Kom, ett av de vackraste orden

Kolumn.

Under en vandring i skogen kom jag att fundera en del på allt det negativa vi matats med under den senaste tiden. Det är inte bara viruset som tär på våra själar utan också alla de nyheter som irriterar och som tenderar att stjäla vår glädje och vårt livsmod i den här tiden. Stormakternas kamp, unga mänskor som gör varandra så illa att liv släcks, listan kunde göras lång.

3.3.2021 kl. 05:59

Även om jag hör till den yrkesgrupp som fått hålla igång en del grupper och på det sättet ändå mött unga i skriftskolan och hjälpledarskolningen, så har min själ också oroats ibland.

Där i skogen på promenaden och i tjejgruppen med mina gymnasieflickor så har vi funderat på vad det är vi saknar mest och det kan sammanfattas i ordet: KOM!

Att inte få säga: ”kom” eller ”välkommen” är som ett stort hålrum, som skapar tomhetskänsla. Visst är det bra att kunna träffa någon vän eller till och med ses i den lilla gruppen, men vår kallelse och vår längtan är gemenskap. Han som kallar är gemenskap.

”Kom alla ni som törstar”

”Kom med mig till en öde plats och vi kan vara ensamma och vila er lite”

”Kom, alla ni som är tyngda av bördor, jag ska ge er vila”

”Kom och följ mig”

”Kom, bordet är dukat”

Flickorna och jag var överens om att det vi mest saknar nu är kvällsmässa med nattvard. Att få höra: ”Kom, allt är redo”, att få samlas vid altarrundeln och höra ”För dig”!

I alla tider har kyrkan fått vara den plats där mänskor samlats för att hämta styrka och kraft i gemenskapen kring ordet och nattvarden när livet känts motigt och svårt. Nu när den möjligheten inte ges oss så blir vi vingklippta och känner inte att vi, som det står i Jesaja, kan hämta den styrkan och få vingar som örnarna, som flyger utan att mattas. Vi mattas och längtar efter den gemenskapen: Kom!

Varje ”kom” i den här världen är inte en inbjudan till god gemenskap, tyvärr. Det finns så många ”kom” som lockat mänskor in i dåliga relationer, där man i stället trasats sönder och livet mist både ursprungsmening och hopp. En del av de ”kom” vi mötts av har varit frestelser som glänste på ytan men som lämnade oss i en bottenlös olust.

Många är vi som känt att vi i nattvarden möts av en helande gemenskap, att han som säger: ”Kom till mig” verkligen bjuder oss sin förlåtelse, frid o mening. På djupet! Då vi upptäckt det så börjar vi längta ännu mer efter att kunna säga: ”Välkommen”. Nu får vi hjälpas åt i vår väntan och längtan. Vi håller ut lite till.

Maria Lassila är ungdomsarbetsledare i Pedersöre.

Maria Lassila


profilen. Du är frisk. Cancern kommer aldrig tillbaka. Det är ord som ingen sagt åt Minna Timmerbacka-Vidjeskog men som hon önskar att någon skulle säga. Men hon förstår också att ingen kan göra det. Även om hon nu kan lämna oron bakom sig faller hon tillbaka i den ibland. 22.4.2020 kl. 10:44

vikariat. Robert Lemberg kommer att vikariera stiftsdekan Magnus Riska från augusti 2020 till augusti 2022. 21.4.2020 kl. 15:37

livsfrågor. Det är aldrig för sent att gå skriftskolan, och man behöver inte vara säker på att man vill bli konfirmerad för att börja. Konformationsundervisningen från vuxna utgår från konfirmandens frågor och livssituation. 22.4.2020 kl. 00:01

Göra gott. Coronaviruset kom i vägen för Petrus församlings godhetshelg. I stället uppmuntrar de oss alla att sprida godhet till människor i vår närhet under hela våren. 22.4.2020 kl. 00:01

Konfirmander. Lägren kan inte ske på distans, säger biskop Bo-Göran Åstrand. 17.4.2020 kl. 12:37

sommarläger. Det blir inget sommarläger i Pieksämäki i år. Det beslöt styrelsen för förbundet Kyrkans Ungdom, KU, i går. 16.4.2020 kl. 16:03

kyrkslätt. Peter Blumenthal, Karl af Hällström och Fred Wilén har sökt den lediga kaplanstjänsten i Kyrkslätts svenska församling. 14.4.2020 kl. 18:04

längtan. Therese Almén har alltid vetat att hon vill bli mamma. Det blev en sorgkantad vandring mot den drömmen. Hon förlorade två barn i fosterstadiet. Men sedan dök en liten pojke upp, som visade sig behöva henne, och hon honom. 8.4.2020 kl. 00:00

undantagstillstånd. Det vi kallar ett undantagstillstånd är ett normaltillstånd för många kristna idag. Vi bör vara tacksamma för den frihet vi normalt har, säger Mia Anderssén-Löf. 8.4.2020 kl. 01:00

påsktradition. Påsken är en glad helg för barnen Johannes och Emma Forsblom. Då får de äta påskägg och vara vid påskbrasan. 7.4.2020 kl. 15:16

hemleverans. När fotbollsträningarna lades ner började Pargas IF:s frivilliga köra ut varor till äldre som behöver hjälp med att handla mat. 7.4.2020 kl. 15:16

gospel. Vi tog oss ett snack med dirigenten Elna Romberg, och frågade hur det är att leda en gospelkör på distans. 6.4.2020 kl. 15:44

biskopens påskhälsning. Så här tänkte vi nog inte att vi skulle fira påsk. Vi blev alla begränsade på något sätt. 6.4.2020 kl. 16:55

Mansroller. Novellformatet lockade fram berättelser om att växa upp och om de spår uppväxten lämnar i oss. Axel Åhman har skrivit om människor i Österbotten som försöker leva upp till förväntningar som de tror att omgivningen ställer på dem. 7.4.2020 kl. 14:12

Påsktraditioner. Skådespelaren Tobias Zilliacus säger att det fanns en tyngd i att spela Jesus även om han inte själv är troende. Den här våren har coronaläget pausat hans arbete och påsken blir inte samma avbrott som vanligt. 7.4.2020 kl. 10:00

FINSKA MISSIONSSÄLLSKAPET. Finska Missionssällskapet kämpar med ekonomin och planerar en omstrukturering som kräver omställningsförhandlingar. Hela personalen omfattas. Uppsägningsbehovet uppskattas till högst en tredjedel av personalen. 22.9.2023 kl. 12:21

PSYKISKA PROBLEM. Familjerådgivningscentralerna har sedan 2020 besvarat enkäter om vilka trender som syns i familjerådgivningen. I enkäten 2023 sa 83 procent att klienternas psykiska problem har ökat. 20.9.2023 kl. 17:23

Replot. Replotherden Camilla Svevar jobbar nu i Vasa – och domkapitlet har inte hittat någon vikarie. 18.9.2023 kl. 16:13

kyrkoherdeval. Vanda svenska församling och Monica Cleve nådde förlikning om kyrkoherdevalet. Kristian Willis torde installeras som kyrkoherde i Vanda nästa år. 18.9.2023 kl. 15:50

tro. Prästen och själavårdaren Maria Widén lärde sig tidigt att vi är kluvna: vi vill göra gott men gör ändå så mycket ont. Hon kallar de sidor i oss själva som vi gärna vill förneka för ”bräkande får”. Dem får vi lära oss att acceptera och älska, liksom vi måste acceptera att lidande och smärta är en del av vårt liv. – Nåden hjälper oss att bli vän med det vi föraktar. 15.9.2023 kl. 17:00