Under fem års tid var Ruth Vesterlund allvarligt sjuk. Hon hade så svåra magkramper att hon bara tålde tio olika födoämnen. Hon kunde inte jobba, orkade inte heller sitta på en hel gudstjänst. Hennes vikt hade rasat farligt lågt.
– Jag började ta avsked av min familj, jag visste att jag inte skulle orka leva så länge till.
Läkarna kunde inte ge henne någon annan diagnos än svår födoämnesallergi.
Hon deltog regelbundet i samlingar med förbön, och bad alltid om förbön.
– Jag gick fram till förbön eller lämnade förbönslappar. Ibland tänkte jag, att jag kan ju inte alltid gå fram till förbön, men jag kunde inte låta bli för jag var så sjuk. Jag är så tacksam för att mina bönevänner orkade med mig och höll ut.
– Den 19 oktober 1992 vaknade jag och läste bibelordet ”Allt det ni ber om i era böner, tro att det är eder givet, och det skall ske eder så”. Det blev en så speciell dag det kunde bli. Jag upplevde att det här bibelordet gällde mig nu. Jag sa till mina två pojkar, 9 och 18 år, som då hade höstlov: i dag kommer jag att bli helad, Gud gör mig frisk i dag, och jag ska äta samma lunch som ni. Jag såg att de blev bekymrade och rädda.
Ruth Vesterlund åt korv och mos och drack surmjölk, vilket varit helt otänkbart i flera år. Kött, fisk, ägg, mjölkprodukter och inhemska sädesslag gick inte alls och hon hade åkt ambulans till sjukhuset otaliga gånger.
– Jag kände inga besvär efter måltiden och mådde bara bättre och bättre.
– Det blev ett helt förvandlat liv i vår familj, smärtorna gav vika. Därför vet jag vad Gud kan, han kan upprätta en människa helt.
När hennes äldre son senare i livet fick en stroke, som han återhämtat sig från rätt bra, visade det sig att han och Ruth lider av en mycket ovanlig genetisk sjukdom som gör att kroppen inte själv kan producera ett viktigt enzym.
– Jag blev inte fri från sjukdomen, men från magproblemen den orsakade.
Böner och tålamod
Efter de här erfarenheterna ville Ruth Vesterlund vittna om det hon upplevt, och fick också många inbjudningar till olika församlingar.
– Hur ska jag göra för att få berätta om Jesus hela mitt liv, funderade jag.
Hon hade inte haft en tanke på att bli präst, men det ena ledde till det andra och hon inledde studier i teologi, resten är historia. I dag är hon församlingspastor i Solf och Replot, och efter årsskiftet i Kvevlax och Replot.
Ruth Vesterlund har ibland fått bönesvar snabbt, ibland har hon fått vänta i åratal på svar, och vissa svar dröjer än.
– Jag upplever att det blir lättare när man ber. Någonting förändras. Det är väldigt stor skillnad om vi ber för varandra eller om vi inte gör det. Det är som att trycka på en strömbrytare och få ljus i hemmet, som att gå från mörker till ljus.
Kvällarna i Solf kyrka har väckt intresse.
– Det har varit många förbönslappar på altaret.
– Det enda jag vill är att få föra in människor i Guds och Jesu närhet. Vi behöver gemenskapen med vår Herre, oberoende av om vi kallar det bön eller samtal. Vi behöver få berätta om allt vi är tacksamma för och allt som känns svårt och som vi behöver få hjälp med.
BÖN- OCH LOVSÅNGSKVÄLLAR
- Ordnas ca en gång per månad, se annonsering! Nästa kväll ordnas lördag 4.12 kl. 19 i Solfs kyrka.
- Ruth Vesterlund leder kvällen. Lovsången ackompanjeras av en kantor.
- Böneämnen kan lämnas in på förhand i en bönelåda i kyrkan eller till Ruth Vesterlund. Du får förstås vara anonym: ruth.vesterlund@evl.fi, tfn 044 546 2311.
- Du kan också komma fram till altaret för förbön under kvällen.
