Susanna Sandell är musiklärare, låtskrivare och livsnjutare.

Jag springer ingenstans

Flytt.

Susanna Sandell skriver om att förbereda sig för en ny livsfas.

22.6.2022 kl. 06:00

Försommaren är en pirrig, spännande tid för mig. Hela sommaren ligger framför, mina förväntningar är skyhöga och jag har en milslång lista över saker jag vill hinna med innan sommaren är slut. Det finns något väldigt inspirerande i förväntan som ligger i luften. Att det sedan aldrig blir riktigt som jag tänkt och att jag bara hinner med hälften av punkterna på listan är inte så farligt. Jag njuter rätt mycket av att skriva mina listor och se fram emot de där sakerna, även om en del av dem aldrig blir av.

I år finns på min lista punkter som att paddla kajak, sova i hängmatta, cykelsemestra, men också, skrivet med stora bokstäver, “FLYTTA!”. Vi ska alltså snart flytta bort från Helsingfors och jag har påbörjat en slags sorgeprocess. Konstigt nog är det vår lägenhet, som vi bott i bara ett drygt år, som jag just nu sörjer mest. Jag kommer att sakna de sexkantiga svarta kökskaklen, den natursköna utsikten från fönstret och morgonsolen vid köksbordet. Människorna, vännerna, finns ju kvar och jag kan hälsa på dem och de kan hälsa på oss. Men just hit kommer jag nog aldrig att komma tillbaka. Samtidigt vet jag på något plan att jag snart kommer att ha ett nytt hem att älska och trivas i.

Men en sak är i alla fall säker: det bli mycket nytt till hösten. Ny bil, nytt jobb och nytt hem. Och visst är jag då väldigt tacksam att jag också har röster omkring mig som säger “Jag finns kvar här”. Det ger en stabilitet i en tillvaro som annars är ganska rörlig. För några år sedan skrev jag en sång som handlar om den här stabiliteten. En kärlek som lovar att finnas kvar.

“Du sa: ‘Jag springer ingenstans’
Du höll mig hårt
För första gången kunde jag tro dig
Du sa: ‘Jag springer ingenstans’
Du höll mig hårt
Du lät mig gå
Du lät mig leva”

Jag skrev sången i en annan tid i livet, men orden är lika sanna för mig nu som då. De handlar egentligen väldigt lite om att våga kasta sig ut i det okända. De handlar mera om tillit, att veta vem man faller tillbaka på. Så odramatiskt som det kan låta så är det, åtminstone för mig, helt avgörande. Att veta att, vad som än händer, om jag lyckas eller misslyckas, så finns det öppna armar som tar emot mig när jag behöver det. Det finns en Gud som älskar mig mer än jag någonsin kan föreställa mig och det finns människor som han har sänt i min väg, att vandra genom livet med. Och att kunna lita på rösten som säger “Jag springer ingenstans”, det om något får mig att våga springa på okända vägar. Jag är inte lika rädd för att falla.

Du hittar Susanna Sandells debut-EP "Längtan" på Spotify.

Susanna Sandell


Kyrka. Svenskspråkiga fångar i Finland har små chanser till själavård på sitt modersmål. Nu ska det andliga arbetet bland fångarna förbättras. 30.8.2011 kl. 00:00

Kultur. Han gick omkring och bar på melodislingor som pockade på att få komma ut. Under sin alterneringsledighet skrev Philip Hällund tio psalmer. 29.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. De svenskspråkiga församlingarnas ”riksdag” stiftsfullmäktige samlas undantagsvis inte i höst. 29.8.2011 kl. 00:00

Kultur. Det är svårt att vara stadsbo. Alla utanför ring ettan vet ”precis” hurdan du är. Ännu värre är det – som i Kjell Westös fall – att vara född förortsbo med rötterna utanför stadskärnan. Då vet också de som gynnats av storken och blivit nedsläppta inom spårvagnsnätet ”precis” hurdan du är. 26.8.2011 kl. 00:00

Människa. Hans första fråga till stamgästerna på Helsingfors järnvägsstation är inte ”känner du Jesus?, utan ”Hur mår du?”. 25.8.2011 kl. 00:00

Ledare. Hösten rullar igång verksamhetsmaskineriet i församlingarna. Samtidigt går – även den här hösten – mer än en församlingsanställd tillbaka till jobbet med en molande oro i maggropen. Ska man faktiskt orka ännu ett varv? Alla orkar inte heller. 25.8.2011 kl. 00:00

Johan Sandberg. Det är med ett lätt vemod jag igen får konstatera att semestern är slut och att skolorna börjat. Inte för att jag har något emot att börja jobba igen. Det är rätt skönt att återgå till vardagsrutinerna utan att varje dag behöva ägna tankemöda åt familjens program eftersom dagen är färdigt inrutad. 25.8.2011 kl. 00:00

Teologi. Tro gärna, men var inte för radikal. Det är merparten av finländarnas inställning till religion, visar en färsk internationell undersökning. 24.8.2011 kl. 00:00

Människa. Eveliina Kujala är volontär i Taizé. – Första gången jag var här avskydde jag det. 24.8.2011 kl. 00:00

Insändare. Jag vill tacka Eva Hietanen för hennes synnerligen visa och tänkvärda insändare i KP nr 33! Jag håller med  Eva om att vi nog måste söka orsakerna i den andliga och osynliga världen, då vi talar om det hemska som Breivik gjorde i Norge,. Jag gillade särskilt denna mening i Evas insändare: "Så handfallna som vi nu står inför det onda borde vi kristna inte behöva vara". Precis som Eva har också jag ständigt förundrat mig över den handfallenhet och förvåning som många, även kristna, har visat efter våldsdåden i Norge. Man hör ofta kommentarer som: "det här är ofattbart", "hur KAN nåt sådant här hända?" eller "varifrån kommer denna ondska?". Men, ÄR det nu verkligen så ofattbart det som har hänt? Bibeln säger trots allt att det finns en personlig djävul, en fallen ängel som enbart är ute efter att: "stjäla, slakta och döda"(Joh 10:10). 1 Petrusbrevet 5:8 säger: "er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka". Jag finner det tragiskt att vissa kristna kan sin Bibel så dåligt, att de inte kan lokalisera varifrån ondskan kommer. Om djävulen bara vill stjäla, slakta och döda, och går runt som ett rytande lejon, behöver vi då verkligen vara osäkra på vilken andemakt som inspirerade Breivik till att meja ner oskyldiga människor? Med tanke på att djävulen och hans många demoner är närvarande här i denna fallna värld, är det snarare mer ofattbart att det inte händer ännu mer elände i världen än vad det faktiskt gör. Till all lycka behöver vi som kristna dock inte vara rädda för satan. Vi vet att Jesus har vunnit seger över all ondska på Golgata kors, då han dog och uppstod för att ge oss liv och liv i överflöd. Tror vi på Honom, så har vi evigt liv, och ingen kan ta det livet ifrån oss. Dödar någon vår jordiska kropp, så kommer vi till himlen, där vi får njuta av en mycket godare värld än denna. I Guds närhet är vi trygga och skyddade mot djävulen. 23.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Samma kapell. Ena församlingen går i procession med rökelsekar. Andra har ett lovsångsteam. Håller församlingarna på att nischa sig? 23.8.2011 kl. 00:00

Teologi. Teologernas åsikter om yoga går i sär. Max-Olav Lassila avråder kristna från yogaträning, men Patrik Hagman tycker inte att man kan dra allt österländskt över en kam. 22.8.2011 kl. 00:00

Människa. För drygt fem år sedan förlorade Heidi och Ove Hagnäs sin dotter Moa i en tragisk drunkningsolycka hemma på gården i Kronoby. Kort därefter insjuknade Heidi i cancer. 19.8.2011 kl. 00:00

Marina Wiik. 18.8.2011 kl. 00:00

coronaepidemin. Peter Strangs forskning visar att covid-19-döden var svårast för de unga och starka. Han ger Finland goda poäng för proaktivt handlande då coronaepidemin bröt ut. 16.9.2020 kl. 15:45

romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01