Nu kan vi åter samlas, dela en måltid, samtala över en kopp kaffe. Jag försöker påminna mig om vad som är viktigast mitt i vardagens alla bestyr. Vem skulle jag vilja ringa upp, hälsa på? Vi behöver varandra.
När jag besökt olika länder där Finska Missionssällskapet verkar, till exempel Nepal, Thailand, Kambodja och Colombia, har jag lagt märkte till att vi alla längtar efter trygghet, samhörighet, glädje och frihet. För många av våra medmänniskor i världens fattigaste länder innebär det här en önskan om utbildning, utkomst, hälsovård, rättvisa och fred. I vissa länder drömmer de kristna om att kunna samlas till gudstjänst utan rädsla.
Tillbaka till undantagstiden. Jag kommer hem efter min dagliga promenad. Nylands gränser är stängda. Tidningen Mission trillar in genom postluckan. Jag sätter mig ner med en kaffekopp och min baby i famnen. Bläddrar i tidningen och blir glad av alla goda nyheter. Jag känner mig plötsligt mindre isolerad, mindre påverkad av alla negativa nyheter i flödet. Jag får vara en del av något större, hjälpa andra, och ta del av resultaten.
Maggropen vet. När vi behöver stöd eller hjälp brukar vi känna på oss vad som skulle underlätta mest just nu. Precis samma sak gäller våra medmänniskor i andra länder – kunskapen och nycklarna till en bättre framtid finns där, hos dem. På Missionssällskapet hjälper vi människor att stärka sin potential och få tillgång till det stöd de önskar.
Nu när naturen vaknar till liv i vårsolen längtar många ut i naturen. Vill du ha vägledning och inspiration för dina promenader? Bekanta dig med Missionssällskapets pilgrimsguide här: www.finskamissionssallskapet.fi/pilgrimsvandring
