeln (inte Jesus)?

– Det varierar – jag har ju varit troende i över trettio år. Men jag tänker ofta på dem som reagerar på enskilda händelser, som att Elisa ber Gud visa sin rädda tjänare alla eldsvagnar med änglar på bergskrönet när staden omringats av fiender. Vi är inte ensamma.

– Herdarna ute på marken med änglakören är en annan berättelse som jag fascineras av och älskar. Där sitter de som vanligt – och tänk vad de får uppleva! Gång på gång återvänder jag i mina tankar till julnatten och lägerbrasan, tystnaden, kvällskylan och den mörka, vida himlen som snart ska lysas upp!



➡️ Här hittar du Bloggen Andetag!

Catherine Granlund

  • Ålder: 57

  • Bor i Grankulla.

  • Är diakon i Grankulla svenska församling.

  • Intressen: Läsning, skogen, trädgårdspyssel, skrivande.

  • Familj: Man, tre söner (två utflyttade)+ en iransk bonusson som väntar på asyl samt en sköldpadda.

  • Läser helst historiska biografier, dikt, andakter och tittar gärna på Don Matteo eller Der Alte.
Text och foto: Christa Mickelsson


jordbruk. För Mats Björklund handlar jordbruket om att anpassa sig till vädret och naturen, om att odla det som andra ska äta – och om att förvalta Guds gåvor. 30.9.2020 kl. 11:53

vardagsbön. "Öppna varsamt upp det mina fingrar krampaktigt håller tag om i onödan." 30.9.2020 kl. 10:30

Lärkkulla. Lärkkulla-stiftelsens direktor Björn Wallén avgår på egen begäran från och med årsskiftet för att övergå till andra arbetsuppdrag. 29.9.2020 kl. 17:01

kvevlax. Över 30 år undervisade han i musik i grundskolan. Men också efter pensioneringen är musiken ett heltidsjobb för Yngve Svarvar. Hans engagemang som kör- och orkesterledare ser inte till församlingsgränser 30.9.2020 kl. 12:40

samiska. Mari Valjakka gläds över att som samepräst kunna bidra till att de samiska språken går vidare till en ny generation – något som inte var självklart när hon själv växte upp. 21.9.2020 kl. 13:16

äktenskapssyn. I dag kom beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen – Uleåborgs domkapitel hade rätt att utfärda en varning till präst som vigt ett samkönat par. Rättsväsendet griper inte in för att hjälpa kyrkan fatta beslut om äktenskapssynen – men kyrkan måste enligt biskop Bo-Göran Åstrand bestämma sig snart. 18.9.2020 kl. 16:15

Borgå stift. Se alla nyheter från domkapitlet i Borgå inne i artikeln. 18.9.2020 kl. 12:25

diakoni. I många år kunde Nina Lindfors andas ut bara om veckosluten – då kom ingen post, och hon slapp högarna av obetalda räkningar och indrivningsbrev. Utan stöd från församlingens diakoniarbetare Taina Sandberg hade hon inte orkat. De brukar mötas på Ninas favoritplats: i skogen. 17.9.2020 kl. 15:20

coronaepidemin. Peter Strangs forskning visar att covid-19-döden var svårast för de unga och starka. Han ger Finland goda poäng för proaktivt handlande då coronaepidemin bröt ut. 16.9.2020 kl. 15:45

romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

mathjälp. Helsingfors-hjälpen avslutades för att behoven inte längre ser likadana ut som i våras. Men församlingarna erbjuder fortfarande mathjälp och samtalsstöd, och dörrarna till de gemensamma måltiderna har öppnats på nytt. 16.9.2020 kl. 00:01

Närpes. Mikaela Björklund är färsk stadsdirektör i Närpes. Bakom sig har hon många år av engagemang i lokalsamhället, med början från när hon var tonåring i församlingen. Tron är grunden hon står på – den gör det naturligt att vilja vara med och bygga samhället för medmänniskorna. 17.9.2020 kl. 10:30

ungdomens kyrkodagar. UK uppmanar kyrkomötet att ta ställning i frågan om samkönade äktenskap. Om det var upp till kyrkans unga skulle frågan redan vara avgjord. 5.2.2024 kl. 15:43

KYRKOMÖTET. Klockan går och kyrkan ställs inför allt större utmaningar. Men kyrko­mötet är en trög koloss som inte producerar beslut. Under senaste mandatperiod tog tre av dess utskott saker och ting i egna händer. 5.2.2024 kl. 10:00

Konst. – Mycket hellre analyserar jag en film som handlar om tvivel jämfört med en färdigtuggad berättelse om tro, säger filmkritikern Silja Sahlgren-Fodstad. 5.2.2024 kl. 15:15

laestadianer. Över 3 000 finlandssvenska laestadianer är involverade i diskussioner om att rörelsen ska ta steg ur den evangelisk-lutherska kyrkan. I allt större utsträckning kommer man att hålla nattvard och konfirmation i sina egna bönehus. Alternativet att grunda en egen kyrka är ändå inte aktuellt. 30.1.2024 kl. 14:04

ungdomens kyrkodagar. Jennifer Enqvist är en av de delegater som är på väg till UK i år. Hon vill se församlingarna bli bättre på att inkludera barnen, kyrkans framtid. 29.1.2024 kl. 12:22