Filip Åström, 10 år: "Julen tänder liksom upp ett ljus i mörkret på vintern"

jul.

Vem är du? 10-åriga Filip Åström tycker att det bästa med julen är att få vara tillsammans, och att vuxna hinner vara lite knasiga när de har ledigt.

21.12.2022 kl. 19:00

Filip Åström bor i Kyrkslätt med sin mamma, pappa, storebror och lillebror.

– Man måste ha ordentliga nerver för att klara av mina bröder. Min storebror är ganska snäll med mig och vi brukar ofta prata. Min lillebror brukar vilja sova i ett tält i mitt rum. Om kvällarna när han ska börja sova i sitt tält berättar han om allt som hänt på dagis.

Kanske du som stor kan ha ett sådant jobb där man är bra på att lyssna på människor?

– Jag vill bli läkare. Jag har varit ganska många gånger hos läkaren för jag har varit en otursnisse som mindre, och de har alla varit så snälla mot mig. Jag tycker om att hjälpa andra och prata med andra och göra andra glada.



Vad tänker du om julen och Jesus födelse, är det viktigt för dig?

– Nog är det ganska viktigt. Julen påminner om många saker, också om att få vara tillsammans med släkten. Julen tänder liksom upp ett ljus i mörkret på vintern. Det skulle vara jättetråkigt på vintern om det inte fanns någon högtid. Fast i år måste man kanske pynta mindre när strömmen är så dyr på grund av kriget. Men vi ska pynta två granar och sedan brukar vi ha en ren som står på en stubbe på bakgården. Den tittar ner mot vår gård och den ser ganska söt ut.



Tycker du att det finns något speciellt fint ställe i julberättelsen?

– Det var ju ganska fint att Jesus föddes så att djuren stod där i stallet och att stjärnan lyste upp för de tre vise männen som kom för att fira hans födelse. Jag tycker jättemycket om djur. Min mormor har en strävhårig tax. Jag är mer en hundmänniska än en kattmänniska. Min mormor är som en hustomte som brukar komma och hjälpa hos oss. Hon är nog ganska viktig för oss.



Med vem firar ni jul?

– På julafton far vi till farmor och farfar. De bor i Haga i Helsingfors. De älskar när vi kommer dit och hjälper dem med allt, med att pynta granen. Och det är speciellt att föra ljus till graven. Vi sätter ljus på mammas och pappas släktgravar i Kyrkslätt och Sjundeå. Farmor och farfar orkar inte bära så mycket, så det första vi gjorde när jag var där på höstlovet var att gå till butiken med min farmor och så kunde jag hjälpa henne med att bära kassarna. För de har ingen hiss och bor på översta våningen.

Tycker du om att sjunga julsånger? Vilken är din favorit?

– Jag tycker om att sjunga! Jag brukar sjunga med pappa i bastun. Det är en svår fråga vilken jag tycker bäst om, jag tycker om en massa sånger. Stämningen blir så glad av musik. Jag tycker om Joulupuu on rakennettu som jag spelar på piano, den tar liksom i känslorna.

Vad väntar du mest på med julen?

– Det roliga är förberedelserna före julen, och att det kommer snö. Jag brukar tycka om att vara med sådana som jag annars inte träffar så mycket. Paket är helt roliga, men inte det viktigaste med julen.

Vad tycker du är det konstigaste med julen?

– Det som är både konstigt och roligt är att min mamma och pappa brukar lite fjantas på julen, och det tycker jag om. De gör kanske knasiga, roliga saker som de inte annars skulle göra. Typ att leka hippa, eller kasta boll. Min pappa har ganska mycket program också för han måste jobba och är med i politiken. Men på julen har han ledigt från allt, så vi kan spela schack eller tennis eller biljard eller pingis.



Vilken är din bästa och sämsta julmat?

– Jag tycker inte så mycket om fisk. Smaken är ganska god, men jag är orolig för att det ska finnas ben i den. Jag tycker mer om morotslåda och potatislåda än om kålrotslåda. Jag har inte brukat tycka om skinka, men i skolan hade vi en gång julskinka och jag tänkte att någongång måste man ju våga smaka. Och det var grymt gott! Och risgrynsgröt är sjukt gott.


–––––––––––

Filip Åström

Gör: 10 år, går i Winellska skolan i Kyrkslätt.

Familj: Mamma, pappa, 13-årig storebror och femårig lillebror.

Önskar i julklapp: IQ-grejer som man kan lösa och böcker. ”Jag vill inte ha en dator för jag tror att jag bara skulle spela på den hela tiden.”

Text och foto: Sofia Torvalds


ANDETAG. Catherine Granlund är bloggen Andetags nya skribent på Kyrkpressens webbsida. – Jag kombinerar diakonijobb med skrivande och läsande, bloggandet är en andningskanal för mig. 11.1.2023 kl. 19:00

profilen. Markus Finnholm ser annorlunda på ett nytt år än han gjort tidigare i sitt liv. Efter en del motgångar har han fått sitt första riktiga jobb. 9.1.2023 kl. 08:29

KYRKRENOVERING. De fasta bänkarna i norra och västra korsarmarna åker ut, ett litet kök byggs längst bak, en trappa till läktaren tas bort och enplansgolv läggs i hela kyrkan. Det är några synliga förändringar då Sankta Birgitta kyrka i Nykarleby renoveras. 9.1.2023 kl. 12:11

OVAN I KYRKAN. Du ska på konfirmation. Det blir dags för nattvard. Du har inte tagit emot nattvard sedan du själv blev konfirmerad och vet inte hur man gör. Här följer en praktisk nattvards-ABC. 11.1.2023 kl. 00:00

PSYKISK OHÄLSA. Vad gör man när det värsta händer? Jennie Jakobsson förlorde sin elvaåriga dotter i självmord. Hon och hennes bror Daniel Jakobsson berättar om att bygga ett liv där man försöker göra något gott av det som bara är sorg och maktlöshet. 10.1.2023 kl. 08:00

BORGÅ STIFT 100 ÅR. Biskop emeritus Gustav Björkstrand skriver om hur det gick till när de finlandssvenska lutheranerna för hundra år sedan fick ett eget biskopssäte och en egen domkyrka i Borgå. 9.1.2023 kl. 16:44

KYRKRENOVERING. De senaste åren har det skett en generationsväxling på museiverket som innebär att inställningen till vad som kan tillåtas då kyrkorna renoveras har förändrats. När Lundo medeltidakyrka renoverades i höst ersattes kyrkbänkarna av moderna lösa stolar. 9.1.2023 kl. 12:02

KRIGET I UKRAINA. Ryssland hoppades på att skapa ett religiöst inbördeskrig mellan ortodoxa i Ukraina – men misslyckades, säger religionsvetaren Tornike Metreveli i Lund. 5.1.2023 kl. 18:00

KYRKANS UTLANDSHJÄLP. Med 10 miljoner euro insamlat för Ukraina har Kyrkans Utlandshjälp slagit alla tidigare insamlings­rekord. Vid årsskiftet blir Afrikaerfarna Tomi Järvinen chef för hjälporganisationen. 5.1.2023 kl. 14:31

MÅNGKULTUR. Svenska social- och kommunalhögskolan får med Tuomas Martikainen en religionsvetare som ny rektor. Generationer av social­arbetare och journalister har utbildats vid skolan, men i dag arbetar man också med frågor om relationer mellan etniska folkgrupper. 30.12.2022 kl. 14:16

psalmer. Svenska kyrkan fick över 9 000 förslag på nya psalmer när den rikssvenska psalmboken ska förnyas och revideras. 4.1.2023 kl. 11:11

mission. Dennis Svenfelt, tidigare församlingspastor i Pedersöre, blir präst i den lutherska kyrkan i Lettland. I mitten av januari åker han till staden Liepaja för att jobba med en internationell församling där. 3.1.2023 kl. 13:45

BORGÅ STIFT. Borgå stifts jubileumsår inleddes på nyårsdagen. Temat för jubileumsåret är Tillsammanskraft – Mångfald och samarbete. 31.12.2022 kl. 15:12

korsholm. Han är ung, men inga­lunda oerfaren. Benjamin Häggblom ser sina unga år som både en styrka och orsak till eftertanke. 22.12.2022 kl. 14:54

mariehamn. När en cancerdiagnos fick kyrkoherden Mari Puska att känna lättnad över att få vila förstod hon att hon jobbar för mycket. 30.12.2022 kl. 19:02

nykarleby. Håkan Ahlnäs har alltid varit aktiv i både kyrkliga och kulturella sammanhang. Enligt honom är kyrkans viktigaste uppdrag enkelt – att motverka ensamhet. 28.1.2025 kl. 10:25

Personligt. År 1995 i ett kaotiskt, nyfött Ryssland. En tioårig pojke i alltför stora kläder ser en grupp människor samlas på andra sidan gatan. De ska resa en kyrkspira. Pojken har aldrig hört talas om Gud. En man får syn på honom, går fram till honom och räcker honom en handske. Vill han hjälpa till? – Kyrkan räddade mig. Utan den skulle jag vara kriminell – eller död, säger Andrey Heikkilä, Svenskfinlands nyaste präst. 21.1.2025 kl. 14:00

flyktingar. 25-åriga Petra Gripenberg har precis åkt till den grekiska ön Lesvos. Där ska hon hjälpa traumatiserade flyktingar att berätta om det de varit med om. 17.1.2025 kl. 10:55

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54

film. – Jag har inga principer jag skulle kunna döda för, men många jag är beredd att dö för. Det handlar om att välja fred och kärlek, även i en polariserad värld, säger Ville Virtanen, aktuell med filmen Aldrig ensam. 20.1.2025 kl. 18:02