– Jag tror inte det är en slump att vi är här. Det finns något för oss alla, säger Elina Sagne-Ollikainen.

Elina Sagne-Ollikainen: "Det är viktigt för mig att jag använder den tid jag fått här på jorden väl"

Personligt.

Elina Sagne-Ollikainen lärde sig tidigt att en människas tid här på jorden tar slut.

– Det är viktigt för mig att jag använder den tid jag fått väl.

25.5.2022 kl. 12:15

Elina Sagne-Ollikainen strålar av liv. Kanske har hon fått lyskraften av sin mamma?

– Min mamma Gunnel Rinne hade mycket energi. Hon gjorde mycket för sina medmänniskor. Det gav henne enormt mycket, säger Elina Sagne-Ollikainen.

Mamman hade en väldig längtan efter Gud.

– Hon åkte till Senegal med Finska Missionssällskapet. Under den resan träffade hon min pappa och de gifte sig.

När Elinas storebror skulle födas kom hennes föräldrar till Finland.

– Jag tror att släkten vill ha det så, en förlossning är tryggare här.

När Elina var cirka två år gammal skilde föräldrarna sig.

Elina, hennes mamma och hennes syskon flyttade till Sjundeå. När Elina var tolv år insjuknade hennes mamma i cancer.

– Hon kämpade verkligen med sin sjukdom i många långa år.

När Elina var 23 dog hennes mamma. Hon var 62 år.



Foto: Christa Mickelsson


Den sista tiden vårdades hon på ett sjukhem i Stockholm, där hon hade bott i två år. Dagen innan hon dog var hennes bästa väninna på besök. De hade bett intensivt.

– När hennes väninna åkte hem sa hon att det finns en massa änglar i rummet. Den natten sov jag och mina syskon otroligt gott.

Gunnel dog under natten.

"Jag visste att hon var död när jag vaknade. Det var en väldigt fridfull död."

– Jag visste att hon var död när jag vaknade. Det var en väldigt fridfull död.

Men när Elina skulle börja bearbeta det som hade hänt blev det svårt.

– Mamma fanns inte längre. Vem skulle jag nu vända mig till? Jag visste innerst inne att hon, som var en innerligt troende kristen, var i himlen. Men min tro fick sig en törn.


Tvivlar du ännu?

– Nej, jag tvivlar inte mera, kanske på grund av allting som hände efteråt, säger Elina Sagne-Ollikainen.


”Är det Gunnel?”

Den 23-åriga Elina började planera begravningen tillsammans med sin syster och bror.

– Jag hade ingen aning om hur man sköter en begravning.

På den tiden fanns det fortsättningsvis telefonkataloger.

– Jag ringde en begravningsbyrå på Kungsholmen, på måfå. Kvinnan som svarade ställde en fråga: ”Är det Gunnel?” Jag blev helt chockad.

Först trodde hon att det fanns en logisk förklaring.

– Kanske hade sjukhuset samarbete med byrån? Men jag förstod sedan att kvinnan hade varit medlem i Filadelfiaförsamlingen i Helsingfors, dit vi hörde. Hon hade hört att mamma var sjuk.

Pressen och stressen med att ordna en begravning var som bortblåst.

– Jag visste att kvinnan kommer att hjälpa oss.

"Jag visste att kvinnan kommer att hjälpa oss."

Att bli moderlös som 23-årig var inte lätt. Hennes pappa bodde fortfarande i Finland. Några år efter att hennes mamma gick bort fick Elina och hennes pappa en närmare relation.

– Men jag tänkte att det var den enda vägen ut. Mamma var så sjuk så länge, hon kämpade verkligen i många långa år. När hon dog slapp hon sitt lidande.

Elina minns att hennes mamma på sin dödsbädd sa: ”Det gör sedan riktigt ont att föda barn.”

– Och förstås hade hon rätt. Hon tänkte säkert på mig, och på att hon inte skulle finnas kvar för att säga det.


Foto: Christa Mickelsson

Elina och hennes man har två barn.

– Liksom min mamma upplevde att det var viktigt att jag och mina syskon fick en kristen uppfostran, är det viktigt för mig att mina söner får en kristen uppfostran.

Vad tar du med dig av hennes andliga arv?

– Jag är glad över att jag har en tro som ger mig känslan av att det finns hopp. Och att vi människor har en möjlighet att förändra saker omkring oss. Vi kan stärka kärleken och stärka medkänslan för våra medmänniskor. Den grunden har jag fått av min mamma. Och när har jag har haft det som tyngst har Gud hjälpt mig.



Vad är det viktigaste som du vill lära dina barn?

– Någonting som är viktigt för mig, som jag faktiskt upplever att de redan har lärt sig, är respekten för andra människor, omtänksamheten och hjälpsamheten.



Foto: Christa Mickelsson


Vi måste agera!

Elinas mamma sa tidigt: ”Elina, du har en stark känsla för rätt och fel.”

– Det har jag tänkt på mycket som vuxen. Om det är någonting som är fel så måste vi agera!

Hon inledde sin politiska bana i riksdagsvalet 2019.

Länge arbetade hon för FDUV, en intresseorganisation för personer med funktionsvariationer.

– Jag kände en frustration över att vårt samhälle inte förändras så fort som jag ville. Därför gick jag med i politiken. En fråga som jag tycker är väldigt viktig är delaktighet. Det är så viktigt att vi kan vara delaktiga i våra egna liv! Jag upplever att det fattas kunskap i vårt samhälle.

Vi har alla en uppgift. Ibland kan det vara svårt att hitta den. Men jag tror inte det är en slump att vi är här.

Hennes slogan i valet 2019 var ”Alla behövs”.

– Det är någonting som jag har fått med mig från min kristna uppfostran. Jag tror att det finns en plats för oss alla. Vi har alla en uppgift. Ibland kan det vara svårt att hitta den. Men jag tror inte det är en slump att vi är här. Det finns något för oss alla.

Christa Mickelsson


Nina Österholm. Min generation, 80-talsbarn, vill inte bli chefer – bara ”utvecklas i våra arbetsuppgifter”. Om tjugo år kommer det inte att finnas någon som bestämmer, bara en massa glada underhuggare som är utbildade till tänderna. 18.9.2008 kl. 00:00

Ledare. Vad sade biskoparna egentligen 2001 i sitt utlåtande med anledning av den nya partnerskapslagen? Frågan aktualiseras av ärkebiskop Jukka Paarmas markeringar i senaste veckas nummer av Kyrkpressen. 18.9.2008 kl. 00:00

Världen. I Sverige har den första kursen för kyrkvärdar på teckenspråk hållits på Strömbäcks folkhögskola i samarbete med Luleå och Härnösands stift. 18.9.2008 kl. 00:00

Insändare. Då jag först började läsa kyrkpressen var det för att se hur "de andra" har det. Jag har aldrig hört till kyrkan, och kommer aldrig att göra det, men jag är mycket intresserad av religioner och därmed också kristendom.      Något jag läser varje gång är insändarspalten, dit man en längre tid nu skrivit mycket om kvinnopräster och även mer om homosexuella parförhållanden. Med all respekt (nåja, lite iallafall) kan man förstå sig på de som är mot dessa, Bibeln är ju ändå grunden i den kristna tron, och säger den något borde det vara sant. Ändå har jag svårt att se hur det är ens möjligt att vara fundamentalistkristen och ta allt i Bibeln så som det står, utan att tänka. Särskilt kristna borde ju, bättre än mig åtminstone, veta att Bibeln är motsägelsefull och problematisk vilket ju också skapat tron på att man skall tolka, tolka, tolka för att få fram något vettigt att följa. Ulf Särs i Kyrkpressen 38/2008 tog orden ur munnen på mig. Även om kristendom finns till för att skapa en mening i livet för människor och få dem lyckliga (är det inte så?), kan jag förstå de allt större mängder som går ur statskyrkan. Så länge den inte vet sina egna ståndpunkter och hur kanon skall tolkas, går medlemmarna och skapar sina egna församlingar med egna regler som passar in i deras tolkning av tron och, vad viktigast är, andra kan ignorera dessa om det inte passar in i deras tro.Många har ansett att statskyrkans tid är slut, och jag börjar luta åt samma håll. Kanske det verkligen är dags för människorna att börja tänka för sig själva även i den kristna världen? Annina Kortelainen Vasa 17.9.2008 kl. 00:00

Världen. För första gången i Danmark blir det möjligt att delta i kyrkval med ett klick på musen. 17.9.2008 kl. 00:00

Kyrka. Trots en namninsamling och protester ansluts Nagu församling tillsammans med Korpo, Iniö och Houtskär till Pargas församling vid årsskiftet. 17.9.2008 kl. 00:00

Kyrka. I slutet av månaden invigs Pernå församlings nya lokaler i byn Forsby. Församlingen och kommunen samsas om platsen. 17.9.2008 kl. 00:00

Kyrka. Biskop Gustav Björkstrand invigde nya församlingshemmet i Kronoby i söndags. 16.9.2008 kl. 00:00

Kyrka. Kraven är stora på dagens föräldrar. Vasa svenska församling vill samla familjer, lyssna och stöda. 16.9.2008 kl. 00:00

Världen. Påven Benedikt XVI har gjort en pilgrimsresa till den sydfranska staden Lourdes. På vägen dit firade han mässa med 200 000 personer i Paris. 16.9.2008 kl. 00:00

Kyrka. Förbundet Kyrkans Ungdom har valt Per Stenberg till ny verksamhetsledare. 15.9.2008 kl. 00:00

Kyrka. Barn som döpts av sådana präster i Lutherstiftelsen som saknar prästrättigheter i evangelisk-lutherska kyrkan i Finland kan nu upptas i kyrkan. Det sker enligt det formulär som finns för upptagande i kyrkans gemenskap. 15.9.2008 kl. 00:00

Kultur. Kyrkostyrelsen ska öppna en egen hörna på webbtjänsten City.fi. 14.9.2008 kl. 00:00

Världen. Kristna i hela världen ber i september månad om ödmjukhet, kärlek, respekt och tjänande gentemot muslimer. 13.9.2008 kl. 00:00

Kyrka. Borgå stift är med 9,8 euro/församlingsmedlem sjunde av nio när det gäller storleken på stiftens missionsbidrag. 12.9.2008 kl. 00:00

ärkebiskop. De sittande biskoparna överväger som bäst om de vill ge sig in i ärkebiskopsvalet eller inte. 23.8.2017 kl. 15:20

Borgå stift. Kyrkoherde Stina Lindgård har återtagit sin ansökan till notarietjänsten i Borgå stift. 22.8.2017 kl. 12:38

Knivdåd. För Åbo svenska församling började dramatiken några minuter efter klockan fyra på fredagen då en förälder som hämtade sitt barn från församlingens eftermiddagsklubb Amelia berättade för ledarna att något hänt på torget, alldeles i närheten av församlingens hus Aurelia. 21.8.2017 kl. 16:47

Helsingfors. Efter en längre paus återupptar Svenska Lutherska Evangeliföreningen (SLEF) firandet av svenskspråkiga gudstjänster i Helsingfors. 21.8.2017 kl. 12:47

Åbo. "I Åbo förstörde våldet fredagskvällens frid. Gatorna är tysta. Åbo domkyrkas klocka slår så som varje dag och varje timme." 18.8.2017 kl. 20:47