– Jag vill visa att kyrkan har mitt ansikte också, inte bara biskopens, säger Laura Leipakka.

Kyrkan behöver lyssna på millennialerna innan det är för sent

GENERATION Y.

– När man frågar millennialer vad de vill att kyrkan ska göra svarar många: Vi vill inte ha något av kyrkan, det räcker att kyrkan finns där. Vi kan komma om det är någon kris eller om vi vill gifta oss, säger Laura Leipakka.

8.7.2021 kl. 06:00

– Millennialerna är en intressant generation, olik vår föräldrageneration och de äldre generationerna. Världen har förändrats mycket under min livstid, konstaterar Laura Leipakka, Helsingforsbo som som jobbar med ett projekt i Esbo kyrkliga samfällighet om millennialernas plats i kyrkan.

Till millennialerna räknas vanligtvis personer födda mellan 1980 och 1996, människor som i dag är mellan 40 och 25 år. I Esbos projekt räknar man med en något större grupp, personer mellan 20 och 40 år.
Tidigare har många hört till kyrkan för att det hör till, men den här generationen är van att välja själv och inte bara följa traditionerna.

Kyrkans senaste fyraårsrapport visade att i synnerhet kvinnliga millennialer lämnar kyrkan – och att de ofta gör det för att de ser kyrkan som en patriarkal institution som inte delar deras värderingar.
Leipakka kunde själv ha varit en av dem, men sedan hon började jobba i kyrkan har hon förstått att hennes plats är här.
– Om jag vill förändra saker måste jag göra det inifrån. Jag är medlem och tror på Gud. Att inte vara medlem skulle inte påverka min tro, men jag tror att gemenskap är viktigt.

Inom projektet försöker hon och de andra involverade bygga en bro mellan kyrkan och millennialerna.
– Det är viktigt att lyssna på den här generationen. Om de lämnar kyrkan och inte tar med sig sina barn till kyrkan har vi ingen kyrka i framtiden.

Fokus ligger ändå inte på att upprätthålla ett visst medlemsantal.
– Motivationen för vårt jobb i kyrkan kan inte vara att vi vill ha medlemmar utan att vi är närvarande och har en mening i människors liv – om än inte i allas liv. Millennialerna har en plats i kyrkan och vi vill ge dem den här möjligheten att leva sitt andliga liv.

Teologi kändes mångsidigt

Laura Leipakka har aldrig kunnat peka ut ett tillfälle när hon hittade Gud.
– Det började med barnatron, sedan gick jag skriban och den var lätt att ta till sig.

Efter gymnasiet hade hon egentligen tänkt studera spanska, men eftersom det inte ordnades någon intagning det året fick hon tänka om. Studiehandledaren hade en broschyr om studier i teologi och hon tyckte att det lät som ett mångsidigt ämne som innehöll både språk och historia.
– Men efter ett års studier tänkte jag: nej, jag vill inte bli präst. Allt kändes så överväldigande – den systematiska teologin erbjuder så många olika sätt att tänka. Jag tänkte också att om jag ska bli präst måste jag vara på ett visst sätt.

Hon fortsatte ändå studera teologi på grund av ämnets mångsidighet. Efter examen och några år i Luxemburg och Paris återvände hon till Helsingfors.
– När jag blev klar med mina studier tänkte jag att jag aldrig ska jobba i kyrkan. Men livet hände. Jag hittade min plats och har tänkt att det kanske var Gud, för jag vet att det inte är självklart att få jobb med teologutbildning inom vår kyrka om man inte är präst.

Även om millennialerna inte längre upplever kyrkan som relevant har de stora livsfrågorna inte försvunnit någonstans. Men många upplever att kyrkans sätt att uttrycka sig inte längre känns relevant.
– Vi vill hitta nya sätt att säga att Gud älskar alla. Vad betyder de orden i praktiken?

För många är det exempelvis viktigt att vi talar inkluderande om sexuella minoriteter.
– Kyrkan säger att dörren är öppen för alla, men är den verkligen det? Kyrkans problem är ofta att den säger en sak men gör en annan.
En annan sak som borde tas seriöst är klimatförändringen.
– Men jag hör inte att den tas tillräckligt seriöst i vår kyrka. Jag vill inte att vi är den generation som förstör allt.

Vi kan komma om det är kris
Kyrkan är fortfarande viktig i samhället och det den säger har fortfarande mening, men Leipakka tror inte att det kommer att fortsätta så länge till.
– Kyrkan borde uttala sig, men problemet är att den inte riktigt vet vem som har mandat att göra det, förutom ärkebiskopen.

På ena sidan står kyrkan med sina dogmer, på den andra står människor som upplever att Gud finns, men inte är säkra på att Gud finns just i kyrkan. Det är de här båda lägren som behöver närma sig varandra och prata mera med varandra.
– Jag brukade vara ganska blyg att säga saker trots att jag studerat teologi. Men i och med det här projektet tänker jag att jag som millennial kvinna bosatt i Helsingfors får uttala mig. Jag vill visa att kyrkan har mitt ansikte också, inte bara biskopens.

Även om hon själv både hör till och jobbar inom kyrkan erkänner hon att också hon upplever tröskeln hög för att gå till kyrkan för att diskutera livsfrågor.
– Men vi kunde ta exempel av sjukhus- och studentprästerna. De jobbar på platser där de hela tiden måste motivera varför de är där. Vi kan inte ta vår plats i människors liv för given.

I och med coronapandemin har många funderat mer än vanligt över existentiella frågor. Det här är också en sak som framkommit i kyrkans fyraårsrapport, där många lyft fram att det är viktigt att vara medlem eftersom kyrkan hjälper människor.
– Det här är en väckarklocka för kyrkan: Vi har en plats och människor vill höra oss – men är vi där? Vi behöver vara i dialog med människor och med samhället hela tiden, och jag tror inte att vi är det tillräckligt ofta.

När något händer som vi aldrig trodde skulle hända, då är det ofta till kyrkan vi vänder oss. Kyrkan är proffs när det gäller sorg, död och starka känslor.
– När man frågar millennialer vad de vill att kyrkan ska göra svarar många: Vi vill inte ha något av kyrkan, det räcker att kyrkan finns där. Vi kan komma om det är någon kris eller om vi vill gifta oss. Det här är egentligen ett ganska katolskt sätt att tänka, att kyrkan finns där och gör sin heliga grej.

Erika Rönngård


val. Inom utsatt tid har den ledigförklarade kaplanstjänsten i Pedersöre församling sökts av två personer. 14.10.2020 kl. 17:18

restriktioner. Offentliga tillställningar och allmänna sammankomster med fler än tio personer är förbjudna i Vasa sjukvårdsdistrikt till slutet av oktober. Församlingarna följer samma direktiv. Tre kyrkoherdar vittnar om en viss coronavana – men också om coronatrötthet. 14.10.2020 kl. 13:58

Kyrkpressen. Veckans nummer av Kyrkpressen innehåller två mindre förändringar. Den ena är estetiskt och den andra är kopplad till formatet. 13.10.2020 kl. 16:20

Lokalt. Hej då perfektionisten! säger Tinca Björke, informatör i Mariehamns församling. 14.10.2020 kl. 08:00

Höst. "När peppen och inspirationen är borta är det ofta människorna runt omkring oss som blir stödet." 14.10.2020 kl. 00:01

konfirmandarbete. Under sommaren har unga haft roligt och känt sig trygga i skriftskolan. Det här framgår av en enkät som 16 000 ungdomar svarat på. De unga gav skriftskolan det nationella skolvitsordet 9-. 8.10.2020 kl. 16:24

covid-19. Begränsningarna baserar sig på beslut fattade av Vasa stads social- och hälsovårdsnämnd den 5 oktober och är i kraft till och med den 25 oktober. Samfällighetens ledningsgrupp har också gett anvisningar om att deltagare i församlingarnas gudstjänster och övriga evenemang ska använda ansiktsmask. 5.10.2020 kl. 22:26

profilen. Hon kom till Helsingfors som svar på någon annans bön. Frisören blev ledare för lärjungskolan. Nu vill Ida-Maria Pekkarinen skaffa mandat att fortsätta i en uppgift som känns som hennes. 1.10.2020 kl. 17:04

parrelation. Tua Mäenpääs man Frank hade i flera år varit otrogen mot henne. Idag präglas Frank och Tua Mäenpääs relation av lugn och trygghet, men vägen till ett nytt liv tillsammans har varit lång. 1.10.2020 kl. 10:08

Åbo. Åbo svenska församling arbetar aktivt för flyktingar. – Jag har insett hur ensam en människa kan vara, och hur mycket kontakt betyder, säger Malena Björkgren. 1.10.2020 kl. 11:37

Utmärkelse. Församlingspastorn Patricia Högnabba i Matteus församling i Helsingfors har beviljats Kyrkans förtjänsttecken för barn och ungdomsverksamhet. Priset delades ut idag vid Forum för kyrkans fostran. 30.9.2020 kl. 15:29

jordbruk. För Mats Björklund handlar jordbruket om att anpassa sig till vädret och naturen, om att odla det som andra ska äta – och om att förvalta Guds gåvor. 30.9.2020 kl. 11:53

vardagsbön. "Öppna varsamt upp det mina fingrar krampaktigt håller tag om i onödan." 30.9.2020 kl. 10:30

Lärkkulla. Lärkkulla-stiftelsens direktor Björn Wallén avgår på egen begäran från och med årsskiftet för att övergå till andra arbetsuppdrag. 29.9.2020 kl. 17:01

kvevlax. Över 30 år undervisade han i musik i grundskolan. Men också efter pensioneringen är musiken ett heltidsjobb för Yngve Svarvar. Hans engagemang som kör- och orkesterledare ser inte till församlingsgränser 30.9.2020 kl. 12:40

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00

kyrkoherdeinstallation. Hård vind gjorde att förrättarna vid kyrkoherdeinstallationen i Saltvik inte kom i land på Åland. 17.3.2024 kl. 11:15