Janette Lagerroos är nyvald ordförande för Finlands svenska prästförbund

Janette Lagerroos: "Jag vill vara med och påverka i stället för att stå vid sidan och muttra om hur saker borde göras"

Finlands svenska prästförbund.

Janette Lagerroos är nyvald ordförande för Finlands svenska prästförbund. Hon har jobbat upp sig ”från gravens botten”.

1.3.2021 kl. 19:06

Janette Lagerroos pappa älskar att säga att hon ”jobbat upp sig från gravens botten”. Så är det – bokstavligen! När hon började sin karriär inom kyrkan som 25-åring var hon församlingsmästare i Nagu, och till arbetsuppgifterna hörde att gräva gravar.


Hur kom det sig att du blev församlingsmästare?

– Det var en slump! Jag var studentmerkonom och hade jobbat lite här och där, men just då var jag arbetslös. Min morbror tipsade om ett vikariat, så jag knallade in på pastorskansliet och frågade om de ville ha mig. Jag började jobba med det och trivdes, och fick sedan en fast tjänst. Jag jobbade med det i åtta år.


Hur gick din väg vidare till att bli präst?

– Jag började jobba på begravningsbyrå och tyckte det var trist. Jag hade en äldre väninna som studerat teologi vid öppna universitetet, och jag fick upp ögonen för att man kunde göra så också. Under de år då jag inte jobbade i kyrkan insåg jag att det är i församlingen jag ville vara. När jag väl studerat teologi växte hungern.


Vad var det du saknade när du inte jobbade i kyrkan?

– Jag saknade kyrkobyggnaden, helt konkret. Jag saknade miljön och människorna. Jag saknade kyrkans budskap, kyrkans sätt att verka och vara, och jag saknade kyrkoåret. Jag längtade också efter gudstjänsten.


Vad av det du lärde dig som församlingsmästare har du tagit med dig i prästjobbet?

– Innan jag hade mitt första sorgesamtal och min första jordfästning var jag skitskraj, men när jag gjort det insåg jag: det här har jag ju gjort förr! Den enda skillnaden var att jag stod i andra ändan av utrymmet. Vid min första minnesstund som präst fick jag frågan hur en vanlig vecka ser ut för en präst. Jag svarade att jag inte vet, eftersom jag inte hunnit jobba en hel vecka som präst än. De var väldigt förvånade, och det berodde nog på att jag var väldigt trygg i uppgiften. Fast rollen var en annan visste jag vad allt gick ut på.


Vad fick dig att tacka ja till att bli ordförande för Finland svenska prästförbund?

– Jag tycker om att vara med och påverka. Jag tycker det är bättre att vara med där man bestämmer om saker i stället för att stå vid sidan och muttra om hur saker borde göras.


Vilka frågor står på agendan i prästförbundet?

– Hur prästerna ska orka i sitt jobb. En del av den frågan handlar om prästernas arbetstid. Just nu ska var och en tillsammans med förmannen fundera om ens uppgifter är av den typen att man kan gå över till att ha arbetstid eller fortsätta utan arbetstid, som det varit förr. Det kan bli dyrt för församlingarna att präster går över till arbetstid – ett konfirmandläger kan bli väldigt dyrt. Men jag tror inte att prästernas utmattning enbart handlar om arbetstid, det är också en arbetsledningsfråga. Det kan finnas församlingar med flera präster, där någon är väldigt populär förrättningspräst och nästan jobbar ihjäl sig, och någon annan rullar tummarna. På sikt tror jag att de flesta kommer att övergå till arbetstid, och att det kan göra ramarna för arbetet tydligare.




JEANETTE LAGERROOS

GÖR: Jobbar halvtid som redaktör för sociala medier vid Kyrkans central för det svenska arbetet. Nyvald ordförande för Finlands svenska prästförbund. Studerar.

FAMILJ: Man och två katter.

INTRESSEN: Fotografera, handarbeta och röra sig på havet. ”För mig är en klippa vid havet det ultimata stället.”

Text och foto: Sofia Torvalds


Världen. "I varje möte med en annan människa kan vi se mer eller mindre. Oftast väljer vi att se mindre." 16.1.2009 kl. 00:00

Samhälle. Finländare uppskattar missionsarbete. Det visar en nationell undersökning. 17.1.2009 kl. 00:00

Samhälle. Representanterna för Kyrkans Utlandshjälp betonade att inga omständigheter rättfärdigar att humanitära mål beskjuts. 16.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. På söndag tar festårets huvudevenemang plats i domkyrkan i Helsingfors. 16.1.2009 kl. 00:00

Världen. Kyrkans Utlandshjälps tre lastbilar med mat, mediciner, läkarutrustning och filtar nådde på tisdag nödlidande civila i Gaza. 14.1.2009 kl. 00:00

Människa. "Jag vill vara tillgänglig för församlingarna i stiftet och hoppas att tröskeln att ta kontakt med mig i frågor som berör arbetshälsa ska vara låg" 16.1.2009 kl. 00:00

Människa. Dagens skörtar beskylls för att ha utvecklat en tradition som ger dem rätt att släppa på tyglarna och ta sig friheter som man inte godkänner inom andra traditioner. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. I mitten av mars inleds kandidatnomineringen i biskopsvalet. Kyrkpressens läsare tycker till om kandidater. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. ”För oss samman” är temat för den ekumeniska böneveckan 18–25 januari. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. I dag inleds Finlands största resemässa i Helsingfors. Också kyrkan är med och präst finns på plats under hela mässan. 15.1.2009 kl. 00:00

Människa. Gustav Björkstrand besöker Rom och Vatikanen under den ekumeniska böneveckan. 14.1.2009 kl. 00:00

Samhälle. Ett par tusen demonstranter slöt upp i Helsingfors centrum i går kväll för att uttrycka sitt stöd för Israel. 14.1.2009 kl. 00:00

Insändare.   "Kärleksbevis till att fylla ett hjärta till bredden... är orsak nog, att dö för denna sång!" brukade texten lyda i en av de lovsånger vi sjöng på ungdomssamlingarna. För mig förblir kärlek ett diffust tema. Otaliga gånger talas om kärlek i Bibeln, men hur ska denna kärlek komma till sin rätt i vardagen? Vad innebär kärlek? Är det att överse med någons felsteg? Att avstå från att klämma åt någon som man, mänskligt sett, skulle ha all rätt att klämma åt? Kärlek är, enligt mig, i första hand att ha en "kaveris" attityd En kaveri är ju i regel beredd att överse med, eller i varje fall förstå, ens brister och felsteg - om det är en bra kaveri, vill säga. För numera väcker, av någon anledning, ordet "kärleksbevis" en motvilja i mig. Kärleken ska väl vara tydlig och läkande nog i sitt uttryck såsom den är?  Inte ska den väl behöva "bevisas?" Men som så många andra lovsånger, är sången jag ovan reciterar överdriven och dramatisk. Att "dö för denna sång" har säkert varit avsett att låta som någonting underbart. Men jag kan inte annat än uppfatta det som ett krav. Någonting motbjudande. Vad som för mig är orsak att dö för någonting överhuvudtaget, önskar jag själv få definiera - om det nu går så långt att det valet blir aktuellt. Lovsångerna kan nämligen inte infånga mitt hjärtas hemliga längtan. För till vad nyttar ett "kärleksbevis", om så uttryckt i en sång, som man måste vara beredd att, symboliskt eller verkligt, "dö", för? Jag önskar möta en Gud som vill vara mig nära här i livet. Inte enbart i dödens sken, eller i vanmaktens. En Gud som inte avkräver mig lojalitetsbevis i någon form, utan som räknar med mig för att Han i så fall känner mig. 14.1.2009 kl. 00:00

Insändare.  "Kärleksbevis till att fylla ett hjärta till bredden... är orsak nog, att dö för denna sång!" brukade texten lyda i en av de lovsånger vi sjöng på ungdomssamlingarna. För mig förblir kärlek ett diffust tema. Otaliga gånger talas om kärlek i Bibeln, men hur ska denna kärlek komma till sin rätt i vardagen? Vad innebär kärlek? Är det att överse med någons felsteg? Att avstå från att klämma åt någon som man, mänskligt sett, skulle ha all rätt att klämma åt? Kärlek är, enligt mig, i första hand att ha en "kaveris" attityd En kaveri är ju i regel beredd att överse med, eller i varje fall förstå, ens brister och felsteg - om det är en bra kaveri, vill säga.För numera väcker, av någon anledning, ordet "kärleksbevis" en motvilja i mig. Kärleken ska väl vara tydlig och läkande nog i sitt uttryck såsom den är?  Inte ska den väl behöva "bevisas?" Men som så många andra lovsånger, är sången jag ovan reciterar överdriven och dramatisk. Att "dö för denna sång" har säkert varit avsett att låta som någonting underbart. Men jag kan inte annat än uppfatta det som ett krav. Någonting motbjudande. Vad som för mig är orsak att dö för någonting överhuvudtaget, önskar jag själv få definiera - om det nu går så långt att det valet blir aktuellt. Lovsångerna kan nämligen inte infånga mitt hjärtas hemliga längtan. För till vad nyttar ett "kärleksbevis", om så uttryckt i en sång, som man måste vara beredd att, symboliskt eller verkligt, "dö", för? Jag önskar möta en Gud som vill vara mig nära här i livet. Inte enbart i dödens sken, eller i vanmaktens. En Gud som inte avkräver mig lojalitetsbevis i någon form, utan som räknar med mig för att Han i så fall känner mig. 14.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. Lastenkirkko.fi vänder sig till barn i förskole- och lågstadieålder. 13.1.2009 kl. 00:00

Förnyelse. Pastor Keld Dahlmann arbetar med att hjälpa nya och gamla församlingar att bli livskraftiga och växande. Nu besöker han Helsingfors. 9.5.2018 kl. 11:52

asylpolitik. Solen sken över ett välfyllt torg i Jakobstad på lördagsförmiddagen. Men det tema som lockat cirka 500 personer dit var inte lika positivt. Manifestationen var ett uttryck för missnöje över det man upplever som en inhuman finländsk flyktingpolitik. 28.4.2018 kl. 13:48

Kyrkpressen. En chockhöjning av postens distributionsavgifter tvingar Kyrkpressen till inbesparingar. Under sommarmånaderna utkommer tidningen varannan vecka. 26.4.2018 kl. 20:52

PROFET. Jordan Peterson är Youtube-ålderns vishetslärare, och unga män följer honom i stora skaror. Kan en äldre herre som uppmanar killar att rycka upp sig och stå raka i ryggen vara farlig? Kanske. 26.4.2018 kl. 16:48

Understöd. Sund-Vårdö församling för det största enskilda byggnadsunderstödet från Kyrkostyrelsen bland församlingarna i Borgå stift. Understödet på 74 700 euro är för det första skedet av renoveringen av Sunds gamla prästgård. 25.4.2018 kl. 14:05