Det började egentligen med att Nella Lindholm bläddrade genom Kyrkpressen och läste en intervju med Jaana Rosenblad, som tidigare jobbade som tf diakon i Houtskär.
– Jag hade jobbat med Jaana vid ett äldreboende tidigare, och då såddes tanken att kanske också jag skulle kunna jobba som diakon i församlingen.
Hon pratade med Janette Lagerroos, som är kaplan i Houtskär kapellförsamling.
– Jag hade inte varit så aktiv i kyrkan tidigare, annat än i samband med högtider, så jag hade inte full koll på vad en diakon egentligen gör.
Janette beskrev diakonjobbet som väldigt flexibelt, ett jobb där man träffar människor från vaggan till graven – kyrkans eget sociala arbete.
– Tanken att hjälpa människor i alla åldrar där man ser ett behov – att göra en insats direkt – tilltalade mig.
Hon tog kontakt med kyrkoherde Sara Grönqvist, som lovade hålla henne i tankarna. I augusti avslutade hon sin mammaledighet med att börja jobba på ett äldreboende, och tre dagar senare fick hon ett samtal av Sara: ville hon bli tf diakon i Houtskär?
Trivs jättebra
När hon började för 1,5 månader sedan hade Jaana semester, och Jaana slutade efter sex arbetsdagar tillsammans, så det var bara att dimpa ner i det nya och göra sitt bästa.
– Janette hjälpte där hon kunde, men hon hade ju också mycket annat jobb. I början tänkte jag: vad ska jag fylla kalendern med? Men redan nu måste jag i stället tänka på vad jag ska prioritera bort.
– Men jag trivs jättebra. Jobbet är väldigt flexibelt och varierande.
Vad började du då fylla din kalender med?
– Det var onsdagsträffar på äldreboenden varannan vecka och uppvaktningar av äldre som fyllde 75, 80, 85, 90 och varje år efter nittio. Men sedan startade jag och Janette ett familjekafé och ett handarbetskafé.
Hon har också börjat med enskilda samtal med människor som av någon orsak behöver stöd och hjälp av något slag.
– Diakonin fyller ju 150 år i år, och det firade vi med diakonigudstjänst och soppa. Det blev så mycket soppa kvar att jag körde runt med den efteråt, och då kom jag i kontakt med många.
Behoven störst hos de äldre
Nella Lindholm växte upp i Pargas. Sedan fem år tillbaka bor hon i Houtskär med sin man, som är elektriker och spannmålsbonde. Han odlar havre. De har ett barn som nu är 1,5 år, och Nella Lindholm jobbar 60 procent – när hon är på jobb träder farmor in som barnvakt.
Det finns 509 personer skrivna i Houtskär, varav 412 är medlemmar i församlingen. Riktigt alla känner hon inte.
– Men min farmors morfar är född på Houtskär, så jag har en del släktingar här, även om det är på ganska långt håll.
Var tycker du behoven är störst?
– Hos de äldre. Det är kollektivtrafik ut i byarna här bara en gång i veckan, så många kan inte röra på sig så mycket som de skulle behöva för att sköta alla sina ärenden.
I höst började hon studera diakoni.
– Jag är så pass ny i det här jobbet att jag vill lära mig mer. Jag vill till exempel få bättre kunskap om själavårdande samtal och veta mer om Bibeln.
Hon säger också att hon personligen inte har så många erfarenheter av sorg – både hennes mor- och farföräldrar lever fortfarande.
– Men jag märker att man kommer långt med att lyssna och vara närvarande. Det är också roligt med hembesök – alla frågar varifrån jag är eftersom de inte känner igen mig. Men eftersom jag har rötter i Houtskär så tror jag att jag får börja ta med släktforskningen som standardutrustning, så att jag kan berätta mer!
