I höst har jag börjat ett nytt jobb som ungdomsdiakon i Petrus församling. Jag skall också inleda mitt tredje år som studerande i socialt arbete. Hösten är för många av oss en tid där vi stiger in i nytt, in i förändring. Kanske precis som jag i höst, stiger du också in i något nytt och in i en höst där mycket behöver bli gjort.
Vi människor är bra på att känna och tycka att det finns så mycket som behöver göras. Det är lätt att känna och uppleva hösten som en tid där vi behöver prestera mätbara resultat, knoga och slita. Kanske vi tänker att i höst skall jag sporta mer, äta bättre, spendera mer tid med mina barn eller börja den där nya vanan som kunde hjälpa mig i vardagen.
En ny säsong är ofta en tid där vi funderar över vad vi vill eller inte vill göra. Ibland tror jag att vi lätt glömmer bort att det händer mycket när vi vilar, som Tomas Sjödin skriver i sin fina bok Det händer när du vilar.
Vilan kan inte vara ett alternativ eller något vi bara gör på semestern. Kanske våra små stunder av vila i vardagen, den lilla promenaden bland höstlöven, kramen av en god vän eller en kort tupplur på soffan, kan vara mera avgörande än vi vågar tro? Du är en gåva, inte bara det du åstadkommer, men du själv som just den person du är. Så mycket omkring oss vill att vi ska prestera mer, vara lite duktigare och nå ännu en ny nivå i höst.
Också i höst kommer Jesus till oss med en inbjudan. En inbjudan om att nåden räcker till för varenda dag. En nåd som vill berätta för dig att du är viktig och att det är mer än okej att stanna upp. Din inre människa, stället där din ork och dina resurser bor får också i höst ta emot Hans viskning om att nåden räcker också för dig, också i höst.
Jag ser fram emot att få öva mig på att stanna upp och vila lite oftare i min vardag, i små stunder med bra böcker, goda vänner och inför höstens skönhet i naturen. Jag vill våga tro att det mitt i vilan går att skönja en stilla susning av nåd i en helt vanlig vardag. Vågar du också?
Edith Kortekangas jobbar som ungdomsdiakon i Petrus församling.
